Exit Folkhemssverige

Inledning av Jonathan Friedman

2007-05-22T19:53:00.001+01:00

Bogen er kommet som pdf fil af originalmanuskriptet i oktober 2008. Download den herfra.

Exit Folkhemssverige
_________________________________________
En samhällsmodells sönderfall

Ingrid Björkman
Jan Elfverson
Jonathan Friedman
Åke Wedin

Detta är en bok om Sverige, ett land som har intagit en ganska speciell plats i synen på sociala problem, ekonomisk välfärd och statens roll i vanliga människors liv. För många européer och amerikaner har Sverige oftast beskrivits i idealiserande termer, ett slags Utopia, en framgångsrik kombination av socialistisk politik och kapitalistisk ekonomi. För andra har det framstått som ett totalitärt samhälle, som skiljer sig mycket från andra västländer. De flesta artiklar och böcker som skrivits om Sverige hänvisar till vad alla tycks mena, nämligen att landet är efterkrigstidens stora succéhistoria.

Sverige lyckades på 1950-talet och fram genom 70-talet upprätthålla höga tillväxtnivåer och man kunde därför skapa ett mycket generöst välfärdssystem. Det fanns faktiskt ingen fattigdom att tala om. Och klasskillnaderna märktes mindre än i andra länder. Men det betydde inte att alla var lika fattiga. Tvärtom levde folk i jämförelsevis rymliga våningar eller i relativt stora villor. Sjukvården var allmän och nästan gratis (kostnaderna betaldes med skattemedel) liksom dagis. Skola och universitet var helt gratis.

De flesta människor som tillbringat någon tid i Sverige har varit ytterst imponerade av dessa förhållande, även om de ofta kritiserat vad de upplevt som ett resultat av den politiska ordningen – nämligen grå tristess och långtråkighet. Huruvida denna kritik kan sägas vara befogad eller ej är diskutabelt, eftersom mycket av det som syntes vara resultatet av ett politiskt system i själva verket var en äldre social struktur som ofta premierat självbehärskning och gjort det fult att visa känslor. Men alla som kommit detta samhälle närmare in på livet vet dock, att detta återhållsamma beteende bara hör till ytan; därunder finns en mycket mer dynamisk värld, vars andra sidor inte bara är mer backanaliska och uppsluppna utan t o m våldsamma.
För att förstå Sveriges politiska kultur är det nödvändigt att gå förbi det maskinmässiga begreppet "välfärdsstat" och sätta sig in i vad som menas med "folkhemmet". Denna term, som från början lanserades av det konservativa partiet, övertogs på 1930-talet av socialdemokraterna. Termen ger uttryck för en stark organisering och kontroll av folkgemenskapen, för vilken staten uppriktigt sågs som ansvarig – ja, som en ren förlängning av folkgemenskapen. Enligt denna uppfattning förelåg det således en verklig sammansmältning mellan stat och samhälle och det var ytterst vanligt att man särskilt poängterade att alla betalade skatt till samhället och att det var samhället som hade det fulla ansvaret för sina medlemmar. Sverige tycks därför ha varit ett av de få länder som förverkligat Rousseaus föreställning om staten som 'folkets vilja'.

Folkhemstanken innebär alltså inte bara att samhället skall garantera folkhemmets medlemmar social välfärd och trygghet utan där finns också föreställningen om medlemmarnas lika värde och lika rätt till inflytande. Folkhemstanken innefattar t o m föreställningen att varje samhällsmedlem har ansvar för samhällsbygget och därför förväntas på olika sätt aktivt delta i det.

Många som besökt Sverige under 1960-talet överraskades av att se hur ministrar kunde sitta och äta tillsammans med vanligt folk på Riksdagens cafeteria hellre än att inta sina måltider med vin i mer exklusiva lokaler. Detta skall förstås inte förleda oss att tro, att det existerade ett fullkomligt jämlikt förhållande mellan styrande och styrda. Men i mycket hög grad var faktiskt regeringsmedlemmarna helt införlivade som politiska element i folkets välfärd. Enstaka politiker har för all del varit överväldigade av sin egen makt, men de har trots allt snarare varit undantag än regel, ty den sortens uppträdande har oftast setts med misstro eller avundsjuka. Man kan därför hävda att en viss form av gemenskapskänsla varit kärnan i denna politiska kultur. Enskilda medborgare har faktiskt kunnat ringa upp ett svenskt statsråd och t o m blivit kopplade direkt.

En amerikansk vän till mig, vars mor en gång hyst f d statsminister Ingvar Carlsson, uttryckte sin stora förvåning över att vid senare tillfälle ha blivit inbjuden att besöka honom i hans sommarstuga på Gotland utan att dessförinnan ha fått sin bakgrund, politiska åsikter eller eventuella, terroristiska böjelser undersökta. Det skulle varit otänkbart för en amerikan – än mindre en utlänning – att bli inbjuden till en Washingtonpolitiker på liknande premisser, för att nu inte tala om en inbjudan till Usas president. Det fanns en viss närhet i den politiska relationen mellan representant och representerad i Sverige, en närhet som gjorde regeringens verksamhet till något mycket mer än ett kontrakt (även i Rousseaus mening). Detta ledde till en mycket hög grad av förtroende, förankrat i föreställningen om ett gemensamt projekt, som av nödvändighet hyst en föreställning om jämlikhet, t o m om sammansmältning i etableringen av ett "Vi". Man talade därför gärna i vi-form när politiska frågor skulle diskuteras. Vardagslivet var genomsyrat av sådana signaler på bekräftelse, deltagande och gemensamma erfarenheter, något som i högsta grad förstärkte den svenska, politiska kulturen.

Man kan kalla detta en nationell bild av välfärdsstaten. Medborgarna betalade snällt sina höga skatter i övertygelse om att de gick till ett gemensamt projekt. Att detta projekt tagits för givet, och att det underförstått varit närvarande i människors liv, har legat till grund för uppslutningen kring förverkligandet av den svenska välfärdsstaten. Folkhemmet var i detta avseende kärnan i den svenska välfärdsstatens speciella karaktär.

Sverige har även beskrivits som ett av de mest homogena länderna i världen (Wallerstein). Med det menas inte, att Sverige aldrig skulle ha tagit emot immigranter. Invandring till Sverige har många hundra år på nacken eftersom landet under lång tid var Östersjöns stormakt, som när det var som störst även omfattade stora delar av norra Tyskland. Men under senare perioder har invandrarna huvudsakligen bestått av arbetskraft från Finland och de övriga nordiska länderna. Fram till helt nyligen har kulturell assimilation utgjort en stark faktor i homogeniseringen av det svenska samhället. Sverige är mycket mera känt som utvandrarland, speciellt till Usa, som under senare delen av 1800-talet mottog ett relativt stort antal immigranter från det då av fattigdom drabbade Sverige.
Två bilder av Sverige, dels som det framgångsrika välfärdssamhället och dels som det etniskt homogena samhället, har varit dominerande under större delen av efterkrigstiden. Dessa bilder har varit så inarbetade att många verkligen förvånats när de upptäckt att saker och ting radikalt förändrats under de senaste femton åren. Det svenska välfärdssystemet har börjat falla sönder och landet har blivit ett av de mest invandrartäta länderna i Väst. Sverige har, i betydligt större utsträckning än sina nordiska grannar alltmer börjat likna länderna på kontinenten. Vad gäller inkomsten per capita har Sverige lämnat den position i toppen som landet under många år intagit, och ligger nu bara på mellan femtonde och tjugonde plats bland Oecd-länderna. Även om en sådan statistik döljer en hel del, togs den icke desto mindre emot som tillförlitlig under framgångens tid. Sverige har förvandlats från att ha varit stor exportör av industriprodukter till att bli en stor exportör av sitt eget kapital.
Trots 1980-talets ekonomiska hausse gick det ekonomiskt utför med Sverige och vid decenniets slut utbröt en rejäl kris. Den offentliga sektorn fick utstå betydande nedskärningar i hälso- och sjukvård, skolor och universitet m m. Eftersom den offentliga sektorn var en stor arbetsgivare uppstod omgående en massiv arbetslöshet. Men den underliggande krisen var framför allt knuten till den privata industrisektorns nedgång. Mellan 1990 och 1999 sjönk sysselsättningen från 83% till 72% i åldrarna mellan 16 och 64 år, en nettonedgång med 420 000 arbetstillfällen. Under samma tidsperiod kom 350 000 invandrare i samma åldrar till Sverige. Denna storskaliga immigration inte bara tilläts utan t o m uppmuntrades under samma tid som oerhört många arbetstillfällen gick förlorade, vilket med nödvändighet skapade stora problem i landet.

Det socialdemokratiska partiet har svårt att få ned arbetslösheten till de 4%, som satts som mål. Bland invandrarna är arbetslösheten extremt hög. Men i den politiska retoriken har man hela tiden systematiskt undvikit att föra upp de verkliga problemen i ljuset. En betydande omorganisation av socialdemokratin har skett, en omorganisation som snabbt har fört Sverige in i samma fålla som den s k "Tredje Vägen" och "die Neue Mitte" – vilket somliga kallar "Thacherism med ett mänskligt ansikte". Men detta har fördunklats inför omvärlden av landets egna politiska representanter. Sverige genomgår dessutom en ökande skiktning, Ginikoefficienten har stigit med 25% under tioårsperioden efter 1985, men snabbast under 90-talet. I verkligheten kan en stor andel av befolkningen beskrivas som arbetande fattiga, trots att de kan få hjälp av allmänna bidrag för att kunna vidmakthålla en minimal levnadsstandard. Detta är bilden av en i realiteten nedåtgående utveckling för både arbetarklassen och den lägre medelklassen.

Samtidigt som detta skett har Sverige blivit ett mångetniskt samhälle. Antalet utlandsfödda ökar ständigt liksom andelen första och andra generationens invandrare. Deras andel av befolkningen är idag nästan 20%. Dessa kategorier kan visserligen ifrågasättas på grund av den underförstådda vinklingen, men de återspeglar ändå en faktisk realitet. Begreppet invandraretnicitet brukas till vardags och förstärks i ett samhälle där identiteten som invandrare har institutionaliserats och ytterligare understrukits av den växande boendesegregationen. I de tre största städerna är naturligtvis siffrorna mest extrema. Stockholm består idag till 25% av invandrare och Malmö till mer än 30% – varav ca 70% är muslimer. I Malmö utgör invandrares barn drygt halva befolkningen i åldersklasserna 0 – 18 år. Följaktligen är nu Muhammed det vanligaste namnet bland nyfödda i Malmö.

Amerikaner kan kanske finna detta normalt, även om procentsatserna statistiskt sett är högre i Sverige än i dagens USA och mera liknar den amerikanska situationen vid sekelskiftet 1900. Sverige är liksom andra europeiska välfärdsstater historiskt strukturerat på en grundval av kulturella och nationella kategorier. Svensk, likaväl som fransk eller tysk, åsyftar något mer än en uppsättning ideal och en flagga. Nationalitet är en komplicerad samling återklanger som knyter den lokala nivån till den nationella genom både en gemensam upplevelse av landets natur och en uppfattning om medborgarnas karaktär, deras sätt att tala, röra sig, kort sagt olika former av social gemenskap. Ända till nyligen, då mångkulturell politik bröt in på den europeiska scenen, var sålunda en svart svensk, uppvuxen i landet inte en svensk med bindestreck, t ex Somalia-svensk, utan helt enkelt en svensk. Vit hudfärg uppmärksammades visserligen men var inte politiskt betydelsefull. Hudfärgens betydelse har ökat påfallande under de senaste tio åren. Vi vill hävda att detta huvudsakligen beror på en mångkulturell politik, som sätter likhetstecken mellan ursprung och kulturella särdrag. Om man kommer från X, innebär det att man äger en uppsättning karakteristika som man inte kan avhända sig. Är man då t ex svart innebär det att man helt enkelt inte kan vara svensk, eftersom identiteten involverar alltför många kulturella signaler. Politiseringen av invandringen till Sverige har idag skapat en tendens till diasporabildning och främlingskap snarare än till integration. Det specifika med detta historiska förlopp, som liknar motsvarande skeenden i andra europeiska länder och, om än i mer begränsad mening, även i Usa, är ett fenomen som vi absolut måste förstå, eftersom det leder till uppkomsten av etnifiering och rasism. De följder som den etniska omvandlingen av den svenska nationalstaten gett upphov till under de senaste 20 åren intar en central plats i de kapitel som följer.
Vi hoppas att vi skall kunna belysa de processer som lett till denna omvandling av det svenska samhället. Om något sådant kan hända i Sverige har vi all anledning att vara särskilt uppmärksamma. I sin nyligen utkomna bok "Even in Sweden" skildrar A. Pred den chock som vissa forskare upplevde av denna utveckling, positivt eller negativt, med tanke på den tidigare ideala Sverigebilden. Flera av de företeelserna kommer nedan att analyseras i förbindelse med förändringar inom världssystemet, som påverkat övriga västländer på samma sätt som Sverige.

Detta är en bok om sociala, ekonomiska och kulturella realiteter i Sverige. Det är också en bok om de kulturella eliter och intellektuella som medverkat till att skapa en verklighetssyn som vi hävdar är i grunden felaktig. Den är en kosmopolitisk diskurs, som högljutt hyllar mångkulturalism och hybridisering. Dessa eliter accepterar utan vidare den omfattande immigrationen och ser den uteslutande som ett kulturellt berikande av mottagarländerna. För dem är immigrationen inte en följd av ett våldsamt ekonomiskt och socialt sönderfall i migranternas hemländer, som naturligtvis lett till en uppsjö sociala problem. Därför har man försett immigranterna med den positiva, ursprungligen biologiska, termen "mångfald".
De svenska mångkulturalisterna anser sig nämligen i första hand vara "världsmedborgare" och betraktar således inte massmigrationen som ett resultat av krig och etniska konflikter i världen. De ser invandringen snarare som en kulturell berikning. För dem är således massmigrationen inte ett tecken på misslyckanden i andra delar av världen, utan tvärtom vägen till mänsklighetens framtida lyckorike. Så här kan en multikulturalist låta när denne beklagar sig över att det finns andra som inte delar hans positiva uppfattning: "Snarare än att hälsas välkomna för sin begåvning, påhittighet eller mångfald, stigmatiseras och stereotyperas invandrarna till symboler för fattigdom, olikhet och stadssamhällenas förfall."

Den sortens verklighetsbild är förhärskande inte bara bland de politiska och kulturella eliterna i Sverige utan också i Unesco-kretsar och bland ett stort antal andra eliter runt om i världen. Det är denna elitistiska diskurs som vi här ämnar underkasta en kritisk analys och ställa i kontrast till vad vanligt folk, både svenskar och invandrare, tycker och tänker. Ty medan eliterna tycks så förblindade av det mångkulturella berikandet, har de marginaliserade och segregerade invandrargrupperna i västerländska städer helt andra problem, intressen och strategier, som är intimt relaterade till själva överlevnaden. Om den förmodade kulturella berikningsprocessen till stor del förutsätter att det bildas en ny underklass, då bör man väl kunna fråga sig om det verkligen är en god idé? Om människor hellre stannade kvar i hemlandet, i en värld som vore politiskt stabilare och ekonomiskt mera funktionell, skulle vi då behöva försöka få dem att flytta hit för att försäkra oss om en smula allmän kulturell utveckling?

Det är också egendomligt, att medan denna diskurs om "berikandet" tagit sig in i elitinstitutionerna, allt ifrån Unesco, Världsbanken, World Economic Forum till universiteten, så är den stora majoriteten av fattiga invandrare i världen fullständigt ovetande om den sortens problem. De är mer bekymrade över hur de skall klara sig till nästa dag än om de berikar ytterligare ett land eller ej med sin närvaro. Vi menar, att den förhärskande mångkulturalistiska diskursen tillhör en globaliserande elit och en grupp intellektuella som identifierar sig med denna elit och som medverkat till att bygga upp denna diskurs.

För att göra vår uppfattning fullständigt klar, vill vi i korthet diskutera några av de viktigaste begreppsfrågor, som ingår i den mångkulturalistiska världsbilden. Vi gör det i ett perspektiv som innefattar stora delar av västvärlden, där den här sortens perspektiv har framförts i politiska debatter. Det här är uppfattningar, som först helt nyligen importerats till den svenska diskussionen, men som har en mycket längre historia i världens traditionella invandrarländer med kolonial bakgrund. Dagens svenska situation uppvisar många likheter med dessa länders, men genom Sveriges sena inträde i denna globala verklighet, borde den vara instruktiv för andra, liksom Sverige borde har mycket att lära av andra.

Den mångkulturella begreppsförvirringen
Media, politiker och akademiker har alla medverkat till en ökande oreda i bruket av ord som etnicitet, ras, kultur, mångkulturalism, pluralism och dylikt. Vi gör inte anspråk på att kunna bringa en allmänt accepterad ordning i denna förvirring. Vi kan dock ange hur termerna används i detta arbete.

Innan vi fördjupar oss i definitioner, vill vi understryka att vi använder begreppet identitet i meningen identifiering. Det är en aktiv process snarare än en passiv produkt. Kulturell identitet är en fråga om social praxis, antingen hos dem som själva definierar sin identitet eller hos dem som definierar andras. I båda fallen består praxis av ett urval av specifika gemensamma drag, som anses existera eller ha konstaterats inom en befolkning och som är lämpliga för kategorisering. Identitet kan bli objektiverad och t o m institutionaliserad genom att inskrivas i lag eller införas i fasta politiska kategorier. Så förhåller det sig med genuskategorier, ålderskategorier och etniska kategorier eller "raser". Där detta förekommer kan identitet bli en passiv företeelse i den meningen att den blir en underförstådd eller en uttalad åsikt. Men det aktiva bruket av sådana kategoriseringar i det dagliga livet och i politiska beslut visar i vilken grad de är beroende av att användas. Identitet skall med andra ord inte förutsättas vara ett biologiskt eller på annat sätt fastställt faktum. Identiteter kan passiviseras, de kan försvinna och de kan åter dyka upp och de kan t o m skapas, men de kan inte skapas ex nihilo, d v s från ingenting. Detta hänger samman med att de byggts upp utifrån befolkningars gemensamma egenskaper och delade erfarenheter, antingen upplevda av dem själva eller av andra.

Etnicitet är en form av kollektiv identifikation, som diskuterats mycket i samhällsvetenskaperna. Den baseras på en uppsättning gemensamma egenskaper som vanligtvis anses tillhöra en populations kultur, som t ex språk, historiskt ursprung, "blodsband" eller andra gemensamma aspekter av sådant som de som utför sådana identifikationer anser vara specifikt. Etnicitet är inte samma sak som kultur, som är en mer omfattande företeelse. Kultur hänför sig till de specifika dragen i en populations livsformer, inklusive dess specifika materiella och intellektuella alster. Identitet är ett urval ur en bredare uppsättning av särdrag. Det är ett sätt att beteckna ett kollektiv och är inte detsamma som att beskriva hela dess livsföring. Då sådana kategoriseringar är politiska handlingar, kan identifikation ses som en sorts kulturpolitik.

Ras är en term som idag huvudsakligen används i Förenta staterna, även om termen rasism är vida utbredd i stora delar av västvärlden. Vi skall inte redogöra för termens användning i ett historiskt perspektiv utan sammanfattar hur den används i dagens värld. Ras som biologisk term är inte tillämpbar på mänskliga populationer. Det finns helt enkelt inga mänskliga raser i biologisk mening. Naturligtvis finns det statistiskt belagda arvsmässiga (fenotypiska) skillnader mellan olika delar av världens mänskliga populationer. Det finns även exempel på genetiska isolat och statistiskt relevanta samlingar av arvsanlag, men dessa får inte förväxlas med raser. Hudfärg, ögonform, hårtyp, kroppsform etc har använts i tidigare klassifikationer av världens raser, men biologerna har för många år sedan rensat ut den sortens klassifikationer, då de saknar relevans som allmängiltiga (holistiska) kategorier. Som social term har ras använts och ibland blandats samman med sin biologiska bibetydelse. Men att dess värde som biologisk term ifrågasatts, förändrar inte dess existens som social term. I denna senare användning handlar det om en sorts kulturell identifikation, som använder sig av yttre fenotypiska eller stereotypiska, fysiska eller mentala egenskaper för att klassificera ett folk. Noteras bör, att ras inte förbands med biologi på något klart sätt före tillkomsten av den "vetenskapliga rasismen" vid slutet av 1800-talet. Dessförinnan kunde det syfta på vilken nationell eller etnisk befolkning som helst. Sålunda var fransmän, tyskar och italienare tidigare lika mycket raser som zigenare och judar.

Då detta inte längre är fallet finns de som hävdar, att modern etnicitet trätt i dess ställe. Det äldre begreppet ras innefattade allt från fenotyper till beteende, språk, konst och litteratur. Ras i dagens mening är en sorts etnicitet i vilken de grundläggande gemensamma egenskaperna tänks vara baserade på biologin. Här finner man ett intressant, logiskt samband mellan etnicitet och "ras". Om etnisk identitet tar sig uttryck i systematiskt ingifte kan den angivna populationen sägas bli i ökande grad biologiskt identisk. Föreställningen om "blodsband" är det ideologiska uttrycket för denna starka etnicitet, en etnicitet som lätt glider över i ett visst rasbegrepp. Författarna Omi och Winant har beskrivit Förenta staterna som en "konstruktion byggd på raser", därför att en klassifikation byggd på raser utgör en del av själva samhällsorganisationen. En sådan klassifikation används i juridiska och konstitutionella sammanhang men också i dagligt språkbruk.

Termen rasism, däremot, har en bredare användning men det finns likaså en betydande överlappning. I sin mest begränsade betydelse avser rasism handlingar, som vidtas mot individer på grund av att de tillhör en speciell, kulturellt definierad, etnisk grupp. Det betecknar således både etniska och mer strikt rasligt definierade grupper. Det mer allmänna bruket av rasism anger en uppsättning attityder eller föreställningar, enligt vilka vissa grupper inte bara ses som annorlunda i förhållande till dem som utför klassificeringen utan även betraktas som underlägsna eller utrustade med andra negativa egenskaper. Det är en sak att göra distinktioner och en annan att ordna dem hierarkiskt.

Aktuella diskussioner inom samhällsvetenskaper och humaniora har fokuserat på två sorters distinktioner. Den första som nämnts ovan är den mellan biologisk och kulturell rasism. Några författare har framkastat att den nya rasismen är kulturell och inte biologisk. Människors vanor, religion och sexuella relationer betraktas som oförenliga med våra egna, om de är alltför olika. De antas inte vara biologiskt bestämda utan rätt och slätt typiska sedvänjor inom vissa populationer. Sålunda kan man hävda att tidigare klassifikationer, som byggde på fenotypiska drag, nu har ersatts av kulturella. Men som vi hävdat ovan, är detta en falsk distinktion, då ju alla rasistiska attityder är kulturella. Detta framgår än tydligare, när vi konstaterar hur förmenta biologiska drag alltid är knutna till kulturella särdrag. Det är inte bara det, att X är fula och dumma, de är också kriminella. Skillnaden här är att den kulturelle rasisten kan medge att vissa drag kan förändras, därför att de bara är inlärda beteenden, medan de drag som verkligen är biologiska bara kan ändras biologiskt. Distinktionen är vilseledande, då rasism är mera komplicerad genom att vanligen alla sorters egenskaper kombineras. Människor är utomordentligt kreativa, när det gäller att finna skiljaktiga egenskaper hos andra, även fenotypiska. Den typiske fransmannen kunde sålunda på 1800-talet beskrivas i både fysiska och kulturella termer.

Den andra distinktionen, som här är mera relevant, är den mellan "universell rasism" och "differentiell rasism" (Wieviorka). Den förra är den klassiska grupperingen av världens populationer i en uppsättning av fasta, rangordnade kategorier. Den var vanlig under det koloniala eran. Den senare är inte nödvändigtvis baserad på rangordning men däremot på ett förnekande av skillnader inom den egna populationen. Den är uttryck för en viss etnocentrism, en önskan att vidmakthålla en given organisation av det sociala och kulturella livet. Den uttrycks i en fruktan för att bli penetrerad av det främmande. Den term som här ofta brukar användas är främlingsfientlighet, vilket inte är riktigt samma sak som rasism. Främlingsfientligheten säger inte något mer om "den andre" än en önskan att få vara i fred och att "den andre" verkligen är annorlunda och oförenlig med "oss". "Universell rasism" är inkluderande i den meningen att den placerar andra populationer inom en enda sfär, vanligtvis imperiet. "Differentiell rasism" är däremot exkluderande och avvisar förekomsten av "den andre" inom självets egen sfär.

Essentialism, rasism och nationalstat
En av de vanligaste termer som bollas runt i intellektuella diskussioner idag är "essentialism". Essentialism är antagandet att alla medlemmar av en viss social kategori är identiska eller åtminstone tillräckligt lika för att de skall kunna klassificeras som "av samma ull". Inom sina olika användningsområden liknar essentialismen begreppet stereotyp. "Alla araber är muslimer, som anser att kvinnor skall tvingas hålla sig i hemmet och gifta sig inom den egna gruppen." Tendensen att göra alla x till y är essentialismens kärna och den möts med vrede av dem, som inte anser sig dela de beteenden och trossatser som tillskrivs dem. Ja, naturligtvis finns det i dagens värld många, som anammar modern europeisk kultur och det finns alltid ett visst mått av individuellt val, t o m av ifrågasättande inom varje kultur. Antropologer har ofta pekat på den enorma variation som finns inom speciella "kulturer".

Det finns emellertid en inneboende politiserad överreaktion i kritiken av essentialismen, som lett till att inget alls får sägas om en speciell etnisk eller annan kulturell grupp. För sådana människor, varav många i dag är på höga positioner och sysselsatta med att producera de förhärskande bilderna av världen, är essentialismen grunden för rasism. Sålunda betraktas allt som på minsta sätt luktar kollektiva karakteriseringar som rasism i vissa kretsar. Dessa kretsar gör samtidigt själva ofta uttalanden om medelålders, vita manschauvinister, uttalanden som är minst lika essentialistiska. Medan andra grupper försvaras mot essentialiseringen, har kategorin "vit europé" blivit en fast, essentialistisk stereotyp.

Det finns också en uppsättning samband som leder från essentialism till nationalism och det antas ju ofta att nationalismen är själva roten till problemet. Nationalstaterna uppfattas som effektiva essentialiseringsmaskiner som strävat efter att genom assimilation stöpa homogena befolkningar i en särskild kulturell form. Även om det nu är så att nationalstater fungerat som socialiseringsmaskiner, har detta aldrig inneburit någon fullständig kloningsprocess. Mycket av det som kan kallas nationell kultur är resultatet av en mer komplex interaktion. Men vad nationalstater alltid försökt göra är att konstruera en gemensam publik sfär, grundad på en gemensam förståelse av den politiska arenan, ett gemensamt språk och en uppsättning gemensamma moraliska värderingar. Utan tvekan försiggår i denna situation en homogeniseringsprocess beträffande den publika sfären och en uppbyggnad av en gemensam politisk kultur, om än partiell.

Pluralism och mångkulturalism
"Pluralism" är en term med lång historia. Den användes i början av 1900-talet och blev välkänd genom kolonikonsulten och teoretikern J. S. Furnivalls arbeten. Denne använde termen för att beskriva koloniernas multietniska struktur, som innebar att en kolonial elit härskade över en ekonomi av plantager och råvaruutvinning. De olika sektorerna utnyttjade en arbetskraft, lokal och importerad, som ursprungligen var etniskt heterogen men vars etniska identitet också bevarades genom att de olika grupperna hänvisades till separata bostadsenklaver, som kom att fungera som minisamhällen under kolonialmakten och där de olika grupperna bara mötte varandra på marknadsplatsen.

Furnivall skriver: "[Detta] är i djupaste mening en 'medley', för de träffas utan att blandas. Varje grupp behåller sin egen religion, sin egen kultur och sitt eget språk, sina egna idéer och sätt att vara. Som individer möts de, men endast på marknadsplatsen, när de köper och säljer. Samhället är pluralistiskt i den meningen att olika grupper lever sida vid sida, fast var och en för sig, inom samma politiska enhet. Även inom den ekonomiska sfären finns det en arbetsdelning längs rasmässiga linjer. "

Kulturell och etnisk pluralism var en brännande fråga i Usa under perioden mellan 1880 och 1920, när en massiv invandring från alla delar av Europa och Ryssland förändrade den etniska sammansättningen i landet. Många av de frågor som diskuteras idag var starkt framträdande under denna period. Där lades förslag om kulturell pluralism, en uppdelning av landet i självstyrande etniska grupper och förslag både om mera moderata former av integration och om starkare former av assimilation. Efter två decennier av debatt, främlingsfientlighet och konflikt blev på 1920-talet assimilation den officiella politiken . När denna massinvandring var som störst, utgjorde invandrarna nästan 15% av befolkningen. Men USA var redan innan ett invandrarland och dess invandrare rekryteringsbasen för arbetskraft till en expanderande industriell ekonomi.

Termen "mångkulturalism" har en komplicerad historia. I Usa utgör den en fortsättning på tidigare politik för kulturell mångfald. Begreppet anger en situation där minoriteter bevarar betydande delar av sin kultur samtidigt som de integreras i det amerikanska samhället, lojala med amerikanska ideal och Amerikas politiska kultur. Invandrarminoriteternas historia i Usa har blivit utförligt undersökt. Den allmänna uppfattningen är, att de sammanhållande banden med hemländerna gradvis minskat under 1900-talet. Därefter har en identitet som etnisk minoritet byggts upp. Förloppet har sedan övergått till en ekonomisk och slutligen kulturell assimilation. Den har följts av uppkomsten av vad som kommit att kallas "symbolisk etnicitet", en etnicitet som berövats varje praktiskt innehåll och som bara består av vissa rituella handlingar och firande av gruppidentiteten. Som ett resultat av dessa iakttagelser i Usa drog man i arbeten under 1950- och 60-talen allmänna slutsatser om att etniciteten slutgiltigt skulle upphöra i alla västvärldens samhällen.

Men vid mitten av 1970-talet kom det därför som en chock när man upptäckte att hela processen gått i motsatt riktning. Från och med denna period kom mångkulturpolitik som en tidvattensvåg, när minoriteterna allt mer började kräva respekt för sin särart i olika avseenden. Det började i USA men fortsatte i Europa. Termen mångkulturalism användes då för att på olika sätt referera till detta nya våldsamma anlopp mot idén om en enhetlig nationell identitet och den assimilationsprocess som den medfört. Det började med rörelserna om kravet på "svart makt", sedan "röd makt". Och liknande rörelser blev vanliga företeelser från senare delen av 1970-talet och under 1980-talet. Fastän det inte fanns någon systematik i mångkulturalism som begrepp, innefattade den en rad fenomen, som var kopplade till minoritetsfrågor, t ex minoriteternas rättigheter, stödet till dem och ett språkbruk som skulle vinna respekt för dem. Mycket av detta kom till uttryck på universitetens campusar. Men företeelsen var betydligt mer utbredd än så och inverkade på och omvandlade den offentliga sfären i väsentliga avseenden. Dess mål baserades på kulturell pluralism och en politik, som erkände rätten att vara annorlunda, dock med ett undantag, nämligen den olikhet, som vita, europeiska män representerar.
I vissa länder som Kanada och Australien har termen mångkulturalism använts för att beteckna en politik, som siktar på att hantera den kulturella mångfald, som blivit resultatet av den koloniala massinvandringen. I samtliga fall avser den dock uppdelningen av befolkningsgrupperna i landet i en samling etniska minoriteter. Som en typ av medveten politik kan den sägas ha målsättningen att forma och vidmakthålla ett mångetniskt samhälle. Men det handlar förvisso om mycket mera än om en samling av olika kulturella föremål eller alster, matrecept eller litterära texter inom ett och samma samhälle. Annars skulle hela frågan sakna betydelse. Många bland eliterna inom media och universitetsvärlden, som identifierar sig med den här sortens politiska program, blandar dock ihop de kulturella och de sociala effekterna och reducerar därmed etnicitet till just matrecept, restauranger och dylikt.

Något som måste framhävas här, är det faktum att det föreligger en klar oförenlighet mellan mångkulturalism som politik och vidmakthållandet av en nationalstat, som är byggd på välfärdsideal som Sveriges. Detta beror på att nationella "välfärdskapitalistiska" kulturer, trots sina olikheter, har vissa grundläggande egenskaper tillsammans, egenskaper som gäller medverkan, lojalitet och en uppsättning av överenskomna mål. Det handlar inte bara om att bevara enskild frihet och en rad rättigheter utan det är fråga om ett mera långtgående projekt av gemensam välfärd baserad på delade erfarenheter och gemensamma mål.

Det svenska problemets globala ramar
Det som inträffat i Sverige är inte ett unikt fenomen. Likartade tendenser återfinner man inte bara i hela Europa utan också i USA och andra postkoloniala immigrantländer. Trenderna är globala men har fått olika utfall i enskilda länder, beroende på olika politiska kulturer. Staters nationella upplösning och mångkulturalism hänger samman. De europeiska välfärdsstaternas nedgång har diskuterats under ett antal år. Frågan om relationen mellan denna nedgång och uppkomsten av en mångkulturell politik är komplicerad, även om där finns ett klart tidsmässigt samband. Övergången från arbetskraftsinvandring till s k "flyktinginvandring" inträffade under en period av tilltagande instabilitet i världen. Från 1980-talet och framåt upphörde det kalla krigets polarisering, men de interna konflikterna världen över ökade märkbart. Majoriteten av de väpnade konflikterna är idag inomstatliga snarare än mellanstatliga.

I Väst kan vi se en allmän försvagning av staternas finanser. Det leder till en återhållsam politik och betydande nedskärningar i de offentliga utgifterna. Avsevärda förändringar har inträffat i både Usa och Europa genom införandet av Reagans och Thatchers respektive politik, förändringar som på ytan förefaller vara grundade på ideologi men som i själva verket är reaktioner på statsfinansernas faktiska nedgång. I Sverige lades politiken om på samma sätt, trots det faktum att landet styrdes av en socialdemokratisk regering. I England fortsatte New Labour – och t o m vidareutvecklade – den politik, som inletts av Thatchers regering. Det sociala i socialdemokratin började försvinna och liberalism blev det nya programmet. Det är viktigt att notera att det finns breda överensstämmelser mellan dessa politiska program. "New Democrats" i Usa, den "Tredje vägen" i Storbritannien och "die Neue Mitte" i Tyskland ger alla uttryck för samma strategier. De har delat tankesmedjor och driver en likartad politik.

Allt detta skulle kunna betraktas som en sorts förtäckt "strukturell anpassning" till en faktisk ekonomisk nedgång. Välfärdsstaten finns fortfarande där, men den har urholkats under ett decennium. Privatisering av statsägda företag har inträffat i hela västvärlden, inte minst som en inkomstkälla för en försvagad statlig ekonomi. Ekonomin föreföll stark, åtminstone under 80-talet, även om bubblan sedan plötsligt brast. Styrkan berodde framför allt på en massiv injektion av billig kredit och en expansion av de finansiella marknaderna. I den nya internationella ekonomin är finansiella transaktioner vida större än produktionen av varor och tjänster och på världsmarknaden handlar man med allt från barn till länders statsskulder. Sedan 1980 har de finansiella tillgångarna i Oecd-länderna ökat tre gånger snabbare än den sammanlagda bruttonationalprodukten. Valutahandeln har ökat från 15 miljarder dollar i början av 70-talet till 1,3 biljoner dollar vid 90-talets slut. Denna utveckling har gjort det möjligt för marknaden att frigöra sig från statlig kontroll, men frågan är naturligtvis ännu mer komplicerad, då det är regeringar som varit de främsta aktörerna för att åstadkomma denna förändring och upprättat nya spelregler för den.
Globalisering består i mycket hög grad av att de finansiella aktiviteterna ökats i förhållande till de konkret ekonomiska. Tillverkningen har alltmer flyttat till tidigare perifera områden i världens ekonomiska system medan den finansiella verksamheten koncentrerats till västliga centra. Expansionen av marknader för fast egendom, aktier och, på senare tid, "kulturella industrier", har åtföljts av minskade reallöner i nedre delen av samhällsstegen och en förmögenhetsökning i den övre delen. Stigande Ginikoefficient i de länder som skurit ned mest på välfärdsstaten är uttryck för denna process. I takt med att staterna blivit oförmögna att vidmakthålla välfärdssystemen, har de slagit till reträtt. Beviljandet av rättigheter till infödda grupper i Usa och uppkomsten av en mångkulturell ideologi är delar av denna process. Om vi ser den starka staten som en assimilationsapparat, driven av ekonomisk expansion och med förmåga att integrera nya människor, är det begripligt, att, om den ekonomiska utvecklingen går åt motsatt håll, detta bör leda till en omprövning av de kulturella skillnaderna och de rättigheter, som är knutna till dessa skillnader.

Dagens invandring till länderna i Väst sker under en period av sämre framtidsutsikter och nedåtgående mobilitet. Det är i sin tur följden av den ökande oreda, som är en annan följd av precis samma globala process, vilket leder till svagare stater och ökande instabilitet. Det finns naturligtvis olika sätt att hantera denna situation. Men även om det finns uppenbara skillnader mellan Frankrike, som har upprätthållit en stark assimilationspolitik, och Storbritannien och Sverige, som har förespråkat mångkulturalism, så finns det klara paralleller i utvecklingen. Om nu Sverige har antagit en mångkulturalism styrd uppifrån, bör man notera att detta sker inom ramen för ett utbrett ideologiskifte i västvärlden som helhet. Mångkulturell politik innebär således en omvandling av hela sektorer i samhället i riktning mot mångkulturalism. Det betyder att mångkulturalismen inte bara är ett resultat av regeringars agerande. Parallellt med att statens ambition att assimilera försvagades vid mitten av 70-talet kan man skönja en djupare process som inneburit att nationalstatens identitet försvagades och en mångkulturpolitik uppstod.

Om vi återvänder till uppkomsten av den "Tredje vägens politik", skulle vi kunna påstå, att de stater som antar sådana strategier kanske också tenderar att anta mångkulturalismen som ideologi. Vissa av kapitlen i föreliggande bok visar i detalj vad som sker, när mångkulturalism blir officiell statlig doktrin. Det finns en logik i denna förändring som också kan observeras i många europeiska stater. I Frankrike, som i upplysningens anda upprätthåller traditionen med en sekulariserad nationalstat, d v s ett homogent samhälle med jämlika medborgare, ger forskare som t ex Juillard och Joffrin uttryck för en stigande misstänksamhet mot eliterna och mot en vänster, som har blivit en moralisk och kulturell vänster snarare än en politisk. Denna vänster har nämligen ersatt arbetarklassen med mångkulturalismen som ideologiskt huvudelement.

Franska intellektuella är oeniga i den här frågan och en livlig debatt har pågått i ett antal år. I Sverige däremot har den politiska klassen, som den numera kallas, gått betydligt längre och lämnat både jämlikhet och nation långt bakom sig. Den dominerande ideologin i Sverige, som gjorts allenarådande med hjälp av kraftigt verkande nedtystnings- och förtryckarmekanismer, är en totalitär ideologi, där eliterna tagit avstånd från det nationella i nationalstaten. Det som återstår är en politisk elit som, tillsammans med en kulturell elit, härskar över en etnisk mångfald, som ständigt ökas på med nya invandrare. Problemet är att den etniska grupp som betecknas som svenskar underförstått anses vara nationalister och, som en slutsats därav, blivit betraktade som rasister. Ingen öppen och saklig debatt har tillåtits i Sverige och föga överblick har skapats över de problem, som denna förvandling av relationerna mellan väljare och valda har medfört. Störst energi har tvärtom ägnats åt att peka ut statens fiender, vilket per definition är de som inte delar den statligt proklamerade, mångkulturella ideologin.

De flesta ämnen som diskuteras i de följande i kapitlen kan man finna i andra europeiska samhällen, men de sätt på vilka dessa är kombinerade och gestaltade är inte desamma i Sverige som i andra länder. Det svenska tillståndet är slående på grund av sin radikala natur. Från att ha varit ett av världens rikaste länder har Sverige hamnat i välståndsligans nedre hälft. En mycket solidarisk inställning har på kort tid förvandlats till kreditkortskandaler och social polarisering. Och från etnisk homogenitet har landet medvetet förvandlats till ett invandrarsamhälle som i procenttal liknar Usas - från social homogenitet har man hamnat i extrem social segregation.

Vi har alltså mycket att lära av att analysera dessa genomgripande förändringar, eftersom de är tydligare och mer långtgående exempel på liknande tendenser i andra länder. Men först måste vi behandla förändringarna ifråga med allvar och inte försöka förringa eller bortförklara dem, som vore de rapporter skrivna av skräckslagna panikmakare. För bara ett par år sedan tog vi upp några av dessa trender men blev genast anklagade för att vara just panikmakare. Många av problemen – landets ekonomiska tillbakagång, immigranternas tilltagande marginalisering och den etniska konflikten – diskuteras visserligen idag mera öppet, men tyvärr fortfarande utan märkbar förståelse för hur problemen uppstått. Det spelar ingen roll vad som händer i form av nedgång eller katastrofer. Sådana obehagligheter förnekas alltjämt. Istället kallas de för framsteg, ofta till och med för utveckling. Eliterna försöker förvandla globalisering, massmigration och mångkulturalism till naturliga processer, som vi skall vara tacksamma för och bara har att anpassa oss till. Enligt dem är detta att hålla våra samhällen "up to date".

Jonathan Friedman

Kapitel 1. : Sverige blir mångetnisk

2007-04-21T16:52:00.000+01:00

Av Jan Elfverson

Sveriges omvandling till ett mångetniskt samhälle tog sin försiktiga början på 1950-talet. Fram till den tiden hade Sverige i jämförelse med andra länder en utomordentligt homogen befolkning. Den stora invandringen därefter har lett till en snabb och omvälvande förändring.

Andelen utlandsfödda år 1900 var endast 0,7 % av befolkningen. År 1950 hade den ökat till 2,8 %. Vid århundradets slut (2000) däremot utgjorde de utrikesfödda 11,3 % av befolkningen.[1] Om också barn födda i Sverige med minst en förälder född utomlands räknas, var andelen vid den tidpunkten hela 20,5 %.[2] Det är var femte invånare i landet. Noteras bör den mycket starka ökningen från 1980 och framåt av andelen av utrikesfödda från utomeuropeiska länder. Dessa hade 2000 vuxit till 38,5 % av antalet utrikes födda.[3]

Tabell 1. Utrikesfödda 1900 - 2000, antal och andel av befolkningen.
antal andel av befolkningen
1900 35 627 0,7 %
1930 61 657 1,0 %
1950 197 810 2,8 %
1960 299 879 4,0 %
1970 537 585 6,7 %
1980 626 953 7,5 %
1990 790 445 9,2 %
2000 1 003 798 11,3 %
_________________________________
Källa: Scb Befolkningsstatistik del 3, 2000.

I detta kapitel skall vi belysa - och försöka förklara - hur en i ett historiskt perspektiv total demografisk förändring av en månghundraårig nationalstat har kunnat komma till stånd. Det etniskt homogena Sverige har blivit mångetniskt på bara några decennier.

Vi skall redogöra för de politiska besluten och de konsekvenser dessa har fått och vi skall kritiskt granska det politiska beslutsfattandet - och de föreställningar och mål som styrt det.

Vad gäller granskningen av de politiska besluten skall vi fokusera på tiden efter 1970 eftersom perioden dessförinnan redan fått en genomträngande analys i Thomas Gürs Staten och nykomlingarna.[4]

Tabell 2. Antalet utrikesfödda och födda i Sverige med minst en utlandsfödd förälder efter ursprungsregion 31 dec. 2000
Norden 658 285
EU-länder utom Danmark o. Finland 218 259
Europa utom Norden och Eu 364 559
Afrika 94 103
Nordamerika 51 162
Sydamerika 77 345
Asien 371 594
Oceanien 4 865
Totalt 1 821 146
därav utrikes födda 1 003 798
födda i Sverige 817 348
Andel av befolkningen 20,5 % Folkmängd totalt 2000 8 882 792
_________________________________
Källa: Scb Befolkningsstatistik del 3, 2000.

Som källor skall vi för perioden efter 1970 vid granskningen använda regeringens propositioner och betänkandena från de parlamentariska offentliga utredningar som avser invandrings- och invandrarpolitiken. Denna typ av utredningar är viktiga, eftersom de fungerar som organ där de politiska partierna kan arbeta fram kompromisser i de politiska sakfrågorna innan de når den officiella beslutsordningen.

Tabell 3. Utrikesfödda efter födelseregion 1900 - 2000
1900 1930 1960 1980 2000
Norden: 21 946, 33 232, 174 043, 341 253, 279 631
Övr Europa o f d Sovjet: 8 516, 18 107, 110 845, 197 814, 337 602
Afrika: 79 328, 596, 10 025, 55 138
Nordamerika: 5 254, 9 141, 11 665, 14 484, 24 312
Sydamerika: 90 261 679 17 206 50 853
Asien: 102 , 456, 1 678, 45 112, 253 024
Oceanien: 59, 66, 211, 962, 2 981
Okänt: 46, 66, 162, 97, 257
Totalt: 35 627, 61 657 , 299 879, 626 953, 1 003 798
_________________________________
Källa: Scb Befolkningsstatistik del 3, 2000.

Med begreppet assimilation menas i fortsättningen att en invandrare till Sverige förvärvat en svensk identitet d v s han eller hon betraktar sig som svensk. Det förutsätter bl a att hon eller han har svenska som sitt huvudspråk och anser sig delaktig i svenska kulturyttringar. Med integration avses däremot invandrarens inlemmande i det svenska samhället men med bevarad ursprunglig kulturell och språklig särart. Invandraren får emellertid tillträde till den svenska arbetsmarknaden och deltar också på andra sätt i det svenska samhällslivet. Med invandringspolitik menas i det följande den politik som reglerar immigrationen till landet och själva mottagandet av nyanlända invandrare. Med invandrarpolitik avses däremot den politik som syftar till att möjliggöra invandrarnas integration eller assimilation.

Migrationen till och från Sverige före Andra världskrigets slut
Invandringen till Sverige fram till 1800-talets början handlade till stor del om specialister och yrkesmän som spelade en stor roll för landets utveckling. De tillförde nya idéer, kompetens och kunnande.

Hansan
I samband med att det nordtyska handelsförbundet Hansan växte fram under 1100-talet och därefter kom att dominera handeln i norra Europa, etablerade sig ett stort antal tyska handelsmän och hantverkare i svenska handelsstäder under medeltiden. Tyskarna kom att tillhöra befolkningens övre skikt och spelade en stor roll för administration, handel och kulturliv. Deras andel av den totala befolkningen var liten men de hade en stor betydelse för landets ekonomiska utveckling. Under medeltiden slog sig också holländare ner på den svenska västkusten som handelsmän och finnar från landets finska rikshalva flyttade till Mellansverige och livnärde sig som hantverkare, fiskare och tjänstefolk.

Mångskiftande invandring
Under 1500-talet konsoliderades den svenska statsmakten under Vasakungarna och den starkare stat som växte fram var i stort behov av kompetens från utlandet. En målmedveten värvningspolitik bedrevs.
Invandrade tyskar arbetade som politiska rådgivare och administratörer. Skeppsbyggare rekryterades i Nederländerna och hantverksspecialister kom från en rad länder. Trots denna invandring kom de inflyttade att utgöra bara en liten del av landets hantverkarkår. De nytillkomna bidrog emellertid till att sprida ny teknik och höja den inhemska yrkesskickligheten.

I själva Sverige få invandrare
Under sextonhundratalet växte den svenska stormakten fram och Östersjön kom att till stor del bli ett svenskt innanhav. Landets utveckling till stormakt gjorde att behovet av utländska specialister blev stort. Det har påståtts att Sverige under stormaktstiden var en mångetnisk stat. Det är riktigt i den meningen att landet geografiskt kom att omfatta en rad nya områden som gjorde att den svenska statsbildningen vid den tiden rymde många folkgrupper inom sina gränser. Men antalet invandrare i det egentliga Sverige kom att förbli litet. Man har uppskattat det till mellan 2 och 3 % av befolkningen. Det var de ekonomiska, administrativa och kulturella eliterna som fick ett stort kosmopolitiskt inslag. Så t ex ledde det stora behovet av officerare till att nya adelssläkter etablerade sig i landet.
Järn- och stålindustrin var viktig för den nya stormakten. Industrigrenen kom att domineras av utlänningar som svarade för både kapital och kompetens och dessutom rekryterade yrkeskunnig utländsk arbetskraft. Tyskar utvecklade hammarsmidet, som var den dominerande tekniken men under denna tid etablerades också det s k vallonsmidet i landet. Ett tusen bruksarbetare från trakterna av Liège och Sedan handplockades bl a till Willem de Besches och Louis de Geers bruk i Sverige där de introducerade detta smide.

Karl IX startade redan i slutet av femtonhundratalet en politik för att få finnar att kolonisera och odla upp skogsbygder i mellersta Sverige. Politiken fortsatte under sextonhundratalet genom att regeringen upplät mark till nybyggarna, bistod med utsäde och beviljade flera års skattefrihet. Man beräknar att ungefär 10 000 finnar flyttade till dessa områden. Många assimilerades men en del behöll sitt språk och sin kultur ända in på 1800-talet. Då beräknas ända upp till 17-18 % av Värmlands befolkning ha varit finskättlingar, vilket innebar ca 25 000 personer.

Förlorad stormaktsställning - drastisk minskning av specialister
I början av 1700-talet förlorade Sverige en stor del av sina besittningar på andra sidan Östersjön. Det innebar att invandringen av yrkesmän och specialister drastiskt minskade. Den statliga förvaltningen och näringslivet kom att i allt större utsträckning bemannas med svenskar. En viss inflyttning av utländsk arbetskraft fortsatte emellertid, speciellt till den framväxande textilindustrin.

Krigen mellan Sverige och grannländerna vid sjuttonhundratalets början ledde till en invandring av ca 20 000 flyktingar från Baltikum och Finland till den svenska rikshalvan.

Finland förloras - finländare invandrar
År 1809 förlorade Sverige den finska rikshalvan. Det ledde till en flyktinginvandring av finländare som fortsatte under hela 1800-talet. Även från en del andra europeiska länder fick Sverige ta emot flyktingar. Trots att invandringen underlättades under senare delen av 1800-talet genom bättre kommunikationer och passfrihet blev antalet utlänningar i Sverige aldrig stort Man har uppskattat att antalet utlänningar uppgick till några tusen i mitten av artonhundratalet. Antalet var inte heller stort vid sekelskiftet.[5]

Utvandring till USA
I mitten av artonhundratalet inleddes den stora utflyttningen av svenskar till framförallt USA. De viktigaste orsakerna till emigrationen var en kraftig folkökning i Sverige utan motsvarande ökning i livsmedelsproduktionen och därav följande allt sämre försörjningsmöjligheter. I den andra änden fanns en "pull-faktor". Amerika behövde ett stort tillskott av arbetskraft och skickade värvare bl a till Sverige. Även om uppskattningsvis 200 000 svenskamerikaner kom att återvända till Sverige från och med slutet av artonhundratalet, förlorade Sverige ca en miljon människor mellan åren 1845 och 1925 på grund av emigrationen.

Hitler, flyktingarna och Sverige
Hitlers maktövertagande 1933 ledde till att flyktingsituationen blev akut på kontinenten. Det var emellertid först efter andra världskrigets utbrott som flyktinginvandringen tog fart, även om Sverige under trettiotalet statistiskt sett förvandlades från ett utvandrings- till ett invandringsland.
I krigets inledningsskede intog Sverige en restriktiv hållning till flyktingar från Nazityskland. Men när krigslyckan vände 1941-42, ändrades denna hållning och i stort sett tog man emot alla flyktingar som kom 1942-1945. Bl a tog Sverige emot 7 300 danskar som flydde över Öresund och i krigets slutskede överfördes 21 000 koncentrationslägerfångar till Sverige genom den s k Bernadotteaktionen. De flesta flyktingar som kom till Sverige var emellertid nordiska medborgare. Ca 50 000 norrmän flydde till Sverige, varav en del fortsatte till Storbritannien. Ca 18 000 flyktingar kom från Danmark, 35 000 från Baltikum och 100 000 från Finland, inräknat de finska barn som placerades i Sverige under kriget. Sammanlagt ökade antalet utlänningar i Sverige från 23 700 i februari 1939 till 194 000 i maj 1945. De flesta återvände till sina hemländer efter kriget med undantag av balterna.[6]

1950- och 1960-tal - arbetskraftsinvandring
Före andra världskrigets slut hade den svenska inställningen varit att flyktingmottagandet inte fick innebära någon permanent invandring. Så t ex hade Sverige tillsammans med ett antal andra europeiska länder vid internationell flyktingkonferens 1938 deklarerat att Sverige inte var ett immigrationsland. Utlänningslagstiftningen begränsade också kraftigt möjligheterna till invandring.

Genèvekonventionen - gradvis liberalisering
Under åren efter krigets slut skedde emellertid en gradvis liberalisering av invandringspolitiken. 1954 ratificerade Sverige den s k Genèvekonventionen med den geografiskt vidare definitionen av flyktingskap och samma år antogs en ny utlänningslag, där definitionen av flyktingskap t o m gick något längre än konventionens.

Trots Sveriges anslutning till Genèvekonventionen och den nya lagen blev invandringen av flyktingar under femtio- och sextiotalen liten. Under perioden 1950-1967 överfördes kollektivt sammanlagt 17 000 s k kvotflyktingar, huvudsakligen från internationella flyktingläger. Flyktingar som inrest till Sverige på eget initiativ var ännu färre, bara 7 000. När invandringspolitiken lades om 1968 i syfte att reglera arbetskraftsinvandringen föreställde man sig att flyktinginvandringen också i fortsättningen skulle grunda sig på kollektiv överföring. Utvecklingen blev emellertid en helt annan.[7]

Arbetskraftsbrist
Huvudskälet till att invandringspolitiken liberaliserades efter kriget var den stora arbetskraftsbristen. Sverige hade varit neutralt och stod vid krigets slut med en oförstörd produktionsapparat redo att möta efterkrigstidens ökade efterfrågan på industriprodukter. Industriproduktionens tillväxt från krigsslutet ända till oljekrisen 1974 var drygt 4 % per år. Vissa år var den så hög som 8 %. Det inhemska arbetskraftsutbudet räckte inte till för denna expansion utan en import av arbetskraft var nödvändig. Den möjliggjordes genom tre åtgärder:

År 1954 slöts en överenskommelse om en gemensam arbetsmarknad mellan de skandinaviska länderna, som innebar full passfrihet och inga krav på uppehålls- och arbetstillstånd för medborgare i de berörda länderna. Överenskommelsen ledde framförallt till en mycket stor invandring av finländare till Sverige.
Den nya utlänningslagen och en ny praxis i handläggningsärendena möjliggjorde en fri "turistinvandring" från Europa. Grundvalen för denna nya praxis var förutom 1954 års lag en överenskommelse inom OEEC som gick ut på att ett lands myndigheter skulle bereda medborgare från andra medlemsländer möjlighet att arbeta om ingen inhemsk arbetskraft fanns tillgänglig. Det nya regelsystemet innebar bl a att den som reste in i Sverige för att söka arbete inte längre behövde ha ett arbetstillstånd ordnat före inresan. Man kunde resa in i landet som turist för att på ort och ställe söka arbete. Med ett löfte om anställning kunde man därefter söka arbetstillstånd. På grund av det stora arbetskraftsbehovet kan man säga arbetskraftsinvandringen vid denna tid i princip var fri. Tillståndsgivningen var en formalitet som det bara tog några dagar att klara av.
Man organiserade en kollektiv överföring av utländsk arbetskraft. Eftersom myndigheterna under de första efterkrigsåren fortfarande bedrev en restriktiv invandringspolitik, började enskilda svenska företag att genomföra värvningskampanjer och rekrytera arbetskraft framför allt i de övriga skandinaviska länderna. Kampanjerna irriterade emellertid de berörda ländernas myndigheter. Också i Sverige kritiserades värvningskampanjerna. Under fyrtiotalets sista år organiserades därför rekryteringen så att Arbetslöshetskommissionen (Arbetsmarknadsstyrelsens föregångare) på den svenska regeringens uppdrag slöt avtal med ett antal europeiska länder. På så vis skedde en import av arbetskraft från framförallt Italien, Tjeckoslovakien, Ungern och Västtyskland. På femtiotalet tillämpades ett system där företag som behövde utländsk arbetskraft vände sig till Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) som efter samråd med länsarbetsnämnder och fackliga organisationer kunde bevilja rekryteringen. I så fall tog Ams kontakt med arbetsförmedlingen i det aktuella landet. Därefter sköttes rekryteringen av denna i samarbete med det svenska företaget. Rekryteringen under femtiotalet blev emellertid aldrig omfattande. Under decenniet överfördes sammanlagt endast ca 14 000 arbetare.[8]

"Gästarbetare"
Ända fram till 1965 hävdade man från myndigheternas sida att Sverige behövde ett tillskott av arbetskraft. Man ansåg emellertid att de invandrande arbetarnas vistelse i Sverige skulle bli temporär. De flesta skulle så småningom återvända till sina hemländer.

Stor spontan invandring
Om den statligt organiserade arbetskraftsinvandringen var liten under femtiotalet så var den spontana invandringen desto större. Under decenniet blev bruttoinvandringen hela 258 000. De flesta var skandinaver som på eget initiativ sökte sig till Sverige. Arbetskraftsinvandring hade i likhet med de flesta invandringsförlopp karaktären av en nätverksdriven kedjeemigration där en liten grupp aktivt rekryterade pionjärer banar väg för en numerärt mycket större och ofta från arbetsmarknadssynpunkt sämre kvalificerad efterföljargrupp.

Ingen diskussion
Ingen diskussion förekom i utredningsbetänkanden eller andra dokument från denna tid om den spontana invandringens nätverksdrivna processer. Istället speglar dessa texter en övertro på myndigheternas förmåga att styra invandringen. I tre utredningar, från 1955, 1959 och 1965 förutspådde man att nettoinvandringen skulle ligga kvar på 10 000 per år eller till och med bli mindre. Prognosen upprepades i 1967 års utlänningsutredning som refererade till Statistiska Centralbyråns (Scb) befolkningsframräkning, där nettoinvandringen uppskattats till 10 000 per år under perioden 1966 - 1980.

Styra med prognoser?
Utfallet blev istället ett invandringsöverskott på 103 609 personer eller drygt 17 000 per år under åren 1960 - 1965. Under perioden 1966 - 1980 blev nettoinvandringen ca 250 000 personer, alltså 100 000 fler än den Scb prognostiserade. Den ena prognosen efter den andra slog fel, men detta påverkade uppenbarligen inte prognosmakarna. Ingen utvärdering, ingen korrigering - i stället en ny prognos. Lika träffsäker som de tidigare. Försökte de ansvariga styra utvecklingen med prognoser?

Demografisk och kulturell sammansättning?
Thomas Gür har i sin grundliga analys av svensk invandringspolitik också påpekat det anmärkningsvärda i att man under denna period aldrig diskuterade vad som höll på att hända med Sveriges demografiska och kulturella sammansättning till följd av invandringen. Inte heller försökte man genomföra en realistisk diskussion om de långsiktiga konsekvenserna av arbetskraftsinvandringen på grundval av de historiska erfarenheter, som fanns inte minst från den svenska Amerikautvandringen.

Återvända, integreras eller assimileras?
I vilken utsträckning skulle de nyanlända stanna kvar eller återvända till sina länder och hur stor skulle kedjeemigrationen bli som kunde tänkas följa på den aktivt rekryterade pionjärgruppen? Inte heller diskuterade man om de invandrare, som stannade kvar i landet och blev svenska medborgare, skulle assimileras eller bara integreras.[9]

Facket och invandringen
I mitten av sextiotalet började ett motstånd att växa fram inom fackföreningsrörelsen mot den fria "turistinvandringen". Lågkonjunkturen 1965 ledde till att en avsevärd del av den invandrade arbetskraften kom att stå utanför arbetsmarknaden. C. Lundh och R. Ohlsson har pekat på att den fackliga omsvängningen också berodde på att invandringen kraftigt ökade och att dess sammansättning förändrades. Invandringen av skandinaver minskade och vad gällde den utomnordiska invandringen ökade antalet jugoslaver, greker och turkar drastiskt. Landsorganisationen (Lo) varnade för att den s k turistinvandringen ledde till en utlänningsslum i många av de större städerna.[10]

Nya regler vid sextiotalets mitt
Under sommaren och hösten 1965 fördes förhandlingar mellan inrikesdepartementet, AMS, Lo och Arbetsgivarföreningen (Saf). De regler som kom att fastställas för 1966 gick på Ams och Los restriktiva linje. Året därpå ändrades utlänningskungörelsen och 1968 lagfästes ändringen. Huvudinnehållet i det nya regelsystemet var att utomnordiska medborgare som ville arbeta i Sverige måste ha ordnat arbetstillstånd och bostad redan vid inresan. Reglerna syftade till att förhindra att enskilda utlänningar reste in i Sverige för att söka arbete utan att deras fall först genomgått en arbetsmarknadsmässig prövning. Inreseviseringen gjordes på den svenska beskickningen efter utrikesdepartementets godkännande och skrevs in i utlänningens pass. Undantagna från dessa regler var förutom nordbor också familjemedlemmar till utlänningar som arbetat en tid i Sverige samt politiska flyktingar med svenskt uppehållstillstånd.

Trots att man försökte strypa den spontana utomnordiska invandringen med det nya regelsystemet 1967/68 slöt man rekryteringsavtal med Jugoslavien och Turkiet hösten 1966 och våren 1967 och rekryteringskontor öppnades i dessa länder. Begränsningarna av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen uppvägdes också mer än väl av en ökad invandring från Finland. Under 1969 och 1970 rörde det sig om 80 000 personer, vilket ledde till en toppnotering för den totala invandringen sedan andra världskrigets slut. Invandringsvågen från Finland visade sig emellertid bli temporär och ledde till en omfattande återutvandring under åren som följde.[11]

Inga jobb - ingen arbetskraftsinvandring
Sedan mitten av 1970-talet har arbetskraftsinvandringen kommit att utgöra en allt mindre del av den totala invandringen. Även om den nya lagstiftningen skapade de institutionella förutsättningarna för minskningen var det de ekonomiska kriserna under 1970-talet med åtföljande lägre tillväxt och krympande industrisektor som gjorde att den grundläggande faktorn, bristen på inhemsk arbetskraft, försvann. Det drabbade också invandringen från de andra skandinaviska länderna. Sedan mitten av sjuttiotalet har arbetskraftsinvandringen i ett invandringspolitiskt perspektiv varit obetydlig.
Gemensam europeisk arbetsmarknad - svenskt utvandringsnetto
Genom det s k Ees-avtalet kom Sverige att anslutas till den gemensamma europeiska arbetsmarknaden. Den innebar att medborgare i de anslutna länderna har möjlighet att flytta och arbeta var som helst inom området. Sveriges anslutning har emellertid inte medfört någon större inflyttning. Tvärtom har utflyttningen av svenska medborgare till dessa länder under 1990-talet varit större än inflyttningen därifrån. De viktigaste förklaringarna till detta är 1990-talets kärva arbetsmarknad i Sverige och att levnadsstandarden numera är betydligt högre i flertalet av Västeuropas övriga länder.[12]

Flyktingskäl, flyktingliknande och humanitära skäl
Som framgått av den tidigare framställningen föreställde sig de politiska beslutsfattarna, när invandringspolitiken lades om 1968, att flyktinginvandringen också i fortsättningen i huvudsak skulle bestå av kollektivt överförda flyktingar - s k kvotflyktingar. Nedanstående tabell visar att utvecklingen blev en helt annan. Antalet enskilt inresta personer som erhöll uppehållstillstånd av skyddsskäl ökade dramatiskt. I tabellen räknas som flyktingar, förutom konventionsflyktingar, personer med flyktingliknande skäl inklusive humanitära skäl och personer som beviljats tillstånd på grund av tillfälligt ändrad asylpraxis. Åren 1950 - 1981 är barn medräknade.

Tabell 4. Flyktinginvandringen till Sverige 1950-1997

År kvotflyktingar enskilt inresta totalt

1950-1967 17 000 7 000 24 000
1968-1997 54 000 250 000 304 000
_________________________________
Källa: Lundh & Ohlsson, op cit sid 79.

Skyddsbehövande avlöser arbetskraft
Som påpekats redan i inledningen har den stora invandringen efter 1968 gett ett kraftigt genomslag i antalet utrikesfödda i den svenska befolkningen. De utrikesfödda ökade mellan 1951 och 1970 med drygt 339 000 personer och mellan 1971 och 2000 med ytterligare drygt 466 000 personer.

[13] Sammanfattningsvis: om arbetskraftsinvandrare tillsammans med anknytningsinvandrare svarade för den övervägande delen av nettoinvandringen under 1950- och 1960-talen, så var det de skyddsbehövande (och föregivet skyddsbehövande) och den anknytningsinvandring de förde med sig som kom att dominera under perioden 1971-2000.

Invandringens storlek och ursprung efter 1967 framgår av det diagram som Invandrarverket sammanställt på grundval av material från Scb.[14] Antalet enskilt inresta asylsökande började visserligen öka under 1960-talets sista år, men den stora totala invandringstoppen 1970 berodde på den stora finska arbetskraftsinvandringen vid decennieskiftet, som under åren därefter förbyttes i en praktiskt taget lika stor återutvandring.

Fler utomeuropéer
Vid mitten av 1980-talet inträffade en grundläggande förändring i invandringens mönster. Sedan dess har den utomeuropeiska invandringen dominerat, med undantag av några år i början av 1990-talet i samband med Jugoslavienkrisen. Statistiken visar att antalet utrikesfödda personer från utomeuropeiska länder 1980 var 87 789. År 2000 hade denna kategori ökat till 386 308.[15] Det är en ökning med drygt 298 000 personer eller 340 %. Samtidigt har antalet utrikesfödda från andra skandinaviska länder minskat på grund av en stor återvandring i spåren en högre arbetslöshet i Sverige under 1990-talet och en sämre ekonomisk strukturell utveckling än i grannländerna.

Från 1970-talets mitt reducerades alltså arbetskraftsinvandringen till en obetydlighet. Det berodde på ett förändrat regelverk och en förändring av Sveriges ekonomi och därmed arbetsmarknad. Men varför ökade antalet enskilt inresta skyddssökande så dramatiskt? De var betydligt fler än vad tabellen ovan anger, eftersom den endast tar upp de sökande som fått uppehållstillstånd.[16]

Enda ingången
En näraliggande förklaring är att när migranterna inte längre kan komma in som arbetskraftsinvandrare, måste de istället begära asyl för att den vägen försöka få uppehållstillstånd. Så här har Fns flyktingkommissarie uttryckt saken: "In the absence of a migration window, people who are seeking jobs and a better future try to get in through the asylum door."[17] Eftersom världen knappast var bättre att leva i före 1980-talet och givet att prövningen av sanningshalten i en asylansökan är en svår uppgift - i stor utsträckning en fråga om tilltron till den sökandes uppgifter - förefaller det rimligt att räkna med att många skyddssökande egentligen är ekonomiska migranter.[18]
Klart är att invandringens utveckling i Sverige uppvisar ett likartat förlopp som i de flesta andra västliga industriländer: ekonomisk kris vid mitten av sjuttiotalet, strypt arbetskraftsinvandring med hjälp av ändrade regelsystem och ett ökat migrationstryck från tredje världen från mitten av 1980-talet.

Praxis leder utvecklingen
Fram till mitten av sjuttiotalet ansåg man att bara politiska flyktingar skulle få en fristad i Sverige. Med politiska flyktingar menade man då ungefär detsamma som Genèvekonventionen. I 1980 års utlänningslag övertogs konventionens beteckning flykting och dess definition.
Från slutet av 1960-talet ökade antalet enskilt inresta människor som åberopade skyddsskäl utan att de föll under Genèvekonventionens bestämmelser. Detta ledde till en successiv förändring av praxis där efterföljande lagändringar kodifierade praxis. Sedan slutet av 1960-talet har tre kategorier skyddssökande utöver konventions- och kvotflyktingar fått uppehållstillstånd. Det är krigstjänstvägrare, de facto-flyktingar och personer som kunnat anföra humanitära skäl.

Krigstjänstvägran och flyktingliknande och humanitära skäl
Desertörer som övergett en krigsskådeplats eller lämnat sitt hemland för att undgå krigstjänstgöring har definierats som krigstjänstvägrare. Mot slutet av 1960-talet fick bl a ett antal amerikanska soldater uppehållstillstånd i samband med Vietnamkriget. Lagändringen gjordes 1976. Samma år lagfästes rådande praxis att ge skyddssökande med "flyktingliknande" skäl uppehållstillstånd. Inte förrän 1989 lagstiftade man om uppehållstillstånd av humanitära skäl. Sådana uppehållstillstånd hade emellertid löpande beviljats sedan den reglerade invandringen genomförts 1968. Regeln har tillämpats på personer med fysiska och psykiska handikapp men framförallt på personer som flytt från pågående krig eller inbördeskrig.

Nya lagar 1997
Den massflyktssituation som uppstod i samband med Jugoslavienkrisen föranledde en ny lagstiftning, som trädde i kraft 1997. I likhet med tidigare har flyktingar i enlighet med Genèvekonventionens bestämmelser rätt till asyl och liksom tidigare kan också regeringen bevilja kvotflyktingar uppehållstillstånd. Kategorierna krigstjänstvägrare och personer med flyktingliknande skäl har emellertid ersatts med tre andra:
personer som riskerar att straffas med dödsstraff eller kroppsstraff eller som hotas av tortyr eller annan förnedrande behandling eller bestraffning.
personer, som på grund av väpnade konflikter behöver skydd eller som på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt land.
personer som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse.
Begreppet humanitära skäl ges i den nya lagstiftningen en mer renodlat humanitär innebörd och avser förhållanden som är direkt knutna till individen.
Ettåriga Tut utsträcks till två år - många fler asylsökande
Tidigare fanns möjligheten att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd på upp till ett år för personer med ett tillfälligt behov av skydd. Enligt den nya lagen kan nu temporära uppehållstillstånd beviljas i upp till två år vid massflyktssituationer med möjlighet till förlängning i ytterligare två år.[19]

Tabell 5. Uppehållstillstånd 1987 - 2000[20]
1987-1990 , 1991-1995, 1996-2000, Totalt
Fn-konventionen: 11 270 , 3 977, 3 695, 18 942
Kvot: 5 947, 15 458, 5 983, 27 388
Andra skyddsskäl: 24 350, 14 761, 5 332, 44 443
Humanitära skäl: 26 318, 84 257, 23 754, 134 327
Familjeskäl: 67 730, 106 370, 103 920, 278 020
Arbete: 909, 991, 1 846, 3 746
Ees-avtalet: 10 689, 28 925, 39 614
Gäststuderande: 3 497, 6 403, 12 687, 22 587
Adopterade barn: 4 027, 4 560, 4 060, 12 647

Totalt 144 048, 247 466, 190 202, 581 716
_________________________________
Källa: Sammanställning av statistik från Statens invandrarverk.

Från 1968 till 1982 sökte årligen 2 400 till 3 000 personer asyl i Sverige. Vid mitten av åttiotalet började antalet anta dramatiska proportioner. Under årtiondets andra hälft hade de asylsökandes antal stigit till mellan 15 000 och 20 000 för att under 1990-talet öka ytterligare. År 1992 nåddes toppnoteringen med 84 000 sökande i samband med Jugoslavienkrisen. det året fick Sverige näst efter Tyskland ta emot flest asylsökande av de västeuropeiska länderna och räknat i förhållande till befolkningen var Sverige det överlägset främsta resmålet. Under andra hälften av nittiotalet har de asylsökande varit färre, delvis på grund av en mer restriktiv svensk visumpolitik.[21] Sedan 1989 har man periodvis skärpt viseringsreglerna för vissa länder. På det sättet har man försökt minska möjligheterna till inresa för asylsökande. Visumpolitiken har därmed också blivit ett invandringspolitiskt verktyg.

Misslyckade försök till snabb prövning
Det system för asylprövning och flyktingmottagning som byggdes upp från mitten av 1980-talet syftade till en snabb handläggning av asylärenden och en smidig inslussning i samhället av dem som fick uppehållstillstånd. År 1988 uttalade en statlig utredning målsättningen att klara bifallsärenden skulle avgöras inom två veckor och övriga ärenden inom sex månader. Asylprövningen har emellertid aldrig fungerat som tänkt.
Periodvis har väntetiderna varit mycket längre än planerat. En av orsakerna har varit en kraftigare tillströmning av asylsökande än vad myndigheterna trott, en annan orsak till de långa köerna av asylsökande har varit att ett stort antal av de sökande uppgett att de saknat pass och resehandlingar varför identitet, medborgarskap och resväg inte kunnat dokumenteras. År 1987 saknade hälften av de asylsökande resehandlingar och 1988 och 1989 var det så många som sju av tio.[22]

Ännu en orsak är att finna i att nästan samtliga avslag om uppehållstillstånd överklagats, och det inte bara en gång. Den sökande har bara rätt till ett överklagande, men det blev mycket vanligt att efter avslag göra en ny ansökan, förebärande att nya omständigheter framkommit, som man ville åberopa. Det blev i själva verket så vanligt att man i dagligt tal på Invandrarverket inte skilde de två begreppen åt utan talade om - och klagade över - att det ena överklagandet följde på det andra. En enmansutredare tillsattes för att utreda missbruket och han konstaterade att en ny ansökan juridiskt sett var att betrakta som en resningsansökan, något som i svenskt rättsväsende endast används i sällsynta undantagsfall och då riktas till högsta instans. Här var det i själva verket ett obegränsat antal överklaganden som riktades till första instans, dvs av Invandrarverket. På verket kunde man också konstatera att en del handläggare tog ärendena i den ordning de kom in, vilket betydde att ett komplicerat fall under lång tid kunde blockera ett antal klara avslagsärenden.[23]

Tio år senare
Tio år senare hade det knappast blivit bättre. Under 1998 saknade ca 65 % av de asylsökande pass och närmare hälften sökte asyl först efter inresan, samtidigt som de saknade pass. Mer än hälften uppgav att de fått någon form av hjälp att ta sig till Sverige och smuggelorganisationerna hade oftast berättat för den asylsökande vad han eller hon borde säga vid asylutredningen.[24]

Socialdemokratiska skärpningar upphävs av den borgerliga regeringen
Åren 1989 och 1994 - 1995 försökte den svenska regeringen att korta kön av asylsökande genom att i ett slag ge ett större antal asylsökande uppehållstillstånd. Man införde 1989 också speciella väntetidsregler som gick ut på att asylsökande barnfamiljer men också enskilda asylsökande som väntat tillräckligt länge fick uppehållstillstånd.

Vid två tillfällen, när mottagningssystemet höll på att bryta samman på grund av överbelastning, har regeringen temporärt skärpt villkoren för asyl. Skärpningarna grundade sig på en bestämmelse i utlänningslagen att rätten till asyl kan nekas för andra kategorier än konventionsflyktingar om t ex landets mottagningsresurser är otillräckliga. År 1976 tog den socialdemokratiska regeringen ett principbeslut om att undantagsregeln skulle tillämpas beträffande turkiska assyrier - syrianer, som vid den tiden strömmade in i landet. Andra gången regeln tillämpades var 1989. Vid det tillfället skulle bara konventionsflyktingar beviljas asyl. Krigstjänstvägrare och personer med flyktingliknande skäl hade emellertid möjlighet att få asyl om de hade särskilt starka skyddsbehov. Personer med humanitära skäl och flyktingfamiljer med barn undantogs också. Skärpningen 1989 upphävdes i december 1991 av den nytillträdda borgerliga regeringen.[25]

Sverige världsledande
Sedan slutet av 1986 har Invandrarverket publicerat statistik över grunderna för de uppehållstillstånd som beviljats. Åren 1980 - 2000 beviljades inte mindre än 686 523 personer uppehållstillstånd i Sverige.[26]
Vad gäller flyktingar och personer med andra skyddsskäl[27], uppvisar Sverige en långt större invandring än andra västeuropeiska länder. Under perioden 1988 - 1997 beviljade Sverige fler permanenta uppehållstillstånd till de nu nämnda kategorierna av invandrare än något annat av de sexton viktigaste västeuropeiska länderna. Räknar man i stället antalet per 100 000 invånare - vilket är rimligare vid en internationell jämförelse - konstaterar man att Sverige leder stort: dubbelt så många uppehållstillstånd som tvåan och trean Norge och Danmark, drygt tio gånger fler än Tyskland och 163 gånger fler än Italien.[28]

Varför denna enorma ledning?
Förklaringen till Sveriges särställning som mål för skyddssökande migranter får sökas i den invandrings- och invandrarpolitik Sverige tillämpat jämfört med andra västeuropeiska länder, som haft stor invandring. En sådan översikt publicerades 1993 och där visade det sig att Sverige hade gynnsammare regler för familjesammanföring i så måtto att ingen karenstid krävdes innan en sammanföring kunde ske. De övriga länderna ställde också krav på att huvudmannen skulle försörja de efterföljande anhöriga. Sverige hade till skillnad från de andra länderna inte heller någon kvalifikationstid för permanent uppehållstillstånd och det gick fortare att få medborgarskap. Dessutom hade Sverige i allmänhet ett regelverk med fler grunder för uppehållstillstånd.[29]

I detta sammanhang kan nämnas, att Sverige numera släppt kravet på att den som söker svenskt medborgarskap ovillkorligen skall styrka sin identitet. I stället har en regel införts, som går ut på att om detta inte är möjligt, kan dispens lämnas, om den sökande har bott i Sverige i åtta år och uppgifterna om identiteten är trovärdiga. Man har också beslutat, att det numera generellt skall vara möjligt att ha dubbla medborgarskap. Den första förändringen minskar knappast problemet med asylsökande utan identitetshandlingar och tveklöst ökar bägge ändringarna Sveriges attraktivitet som resmål.

Tabell 6. Beviljade Put 1988 - 1997 till personer med skyddsbehov

Land, antal, per 100 000 inv.

Sverige: 186 880, 2 124
Tyskland: 157 050, 196
Nederländerna: 119 050, 783
Storbritannien: 105 340, 183
Frankrike: 86 710, 151
Danmark: 57 180, 1 100
Schweiz: 53 590, 777
Norge: 47 370 , 1 102
Österrike: 14 540 , 184
Finland: 11 690 , 234
Belgien: 11 460 , 115
Grekland: 6 480 , 63
Spanien: 5 570 , 14
Italien: 5 110, 9
Irland: 440, 13
Portugal: 270 , 3

Land antal per 100 000 inv
Sverige: 186 880, 2 124
Norge: 47 370, 1 102
Danmark: 57 180, 1 100
Nederländerna: 119 050, 783
Schweiz: 53 590, 777
Finland : 11 690, 234
Tyskland: 157 050, 196
Österrike: 14 540, 184
Storbritannien: 105 340, 183
Frankrike: 86 710 ,151
Belgien : 11 460, 115
Grekland: 6 480, 63
Spanien: 5 570 ,14
Irland : 440 ,13
Italien: 5 110, 9
Portugal: 270 , 3
_________________________________
Källa: 1997 Statistical Overview, Unhcr

Tabell 7. In- och utvandring av utländska medborgare 1995 -1999
Region, Invandring, Utvandring, Saldo, % utvandrade
Norden utom Sverige: 31 510, 33 399, - 1 889 , 106,0
Övriga Europa[30] : 56 138 , 18 471, 37 667, 32,9
Afrika: 11 871, 2 436, 9 435, 20,5
Latinamerika: 7 799, 2 929, 4 870, 37,6
Nordamerika[31]: 5 694, 4 499, 1 195 , 79,0
Asien[32]: 52 320, 8 714, 43 606, 16,7
Oceanien: 1 378, 1 004, 374, 72,9
Statslösa/okända: 1 680, 1 077, 603 64,1
Totalt 168 390, 72 529 , 95 861, 43,1
_________________________________
Källa: Stvs statistik för åren 1995 – 1999

Återvandring
Tabell 7 visar in- och utvandring av utländska medborgare till Sverige under åren 1995-1999. Av tabellen framgår det att invandrare från krisområden eller från i förhållande till Västeuropa lägre utvecklade regioner återvandrar i betydligt mindre utsträckning än invandrare från andra industriländer. Invandringsöverskotten för de först nämnda kategorierna är relativt sett mycket högre.[33]
Vad gäller svenska medborgare registrerades under samma tid ett utvandringsöverskott på hela 47 003 personer. Hur många, om ens några, av dessa som var naturaliserade framgår inte av statistiken.[34]
Det svenska regelverket har uppenbarligen varit illa anpassat till den politik andra västeuropeiska länder för. Sedan ett antal år har man emellertid inom EU fört samtal om gemensamma lösningar på flyktingproblemen, men ännu har inga avgörande beslut tagits. Sverige har emellertid anslutit sig till Dublinkonventionen och undertecknat Schengenavtalet, vilket bör innebära en förändring.

Motiv och beslut i invandringspolitiken
Vid granskningen av invandringspolitikens motiv och beslut så som de framträder i propositioner och de parlamentariska utredningarnas betänkanden kan man urskilja ett antal teman:
Invandringen - en oundviklig och positiv företeelse

Eftertraktat resmål
Från sjuttiotalet och första delen av åttiotalet finns det en rad utredningsbetänkanden och propositioner om invandringspolitiken. Av dessa dokument framgår det att beslutsfattarna ansåg att man också i fortsättningen måste räkna med en betydande invandring. Så t ex ansåg Utlänningslagskommittén i sitt betänkande (Sou 1979:64) "att vi måste räkna med en flyktinginvandring som åtminstone tidvis kommer att vara lika stor som nu eller t o m större. Ökad kännedom i världen om Sverige som flyktingland gör att man måste räkna med att Sverige blir ett eftertraktat resmål."[35] Tanken att flyktingar skulle kunna välja "resmål" efter skön strider mot principen om första asylland.

Viktiga personer kommer till Sverige
Att invandringen betraktades som enbart positiv och problemfri vittnar kommittébetänkandet Sou 1983:29 om. Kommittén förklarade att man inte behandlat invandringens effekter för samhället, utöver dem som avsåg befolkningsutvecklingen och kostnaderna, därför att det saknades relevant forskning. Men kommittén utgick från "allmänt kända fakta" och "uppfattningar som - utan att vara vetenskapligt styrkta - delas av många människor"[36] och framhöll att med invandringen hade många forskare och representanter för bildkonst, musik, teater, litteratur m m kommit till Sverige. Ett antal nobelpristagare hade utländsk bakgrund och några hade själva invandrat. Det fanns också anledning att tro, menade utredarna, att invandringen bidragit till intensivare handelskontakter mellan Sverige och invandrarnas hemländer och en ökad turism. Språkkunskaperna i landet och kunskaperna om andra länder hade ökat, även om de tagits till vara ofullständigt. Umgänget mellan svenskar och invandrare hade stärkt det internationella medvetandet i Sverige och bidragit till ett ökat intresse och en ökad förståelse mellan folk i skilda länder.

Ett viktigt led i internationaliseringsprocessen
Att invandringen sågs som ett viktigt medel att öka den svenska befolkningens medvetande om andra länder framgår av Invandrarutredningens betänkande (Sou 1974:69). Utredningen framhöll att en ökad internationalisering av det svenska samhället var ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Det gav bättre förutsättningar för "fredsarbete och förståelse och solidaritet över nationsgränserna". "Migrationen över gränserna är ett viktigt inslag i internationaliseringsprocessen" slog utredningen fast.[37]

Arbetskraftsinvandringen lovordas
I propositionen 1983/84:144 underströk den ansvariga ministern Anita Gradin invandringens positiva roll för landets utveckling. Genom sina insatser på den svenska arbetsmarknaden hade invandrarna bidragit till välståndsutvecklingen. De hade tillfört Sverige nya kulturdrag och vidgat landets internationella kontakter.[38]

Politikerna börjar skönja problemen
Arbetslöshet och ghettobildning . . .
Från mitten av åttiotalet började det bli uppenbart för makthavarna att invandringen också hade negativa effekter. Så t ex påtalade man i Invandrarpolitiska kommitténs betänkande (Sou 1984:58) invandrarnas höga arbetslöshet jämfört med den övriga befolkningens och den begynnande utvecklingen mot en ghettoisering av vissa bostadsområden i storstäderna.[39] I den efterföljande propositionen 1985/86:98[40] konstaterade minister Anita Gradin att arbetsmarknadens strukturella förändringar hade lett till att arbeten lämpliga för nykomna invandrare rationaliserats bort. Det hade lett till ökad arbetslöshet i den gruppen. Hon konstaterade också att utvecklingen mot ett mångkulturellt samhälle oundvikligen skulle leda till svårigheter och risker för konflikter. Trots denna insikt ansåg hon att Sveriges omvandling var positiv. I detta sammanhang var det viktigt "att samhället uttalar sitt skarpa fördömande av alla tendenser till fördomar och diskriminering på etnisk grund"[41].
. . . men ingen ändring
Medvetenheten om invandringens nackdelar ledde inte till någon omläggning av invandringspolitiken. I stället vidtogs nya politiska åtgärder för invandrarnas integration och nya program för att påverka folkopinionen i för invandringen positiv riktning.

Rörlighet över gränserna "i grunden positivt"
Även i propositionen 1990/91:195[42] ansåg man att förhållandena också i fortsättningen pekade mot ett fortsatt betydande invandringstryck. Ett betydande antal av dem som i framtiden skulle komma till Sverige skulle liksom dittills vara asylsökande. I samma proposition uttalade man att "rörlighet över gränserna är något i grunden positivt. Kontakter människor emellan berikar och utvecklar och är i sig en garanti för att respekten för mänskliga rättigheter vidmakthålls och förstärks. I isolerade samhällen kan förtryck och förföljelse frodas. Där det finns internationella kontaktnät och insyn ser alltid någon vad makthavarna gör. Frivillig rörlighet över gränserna bör uppmuntras och stödjas av länder - inte vara något som länder vidtar kraftfulla åtgärder för att förhindra och försvåra."[43]

Kostnader, integrationsproblem, arbetslöshet och bidragsberoende
Flyktingpolitiska kommittén avlämnade sitt betänkande 1995 (Sou 1995:75)[44]. Det ledde så småningom till den tidigare omtalade omläggningen av flyktingpolitiken 1997. Betänkandet är intressant, eftersom det antyder en mer realistisk syn på invandringen från beslutsfattarnas sida. Kommittén slog visserligen fast att "det övergripande målet att skapa så stor frihet för rörelser över gränserna som möjligt bör genomsyra Sveriges agerande i alla sammanhang där frågor om viseringspolitik behandlas"[45]. Inom ramen för den reglerade invandringen skulle man undvika störningar av människors "naturliga strävan av fri rörlighet och upprätthållande av personliga och kommersiella kontakter"[46]. Men när man berörde de senaste decenniernas flyktinginvandring och dess effekter i Sverige framhöll man de svårigheter och stigande kostnader som ökade integrationssvårigheter, långsiktigt sjunkande sysselsättningsgrad samt hög arbetslöshet och bidragsberoende bland invandrarna förorsakade. Man konstaterade att "ett omfattande, långvarigt och resurskrävande arbete krävs för att ge 1980-talets och 1990-talets invandrare rimliga förutsättningar för framtiden i Sverige[47]".

I kommittén var man emellertid övertygad om att de europeiska länderna inklusive Sverige oundvikligen skulle ställas inför ett ökande migrationstryck beroende på de ökade problemen i tredje världen i kombination med det tilltagande välståndsgapet mellan Syd och Nord.
Invandrarpolitiska kommittén konstaterade i sitt betänkande (Sou 1996:55)[48] att den ekonomiska politikens framgång eller misslyckande sannolikt var "av avgörande betydelse både för dem som redan bor i Sverige och för dem som framdeles kommer att invandra"[49]. Med ett misslyckande ökade risken för marginalisering av grupper av svenskar och invandrare.

Mörk framtidsbild
Kommittén tecknade en delvis mörk bild av den aktuella situationen. Man hade påvisat att en marginalisering redan pågick i samhället och man framhöll att stora olikheter i levnadsstandard och livssituation ledde till social oro. Exemplen var också många på att marginalisering och ojämlikhet som följde etniska skiljelinjer kunde få mycket allvarliga konsekvenser. Man varnade för "att den känsla av att stå utanför samhället som nu finns framförallt hos vissa ungdomar kan bli mer allmänt spridd och underminera lojaliteten med landet"[50]. Man tyckte sig också se allvarliga tecken på växande misstro och fientlighet mellan individer och grupper i samhället.

Det är anmärkningsvärt att man inte vände på resonemangen och ställde frågan vilken roll invandringspolitiken spelade i den allvarliga ekonomiska situation landet befann sig.

Flyktinginvandringen - en humanitär skyldighet
"Generösare än andra länder"
Den Invandrarpolitiska kommittén uttalade i sitt betänkande (Sou 1983:29) att Sverige skulle bedriva en generös flyktingpolitik som ett uttryck för internationell solidaritet. En politisk vilja att skapa ökade resurser till flyktingpolitiken var nödvändig. Politiken skulle också i fortsättningen vara generös jämfört med andra länder.[51]

"Självklar humanitär skyldighet"
I den propositionen som följde (1983/84:144) anslöt sig det föredragande statsrådet Anita Gradin till kommitténs uppfattning och slog fast att flyktingpolitiken var en självklar humanitär skyldighet.[52]
Även i propositionen 1990/91:195 framhöll man att en vägledande princip för invandrings- och flyktingpolitiken var en "humanitär och solidarisk grundsyn".[53]

Regional flyktingmottagning för att hjälpa många fler
I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande (Sou 1995:75) presenteras för första gången klart uttalat att en human flyktingpolitik inte nödvändigtvis behövde innebära en stor invandring till Sverige. Kommittén ansåg att ett grundläggande mål för flyktingpolitiken borde var att så många som möjligt skulle få skydd och hjälp, oavsett var de befann sig och vem som gav skyddet. Man påpekade att resurserna för att realisera detta mål var begränsade och man framhöll den ökade skillnaden mellan de resurser som användes för att hjälpa den relativt sett lilla andel av flyktingarna i världen som lyckats ta sig till industriländerna och de resurser som genom multilaterala och bilaterala kanaler användes för merparten av världens flyktingar. Vad gällde den svenska politiken drog kommittén slutsatsen att eftersom flyktinghjälpen i Sverige var betydligt dyrare än flyktinghjälp utomlands borde, om inte andra skäl förelåg, kravet på en effektiv användning av de samlade svenska resurserna kunna leda till att fler flyktingar gavs skydd även om detta skedde utanför Sverige. Kommittén ryggade emellertid tillbaka inför de logiska konsekvenserna av sin analys och gjorde försiktigtvis reservationen att asylrätten i Sverige och inom EU måste värnas. Flyktingar som kom till Sverige och saknade skydd någon annanstans skulle även framöver ha rätt till skydd i landet, i enlighet med internationella åtaganden och svenska flyktingpolitiska traditioner.[54]

"Kampen för mänskliga rättigheter"
I den efterföljande propositionen (1996/97:25)[55] påpekade man att den svenska migrationspolitiken till den del den avsåg skyddsbehövande var ett uttryck för "kampen för mänskliga rättigheter"[56] och att värnandet av asylrätten i Sverige var en viktig del i dessa ansträngningar. Även om man i propositionen i huvudsak stödde Flyktingpolitiska kommitténs olika förslag, återkom inte kommitténs resonemang om hjälp och skydd åt största möjliga antal och iakttagelser om resursernas fördelning.

Invandringen går att kontrollera
Som redan framgått föreställde sig beslutsfattarna, när invandringspolitiken lades om 1968, att flyktinginvandringen i fortsättningen i huvudsak skulle grunda sig på av myndigheterna beslutad kollektiv överföring från framförallt Fns flyktingläger - s k kvotflyktingar.
Också när 1980 års invandringspolitiska kommitté avlämnade sitt betänkande (Sou 1983:29) trodde man att den framtida invandringen i stort sett skulle kunna kontrolleras i enlighet med de riktlinjer riksdagen fastslagit i 1968 års invandringspolitiska beslut. Kommittén framhöll att primärinvandringen hade varit ca 85 000 personer och anknytningsinvandringen till tidigare invandrare ca 95 000 under perioden 1968-1981. Det var tillsammans drygt 12 800 personer per år. Kommittén ansåg att invandringens volym och sammansättning i framtiden skulle bli ungefär densamma. Det låg, menade man, inom ramen för landets resurser.

Enligt de då gällande invandringspolitiska principerna, fastställda 1979, skulle den utomnordiska invandringen inte bara anpassas till landets resurser utan också till möjligheterna att ge invandrarna sysselsättning och standard i nivå med majoritetsbefolkningens. Vidare innebar de att Sverige genom att delta i internationella insatser skulle motverka att flyktingproblem uppkom och när de uppkom, i första hand ge bistånd till insatser för att flyktingarna skulle få skydd i närheten av sina hemländer och helst i länder som låg inom den egna språk- och kulturkretsen. Först i andra hand skulle en överföring till Sverige komma ifråga. Invandringspolitiska kommittén ville slå vakt om den fortsatta tillämpningen av dessa principer. Vad gällde anpassningen till landets mottagningsresurser skulle det bara vara invandringen av konventionsflyktingar och anhöriga inom kärnfamiljen som skulle frikopplas från kravet på anpassning.[57]
I detta sammanhang kan nämnas, att kommittén uttalade, att man helt delade den vid flera tillfällen av Fns flyktingkommissarie framförda uppfattningen "att den bästa lösningen för den enskilde flyktingen oftast är om han kan få en fristad i ett närbeläget land med en kultur och miljö som inte är alltför olika hemlandets".[58]

Landets mottagningsförmåga
Den för flyktingpolitiken ansvariga ministern Anita Gradin anslöt sig i den efterföljande propositionen (1983/84:144) i huvudsak till kommitténs förslag. Hon påpekade emellertid att anpassningen av invandringen till landets resurser vad gällde skyddsbehövande inte fick ske på ett sådant sätt att återkommande ändringar vidtogs. Det skulle inte vara förenligt med kraven på rättssäkerhet. I utlänningslagen fanns redan en bestämmelse att inskränkningar i beviljandet av uppehållstillstånd kunde ske med hänsyn till landets mottagningsförmåga. Graden av skyddsbehov i det enskilda fallet skulle emellertid ändå vägas in vid sådana tillfällen. Bestämmelsen i utlänningslagen gick ut på att uppehållstillstånd kunde vägras krigstjänstvägrare och de facto-flyktingar om landets mottagningsresurser var överansträngda. I sådana lägen kunde också en strängare bedömning av humanitära skäl tillämpas.[59] Som vi sett av den tidigare framställningen kom lagrummet bara att tillämpas vid två tillfällen.[60]

Den internationella migrationen - ett symptom
Medvetandet om att den internationella migrationen bara är ett symptom och invandringen till de rika västländerna inte löser de bakomliggande problemen framgår också av propositionen 1990/91:195,[61] som hade till syfte att slå fast riktlinjer för den kommande flykting- och invandringspolitiken. Där konstaterade de två föredragande ministrarna Lena Hjelm-Wallén och Maj-Lis Lööw att "världens länder måste agera utifrån insikten om sambanden mellan folkvandring och dess grundorsaker: fattigdom, befolkningstillväxt, ekonomisk och social orättvisa ger upphov till interna motsättningar, förtryck och förföljelse mot enskilda inte sällan med etniska förtecken."[62] Det internationella samfundet måste "gemensamt försöka eliminera de faktorer som skapar ett tvång att flytta och skapa förutsättningar för människor att bo och leva i sin invanda miljö. Men också skapa möjligheter att frivilligt välja att besöka eller flytta till andra länder. Det är så man kan bidra till att skapa kontakt mellan människor, en färgrik och spännande värld att leva i."[63]
Också nu uttalade man att reglerna om vilka som skulle få invandra till Sverige skulle "utformas med hänsyn till förmågan och förutsättningarna att på ett ansvarsfullt sätt ta emot dem som kommer hit, att ge dem likvärdiga villkor och att skapa ett samhälle med etnisk samlevnadsfrid."[64]

Missbruk påtalas . . .
I den nämnda propositionen påtalade man att mottagningssystemet överbelastats och många asylsökande saknade godtagbara skäl för uppehållstillstånd. Stora belopp ödslades bort på till stor del improduktiva administrativa åtgärder för att ta hand om människor utan skyddsbehov. Bara i Sverige översteg kostnaden för mottagningssystemet två gånger Unhcrs totala budget.
. . . och åtgärder föreslås
För att komma till rätta med missförhållandena och få en mer ändamålsenlig politik föreslog man att denna dels skulle inriktas på att undanröja eller lindra orsakerna till flykt och påtvingad migration och dels reglera invandringen, så att ovillkorlig rätt till skydd bara garanterades verkligt skyddsbehövande. Som ett sätt att anpassa invandringen till landets mottagningsresurser föreslog man att den organiserade överföringen av kvotflyktingar skulle anpassas till dessa resurser och inte bara till det "internationella läget". Regeringen borde också fastställa en ram för bosättningen av anhöriga utanför kärnfamiljen. Det föredragande statsrådet avsåg emellertid att återkomma med närmare förslag.

Internationell återuppbyggnad viktig för återvandring
I propositionen uttalade man också att frivillig återvandring i regel var den bästa lösningen på en flyktingsituation. I det perspektivet var internationella insatser för återuppbyggnad viktiga.[65]

Från 1990 hade man gett unga människor från de baltiska länderna möjlighet att under en tid praktisera i Sverige. Tanken var att de, när de återvänt, skulle kunna bidra till sitt lands utveckling med de kunskaper de förvärvat. I den omtalade propositionen uttalade man nu förhoppningen att denna idé skulle kunna tillämpas också ifråga om andra länder.[66]
Man kan säga att de principer som lades fast för flyktingpolitiken i propositionen 1990/91:195 kom att bli styrande för de förslag Flyktingpolitiska kommittén lade fram i sitt i förgående avsnitt nämnda betänkande, Sou 1995:75.

Internationell samverkan om förebyggande insatser
Kommittén ansåg att flyktingpolitiken måste bygga på internationell samverkan där tyngdpunkten lades på förebyggande insatser. Orsakerna bakom flykt och påtvingad utvandring måste undanröjas samtidigt som de som tvingats på flykt skulle få skydd och stöd. Därvid skulle Sverige verka för att de skyddsbehövande skulle kunna få hjälpen i eller så nära hemlandet som möjligt. Vad gällde den svenska utrikes-, säkerhets-, bistånds- och handelspolitiken borde de få "en tydligare uttalad migrations- och flyktingpolitisk inriktning samt en högre grad av samordning med flykting- och migrationspolitiken".[67] Som EU-land skulle Sverige dessutom arbeta för en europeiskt samordnad flykting- och migrationspolitik.

Landets mottagningsförmåga och återvandringens problematik
Utvecklandet av en återvandringspolitik var en framträdande punkt i kommitténs förslag. Det var en mänsklig rättighet att kunna återvända till sitt land. Frivillig återvandring borde därför vara en viktig del av flyktingpolitiken.

Kommittén hade i direktiven fått i uppdrag att lämna förslag till hur invandringen av personer utan principiell rätt till uppehållstillstånd skulle kunna regleras genom planeringsramar som fastställdes på grundval av bl a det ekonomiska läget. Kommittén föreslog i stället att regeringen skulle överväga en samlad utgiftsram för flyktingpolitik såväl inom som utom Sverige. Den skulle fungera på så sätt att om invandringen något år minskade kunde mer resurser föras över till flyktförebyggande insatser utomlands.[68]

I den efterföljande propositionen (1996/97:25) tog man inte upp frågan om planerings- eller utgiftsramar även om man i annat sammanhang uttalade att utlänningslagen måste "ta hänsyn till vårt lands förmåga att ta emot nya invandrare och säkra goda villkor nu och i framtiden för alla som bor i landet".[69] I samband med förändringen av regelsystemet vad gällde de kategorier som skulle beviljas skydd ändrades bestämmelsen om att uppehållstillstånd kunde vägras med hänsyn till landets mottagningsresurser till att endast gälla dem som sökte skydd i massflyktssituationer.[70]

Ekonomiska och etniska konsekvenser
Ekonomiska konsekvenser
I ett antal kommittébetänkanden från sjuttiotalet och fram till mitten av nittiotalet försökte man också reda ut de ekonomiska konsekvenserna av de förslag till förändringar i politiken som man lade fram. Men det var i regel bara de direkta kostnaderna för själva invandringen som diskuterades. Indirekta kostnader som t ex kostnader för invandrarnas arbetslöshet togs inte upp annat än i utredningsbetänkandena Sou 1982:49 och Sou 1996:55, där man refererade till andras undersökningar - undersökningar som för övrigt inte fick några påvisbara effekter på den föreslagna politiken.[71]

Man redovisade erfarenheter från andra länder men de begränsades nästan uteslutande till en redogörelse för respektive lands regelsystem och användes i huvudsak för att underbygga de egna förslagen. Man gjorde inte något försök till diskussion om konsekvenser och problem i andra länder förorsakade av invandringen.[72]

Befolkningsmässiga konsekvenser
Några av kommittébetänkandena från sjuttiotalet och första halvan av åttiotalet diskuterade de befolkningsmässiga konsekvenserna av invandringen. Men i diskussionen intresserade man sig bara för invandringens effekter på befolkningens ålderssammansättning och totala storlek. Man diskuterade aldrig befolkningens förändrade sammansättning vad gällde invandrarnas antal i förhållande till majoritetsbefolkningen eller befolkningsprognoser i detta perspektiv samt konsekvenserna för samhällslivet i ett framtida Sverige. I propositionen 1997/98:16 om invandrarpolitiken finns däremot en mycket kortfattad och ofullständig prognos och diskussion om befolkningssammansättningen och dess följder. Under ett avsnitt om invandrarnas levnadsförhållanden konstaterade man att redan om femton år skulle var fjärde ung person i åldern 16 - 24 år ha invandrarbakgrund och man oroade sig för det stora antal av dessa som växte upp i ghettoiserade områden.[73]
Med den massiva invandringen inför ögonen är det anmärkningsvärt att beslutsfattarna aldrig gjorde några fullständiga prognoser avseende befolkningens förändrade sammansättning. Förstod man inte vad som skulle hända eller vågade man inte gå ut med sådan information offentligt?
År 1994 gjorde jag en beräkning av Sveriges framtida befolkningsstruktur.[74] Den utgick från 1990 års befolkningssammansättning, där de etniska svenskarna i ungefärliga tal var 7 400 000, andra européer 700 000 och utomeuropéer 300 000. Andra förutsättningar var en fortsatt nettoinvandring av 32 000 personer per år samt folkökningstalen 0% för svenskar och européer och 2,5% för utomeuropéer. Folkökningstalet 2,5% var ett vägt genomsnitt av folkökningstalen för de länder som 1990 års invandrare kom från och grundade sig på FN:s demografiska statistik.
Med reservationer för en rad faktorer, som kunde påverka hastigheten i förändringsprocessen, blev beräkningens resultat att år 2 056 skulle de etniska svenskarna inte längre vara i majoritet.

För att undersöka det angivna räkneexemplets användbarhet vad gäller förutsägelser om den framtida befolkningssammansättningen kan en kontroll göras genom att se hur exemplet slår under den gångna tioårsperioden d v s fram till år 2 000. Det erhållna resultatet kan sedan jämföras med det verkliga utfallet.

En sådan kontroll visar att räkneexemplet väl förutsäger ökningen i invandrarbefolkningen. Exemplet anger en ökning på nära 450 000 personer medan det verkliga utfallet var drygt 470 000. Däremot förutsades att den svenska delen av befolkningen skulle vara oförändrad. Den minskade emellertid i verkligheten med drygt 180 000 personer från år 1991 till och med 2 000. Den viktigaste orsaken härtill är utan tvekan svenskarnas långsiktigt sjunkande fruktsamhetstal. Minskningen av den svenska befolkningen anger att de etniska svenskarna kommer att bli en minoritet bland andra tidigare än i mitten av 2 000-talet om invandringen fortsätter som hittills.[75]

I detta sammanhang bör det nämnas att förändringen i befolkningens sammansättning kommer att gå snabbare i storstadsområdena. Således var invandrarna 1999 redan i majoritet i Malmö i åldersgruppen 0 - 17 år och drygt 40 % i samma åldersgrupp i Stockholm och Göteborg.[76]
Jan Elfverson
[1] Se tabell 1.
[2] Se tabell 2.
[3] Se tabell 3.
[4] Gür, Thomas, Staten och nykomlingarna, en studie av den svenska invandrarpolitikens idéer, City University Press 1995.
[5] Se tabell 1.
[6] Ovanstående avsnitt om invandringen till Sverige före andra världskrigets slut grundar sig på A. Wigerfelts uppsats i Migrationsexplosionen, bakgrund och alternativ till den felslagna flyktingpolitiken, red. Jervas, G., Sns 1995 och på Gür, op. cit. sid 61 ff.
[7] Gür, op. cit. sid. 75 ff och Lundh, C. och Ohlsson, R., Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring, andra upplagan, Sns 1999, sid. 74 ff.
[8] Lundh & Ohlsson, op.cit.sid. 55 ff.
[9] Gür, op. cit. sid. 87 ff.
[10] Lundh & Ohlsson, op.cit.sid. 67
[11] Jfr Diagram.
[12] Lundh & Ohlsson, op.cit.sid. 64 ff. och Gür, op. cit. sid. 96 ff.
[13] Se tabell 1.
[14] Se Diagram 1:1
[15] Se ovan tabell 3.
[16] Se ovan tabell 4.
[17] The State of the World's Refugees 1995, Oxford University Press 1995, sid. 196
[18] För en diskussion om detta problem, se The State . . . , sid 192 ff.
[19] Lundh & Ohlsson, op.cit. sid. 81 ff.
[20] Mellan 1980 och 1986 beviljades totalt 104 807 uppehållstillstånd. Under de åren var emellertid statistiken mindre detaljerad och siffrorna medger inte en så fin uppdelning som senare.
[21] Jfr Migrationsexplosionen, sid 116 och Lundh & Ohlsson, op.cit. sid. 85 ff.
[22] Lundh & Ohlsson, op.cit. sid. 85 ff.
[23] Wedin, Å. och Block, E., Flyktingpolitik i analys, Cruz del Sur 1993, sid. 30 f.
[24] Årsredovisning 1998, Statens Invandrarverk, sid 14.
[25] Lundh & Ohlsson, op.cit. sid. 85 ff.
[26] Se tabell 5.
[27] Kategorierna Fn-konventionen, kvot, andra skyddsskäl och humanitära skäl i tabell 5.
[28] Se tabell 6.
[29] Sou 1993:113, sid. 58 ff.
[30] Därav f d Jugoslavien: in: 22 576, ut: 4 216, saldo: 18 360.
[31] Med 'Nordamerika' avses Usa och Kanada.
[32] Det övervägande antalet av dem som redovisas med Asien som ursprung kommer från Mellersta Östern.
[33] Se tabell 7.
[34] Intervju med ansvarig statistiker vid Migrationsverket.
[35] Sou 1979:64 sid. 105 f
[36] Sou 1983:29 sid 37
[37] Sou 1974:69 sid. 94 f.
[38] Proposition 1983/84:144 sid 13
[39] Sou 1984:58 sid. 102 ff och 132 f.
[40] Proposition 1985/86:98 sid. 12 ff.
[41] Proposition 1985/86:98 sid. 17.
[42] Proposition 1990/91:195 sid. 43 ff.
[43] Proposition 1990/91:195 sid. 43
[44] Sou 1995:75 sid. 11 ff, 27 ff och 172.
[45] Sou 1995:75 sid. 7. Se även sid 172.
[46] Sou 1995:75 sid. 172.
[47] Sou 1995:75 sid. 31
[48] Sou 1996:55 sid 304 f
[49] Sou 1996:55 sid. 304.
[50] Ibid.
[51] Sou 1983:29 sid 110 f.
[52] Proposition 1983/84:144 sid 24.
[53] Proposition 1990/91:195 sid 39.
[54] Sou 1995:75 sid 33 f.
[55] Proposition 1996/97:25 sid 43 ff.
[56] Proposition 1996/97:25 sid 47.
[57] Sou 1983:29 sid. 17 ff, 52 f, 55 ff, 67 ff och 106 ff.
[58] Sou 1983:29 sid. 110.
[59] Proposition 1983/84:144 sid. 23 ff och 35 ff.
[60] Se ovan sid 32?.
[61] Proposition 1990/91:195 sid 6 ff.
[62] Proposition 1990/91:195 sid 6
[63] Proposition 1990/91:195 sid 9
[64] Proposition 1990/91:195 sid 7
[65] Proposition 1990/91:195 sid 34
[66] Proposition 1990/91:195 sid 67f..
[67] Sou 1995:75 sid 14
[68] Sou 1995:75 sid 11 ff, 205 ff, 247 ff och 291.
[69] Proposition 1996/97:25 sid. 54
[70] Proposition 1996/97:25 sid. 94 ff. Om utlänningslagens bestämmelse om invandringens anpassning till landets mottagningsresurser, se Wikrén G. Sandesjö, H., Utlänningslagen, med kommentarer, 6:e uppl., Norstedts Juridik AB 1999, sid 169 f.
[71] Sou 1982:49 sid. 272 ff och 283 ff och Sou 1996:55 sid. 47 ff, 241 ff och 263 ff.
[72] Se dock proposition 1989/90:86 sid. 3 ff, 11 ff och 40 ff, som behandlas i kapitlet 'Valfrihetens gränser'.
[73] Proposition 1997/98:16 sid 13 f.
[74] Björkman, Ingrid, Elfverson, Jan och Wedin, Åke, Invandring, sammanbrott eller utveckling?, Bistånds- och flyktingpolitik i global samverkan, Samfundet för nationell och internationell utveckling, Uppsala 1994, sid 23.
[75] Räkneexemplet använde följande ekvation för att beräkna den tidpunkt när första och följande generationers invandrare skulle bli lika många som svenskarna. n står för det antal år efter 1990 när detta inträffar. n
n 1 - 1,025
7 400 000 = 700 000 + 300 000 x 1,025 + 32 000 x ---------
1 - 1,025
För att se befolkningssammansättningen år 2000 sätter vi in n = 10. Antalet invandrare skulle då ha blivit 1 442 533 d v s de skulle ha ökat med 442 533 personer.

1990 års befolkningsstatistik innehöll en del felaktigheter som sedermera eliminerats med noggrannare mätmetoder. Det största felet var att c:a 285 000 svenska medborgare över 17 år med minst en förälder född utomlands inte förts till invandrarbefolkningen. I nedanstående siffror har de inkluderats i gruppen europeiska invandrare. För att göra det verkliga utfallet den 31 december år 2000 jämförbart med läget den 31 december 1990 måste de reviderade siffrorna för 1990 användas. De var således:
antalet svenskar 7.242.405
" europeiska invandrare 1.033.814
" övriga invandrare 314.411

Om vi sätter in dessa värden i ekvationen med n = 10 skulle antalet invandrare sammantaget år 2000 ha blivit 1 794 795, d v s de skulle ha ökat med 446 570 personer. Det verkliga utfallet den 31 december år 2000 var:
antalet svenskar 7.061.646
" invandrare 1.821.146

Svenskarna har alltså sedan 1990 minskat med 180 759 och invandrarna har ökat med 472 921 personer. Som vi ser var räkneexemplet prognos om ökningen av antalet invandrare god. Vi kan nu beräkna andelen invandrare av befolkningen 31 december 2000 enligt räkneexemplet med användning av 1990 års reviderade värden: 1 794 795 i procent av 9 037 200 (7 242 405 + 1 794 795) = 19,9%. Det verkliga utfallet: 1 821 146 i procent av 8 882 792 = 20,5% .
Eftersom befolkningsstatistiken aldrig redovisar tredje generationens invandrare, undervärderar t ex statistiken år 2000 invandrarbefolkningens antal. Detta fel blir allt större över tiden. Räkneexemplet tar däremot hänsyn till senare generationer av invandrare. Uppgifterna om befolkningens sammansättning 1990 och 2000 har hämtats från Scbs befolkningsstatistik och från den ansvarige statistikern.
[76] Scbs befolkningsstatistik och intervju med den ansvarige statistikern.

Kapitel 2 : Världsmästarna

2007-04-20T02:01:00.000+01:00

av Åke Wedin

Utländska betraktare förvånades troligen inte, när Sveriges regering vid slutet av år 1991 proklamerade en generös flyktingpolitik för att under de närmast följande åren låta långt fler asylsökande stanna – i både relativa och absoluta tal – än något annat land i Västeuropa. Sverige hade ju sen gammalt rykte som välståndsland och biståndsland. I Sverige däremot var människor i allmänhet medvetna om att det ekonomiskt inte längre gick så bra och att "den svenska modellen" därför allvarligt hotades av det försämrade världsläge, som inträdde vid början av 1990-talet. Arbetslösheten sköt i höjden, bruttonationalproduktens (BNPs) tillväxt förbyttes i sin motsats, de årliga statliga underskotten, som sedan 1970 bara avbrutits av smärre överskott 1987–88, återkom och statsskuldens tillväxt tog ny fart.

Den svenska allmänheten ansåg inte att det var rimligt att landet i det läget skulle ta på sig väsentligt ökade kostnader för att göra flyktingpolitiken mera generös. Opinionsundersökningar visade tvärtom, att en betydande majoritet av det svenska folket i stället önskade begränsa invandringen.

Ändå blev den generösa flyktingpolitiken ett av regeringen Carl Bildts mest framträdande kännemärken. Som flyktingmottagarland placerade sig Sverige i Europatoppen, långt över alla andra länder. Begränsar man sig till de absoluta rekordåren under den borgerliga regeringen 1992–94 uppvisar Sverige en anmärkningsvärt markerad profil jämfört med övriga europeiska länder, som vi kan se i diagram 2:1.

Det var alltså inte ett ekonomiskt starkt land som gav av sitt överflöd; den svenska staten fick låna upp varje ny utgiftskrona. Samtidigt med den starka invandringsökningen växte underskotten i den statliga budgeten snabbt och i takt med dem statsskulden (Diagram 2:2 och 2:3). I början av 1990-talet gick dessutom BNP back tre år i rad och först 1995 orkade index över 1990 års nivå (Diagram 2:4). De ekonomiska påkänningarna framtvang betydande nedskärningar i det svenska välfärdssystemet. Den regering som följde 1994 behövde år innan den kunde få statsbudgeten att balansera.Den ökade flyktinginvandringen var naturligtvis inte enda orsaken, men den bidrog väsentligt till att öka statens budgetunderskott och statsskulden. Det kan kanske förvåna, att man i det verkligt pressade läge landet befann sig 1991, frivilligt tog på sig de högst betydande extra utgifter det innebar att toppa flyktingmottagarligan i Europa. Det inte bara förvånar, det gör det ytterst intressant att undersöka hur det kunde gå till och vad som låg bakom. Som avslutning några tankar kring vart det bär iväg under det nya seklet och vad regeringen kan göra.
Diagram 2:1
Antal flyktingar som fått stanna1992-1994(per 100 000 innevånare) Källa: UNHCR, Refugees, III/1995, sid 6

Diagram 2:2

Den svenska statsbudgetens balans 1988-1997 (Miljarder svenska kronor)
Källa: Statens Finanser 1999, Ekonomistyrningsverket, Stockholm 2000, sid 69

I föregående kapitel har förloppet belysts i ett längre tidsperspektiv utifrån tryckta källor som offentliga utredningar, regeringspropositioner, lagar och förordningar. Syftet med detta kapitel är att gå på djupet i händelseförloppet under de år då invandringen exploderade för att den vägen försöka finna förklaringar till den dåvarande svenska statsledningens handlande.

Det är fråga om att kartlägga hur flyktingpolitiken fördes och sedan analysera målsättning och måluppfyllelse, planering, konsekvensmedvetande och kompetens liksom politiska orsaker och andra relevanta omständigheter. I Sverige regerade socialdemokraterna från hösten 1982 till hösten 1991 och det var under den andra hälften av 1980-talet antalet asylsökande började komma upp i betydande tal. Den 13 december 1989 reagerade regeringen och slog till bromsarna. Inströmningen minskade. Den 19 december 1991 slopade Carl Bildts regering dessa begränsningar och antalet asylsökande tredubblades 1992.

Det är alltså i första hand den borgerliga regeringsperioden 1991–1994 som kommer att fingranskas, medan de närmaste åren före och efter ges den uppmärksamhet sammanhanget kräver. Inledningsvis kommer i mycket korta drag en bakgrund över en större tidrymd att målas upp till vägledning för läsare, som inte är närmare bekanta med svenska förhållanden.

Undersökningen har genomförts utefter en rad olika vägar. I botten ligger facklitteratur i ämnet, källor i form av statistik och andra fakta från t ex Statistiska Centralbyrån och FNs flyktingkommissariat UNHCR, statens offentliga utredningar, organisationers publikationer och tidningsartiklar. Intervjuer har gjorts med företrädare för Statens invandrarverk, Rikskriminalen och UNHCR. Riksdagsmän och ex-riksdagsmän från olika partier har ställt sig till förfogande för intervjuer liksom regeringsledamöter och före detta sådana. Den borgerliga regeringens hantering av flyktingpolitiken under 1992 ledde till utfrågningar i konstitutionsutskottet (KU) våren 1993 och protokollen från dessa är en rik källa till kunskaper i ämnet. Även personer på andra positioner med goda överblicks- och insynsmöjligheter har medverkat med brev och/eller intervjuer.

Diagram 2:3Den svenska statsskulden 1988-1997 (Miljarder svenska kronor) Källa: Statens Finanser 1999, Ekonomistyrningsverket, Stockholm 2000, sid 69

I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla en person, som varit så centralt placerad det överhuvud taget varit möjligt. Jonas Widgren har sedan slutet av 1960-talet skrivit en lång rad tidskriftsartiklar, utredningar och böcker, av vilka ett antal utgör central källa för denna undersökning. Han innehade olika befattningar i Inrikes- och Arbetsmarknadsdepartementet och 1982 utnämnde förre statsministern Olof Palme honom till statssekreterare vid Arbetsmarknadsdepartementet, ansvarig för invandringen till Sverige.

Diagram 2:4

Bruttonationalprodukten 1988-1997 (Index 1990 = 100) Källa: Statistisk Årsbok för Sverige 2000, tabell 321.

Denna befattning, som andre man under departementschefen Anita Gradin, upprätthöll han fram till början av år 1987. Då tillträdde han som samordnare i Genève under FNs flyktingkommissarie, med uppgift att tillsammans med berörda regeringar biträda i sökandet efter lösningar på asylproblemet i Europa. Sekretariatet för konsultationer fick under hans tid en halvt oberoende status och han ledde det ända tills han 1993 utnämndes till generaldirektör för det nyinrättade International Centre for Migration Policy Development (ICMPD) i Wien.

Jonas Widgren fungerade regelbundet som rådgivare i internationella flykting- och migrationsfrågor åt FN, ILO, UNESCO, IOM och andra internationella organisationer. Det oskattbara värde hans skrifter representerar för föreliggande studie utökade han bl a genom att generöst ställa sig till förfogande för en lång intervju den 21 februari 2000 i Wien. Intressant med tanke på Jugoslaviens betydelse för det tidiga 90-talets flyktingpolitik är att han var Balkankännare och talade kroatiska flytande. Widgren avled hastigt 2004.

Innan vi fokuserar på det centrala händelseförloppet är det för bästa möjliga förståelse av detta viktigt med en genomgång av bakgrunden i form av arbetsmarknad, migration och ekonomi. Aktörerna presenteras däremot i den ordning och de sammanhang de förekommer.

Från emigration till immigration

Som framgått av kapitlet "Sverige blir mångetniskt" hade vid 1800-talets början 90 procent av Sveriges befolkning sin försörjning inom jordbruket, ett jordbruk som ofta inte ens kunde erbjuda landets 2,5 miljoner innevånare mat för dagen. Under perioden 1840–1930 utvandrade inte mindre än 1,2 miljon svenskar, de flesta till Amerika. Fram till 1930 var Sverige ett emigrationsland. Den invandring som uppstod under 1930-talet bestod till större delen av återvandring från Amerika och under Andra världskriget kom 200 000 krigsflyktingar. Arbetskraftsinvandringen var dominerande under 1950- och 60-talen. Den nådde sin högsta årssiffra 1970.

Industrialiseringen tog riktig fart på 1870-talet. Andelen försörjda i jordbruket minskade och är idag ett par procent av den yrkesverksamma befolkningen medan industrisektorn och tjänstesektorn dominerar. Under perioden 1870–1970 växte BNP med 2,5 procent i snitt och under de s k rekordåren, 1960–1965, var den genomsnittliga årliga ökningstakten inte mindre än 5,3 procent.

Idag sysselsätter tjänstesektorn flera arbetstagare än industrin, men produktionsvärdet är ungefär lika stort från båda. Det skall också noteras, att gränsen mellan dessa två stora sektorer blivit allt otydligare och svårare att dra.
Svensk industri genomgick under 1900-talets andra hälft gradvis en genomgripande rationalisering. Dess konsekvenser för sysselsättningen uppmärksammades mera allmänt först i samband med oljekrisen 1973, men en rad omständigheter gjorde att de styrande i Sverige ändå undgick att uppfatta situationens allvar. Under lång tid sköt de problemen framför sig. Tillsammans utgjorde dessa faktorer en tickande bomb.

En kris byggs upp

Arbetslösheten steg till betydande nivåer i de flesta europeiska länder under 1970- och 80-talen, men i Sverige rusade arbetslöshetssiffrorna i höjden först i samband med den djupa ekonomiska krisen vid 1990-talets början och kom efter mitten på decenniet t o m att ligga över genomsnittet i OECD. Det fanns en lång rad faktorer som ledde till att svensk ekonomi och arbetsmarknad inte visade tydliga symptom på vikande sysselsättning förrän vid 1990-talets början, men då i stället fullkomligt exploderade.

Det minskade behovet av arbetskraft vid 1970-talets början syntes inte alls lika tydligt i Sverige som i det övriga Europa. Det uppvägdes nämligen av en betydande återvandring av arbetskraft till Finland under just dessa år. Det dämpade signalerna om problemets verkliga omfattning. Den svenska arbetslösheten fortsatte alltså att vara låg under 70- och 80-talen.

Ett annat viktigt skäl till den låga arbetslösheten var den fortsatta utbyggnaden av den offentliga sektorn under dessa två decennier. Totalt ökade andelen offentligt sysselsatta från litet över 20 procent 1970 till mer än 30 procent 1990. Detta bidrog också till att öka laddningen i den tickande bomben. När krisen bröt ut vid början av 1990-talet gick det offentliga Sverige in i en negativ spiral: nedskärningar i verksamheten med avskedanden, ökad belastning på det sociala trygghetssystemet och minskade skatteintäkter, ytterligare nedskärningar i verksamheten, etc.

Ännu ett skäl till att de svenska arbetslöshetssiffrorna hölls nere var att staten drev en expansiv finanspolitik, som höll uppe efterfrågan på arbetskraft. Man försökte komma ur en stagnation parad med fortsatt inflation genom att prioritera ner kampen mot inflationen. En rad devalveringar var en del av priset.

Det allvarligaste var att man länge betraktade strukturomvandlingen som en lågkonjunktur, som man försökte bekämpa efter keynesianskt recept. Under en lång rad av år lånade den svenska staten för att klara budgetunderskotten. Men "lågkonjunkturen" tog aldrig slut. Under de 28 åren från och med 1970 till och med 1997 kunde staten uppvisa budgetöverskott endast två år, 1988 och 1989. Under samma 28 år steg statsskulden från 36,2 till 1 429 miljarder kronor.

I Sverige hade man sedan länge haft rätt till sjukfrånvaro med statlig sjukersättning upp till en vecka utan läkarintyg. Undantaget var den första sjukdagen, karensdagen, som inte gav ersättning. År 1987 slopades den. Varje privat eller offentligt anställd fick därefter sjukersättning från och med första sjukdagen och det ökade sjukfrånvaron. Det ledde i sin tur till en betydande överanställning på stora företag för att dessa t ex skulle kunna hålla full steam även på måndagar. När karensdagen på nytt infördes 1993, minskade sjukfrånvaron, vilket ytterligare påskyndade en explosionsartat ökande arbetslöshet ett par år in på 90-talet.

Under perioden 1970-1987 hade den öppna arbetslösheten i genomsnitt legat på 2,4 procent av arbetskraften. De två följande åren av högkonjunktur sjönk den till 1,7 respektive 1,5 procent, för att sedan öka mycket snabbt. Från 1,6 procent 1990 var den redan 1991 uppe i 3,0 procent, 1992 i 5,2 procent och 1993 noterades 8,2 procent öppen arbetslöshet.

Siffrorna över den öppna arbetslösheten kom dessutom med åren att fånga en allt mindre del av verkligheten. Viktigast i det sammanhanget är samhällets arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilka ökade i antal och omfattning under 1990-talet och tillsammans kom att sysselsätta många, som annars skulle ha gått arbetslösa. Svenska Arbetsgivareföreningen undersökte t ex läget i maj månad 1997 och konstaterade att de öppet arbetslösa då var 329 000 eller 7,8 procent av arbetskraften. Samtidigt befann sig inte mindre än 214 300 eller 5,1 procent av arbetskraften i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Alltså sammantaget 12,9 procent som ville ha jobb men inte fick något. Viktig i sammanhanget är också den omfattande förtidspensionering som helt klart kom att användas i arbetsmarknadspolitiska syften. Det gäller att ha dessa olika faktorer i bakhuvudet, när det blir tal om arbetslöshet för att kunna skilja mellan formell och reell arbetslöshet. Här finns dolda element av belastning på Sveriges ekonomi.

Man kan också se det från andra hållet. I arbetsgivarföreningens skrift från 1997 skriver man: "Sedan 1990 har antalet som arbetar [i Sverige] minskat med nästan 500 000! Sysselsättningen inom industrin har minskat med ca 300 000." Under samma tidsperiod gavs permanenta uppehållstillstånd till 363 000 nya immigranter, av vilka mer än hälften var i yrkesverksam ålder. Det höjde naturligtvis arbetslöshetssiffrorna i landet.

Under nästan samtliga år på 1970- och 80-talen registrerades underskott i handeln med utlandet och utlandsskulden ökade snabbt. Höjda energipriser tillsammans med ökad arbetslöshet och stigande räntekostnader för statsskulden bidrog naturligtvis också till att försvaga den svenska ekonomin och statens finanser. Året 1970 kunde fortfarande uppvisa en BNP-tillväxt på 6,5 procent, väl i nivå med genomsnittet för "rekordåren", men efter oljekrisen 1973 sjönk den eftertryckligt. Redan 1975 hade den krympt till 2,6 procent och 1980 till 1,7 procent. Under 1990-talet fick vi t o m några år med s k negativ tillväxt, dvs sjunkande BNP. Alla dessa faktorer bidrog till att försätta Sverige i en ytterligt svår ekonomisk situation vid nittiotalets början.

Innan vi fortsätter är det lämpligt att påminna utländska läsare om att Sverige är ett litet land (bara nio miljoner innevånare, trots invandringen) och att penningbelopp som är betydande med svenska mått mätt, kan se ut som småpengar t ex för en amerikan. Några siffror för att ange dimensionerna, siffror som kan tjäna som hållpunkter och samtidigt ge ett begrepp om läget vid den tid det gäller: År 1993 balanserade den svenska statsbudgeten på 573 miljarder kronor, budgetunderskottet var hela 203 miljarder kronor, bruttonationalprodukten uppgick till drygt 1 395 miljarder kronor och statsskulden nådde upp till 1 132 miljarder kronor.

Hundra år av god ekonomisk tillväxt i Sverige förbyttes i sin motsats under 1970-talet. Det förorsakades av en strukturomvandling, som länge misstolkades som en lågkonjunktur och därför möttes med en expansiv statlig finanspolitik för att skapa sysselsättning. Resultatet blev en starkt växande statsskuld och en besvärande inflation. Den senare ledde till devalveringar. Antalet jobb minskade men motsvarande arbetslöshet infann sig till en början inte eftersom en stor återvandring av finländska arbetare ägde rum i början av 1970-talet. Nya jobb skapades också i en snabbt växande offentlig sektor under 1970- och 80-talen, jobb som i ökande grad lånefinansierades. Handelsbalansen blev negativ och under några år i början av 1990-talet var den ekonomiska tillväxten negativ. Sverige gick in i 90-talet i ekonomiskt mycket dåligt skick.

Asyldörren – ökad invandring
Under de goda åren var det behovet av arbetskraft, som var invandringens grund och de som kom till Sverige då fick både arbete och inkomst. De kunde försörja sig och gav både som arbetskraft och skattebetalare bidrag till den svenska ekonomin. Alla parter tjänade på denna arbetskraftsinvandring, som blev betydande.

I början av 1970-talet minskade sysselsättningstillfällena. Arbetslösheten drabbade naturligtvis både svenskar och invandrade, men de senare särskilt hårt, eftersom de företrädesvis hade haft okvalificerade jobb, som nu i ökande grad rationaliserades bort. Omgående stängdes den dittills viktigaste vägen in i Sverige. Arbetskraftsinvandring var inte längre aktuell.

Under 1970- och 80-talen tillät således Sverige bara mellan 200 och 300 personer om året att bosätta sig här. Så såg arbetskraftsinvandringen ut då och den gällde alltså "framför allt forskare, specialister på mycket hög nivå eller företagsledare i internationella företag". Asylansökningarna till länderna i Västeuropa var fram till slutet av 1970-talet sammanlagt bara ca 18 000 om året.
Sedan förändrades bilden. Så här skrev Jonas Widgren, då på UNHCR:

Emellertid ökade ansökningarna avsevärt i Europa vid slutet av 1970-talet och uppnådde 1980 en rekordnivå på nära 160 000. Denna ökning låg huvudsakligen i Förbundsrepubliken Tyskland, där ett betydande antal turkiska medborgare sökte asyl. Liknande ökning i asylansökningar från turkar noterades samtidigt i ett flertal andra europeiska länder bl a Sverige och Nederländerna. Denna ökning hade att göra med militärens maktövertagande i Turkiet 1980 men också med de restriktioner för invandring som stegvis införts i Europa sedan mitten av 1970-talet, vilket gjorde "asyldörren" mer attraktiv för invandringsändamål.

Vid mitten av 1980-talet kom så en markant vändning. Enligt Widgrens beräkningar ökade strömmen immigranter av alla kategorier till Västeuropa (EU och EFTA) från 915 000 år 1985 till 2 593 000 år 1993. "I verkligheten utgjorde illegala invandrare 20% av de totala flödena 1985, 44% år 1989" och 1992 hade de nått en topp på 45 procent. Jonas Widgren minns:.

Men i oktober 83 började [ . . . ] det komma irakiska kurder till Arlanda [ . . . ] Några hundra i veckan. Och Palme [ . . . ] blev väldigt besatt av den här frågan. Vilka är dom här och hur kan vi få stopp på dom på nåt sätt? Vad är lösningarna, vad är lösningarna på dom här? [ De lämnade ] sin fru i Iran, i nåt läger där och så kom dom över Östberlin till Sverige. [ . . . ] För oss var det hälften, som kom över Östberlin. [ . . . ] Och det var den miljö jag levde i, alltså i en rätt stor ångest i Sverige med tidningar som piskade opp när iranierna kom. Det var hundra nya, hundra nya. Piskade [upp ett slags] ödesstämning. Det var ju små siffror egentligen, jämfört med senare. Och det som förväntades av mig det var att jag skulle [få] ordning på dom här flödena och en bättre sortering mellan genuina och icke genuina [flyktingar] i Sverige, förhandlingar med [Öst-]Tyskland för att stoppa den här genomresan [ . . . ] och starta europeiska konsultationer, för på den tiden hade vi ingenting. Vi hade FNs flyktingkommissariat.

Widgren ger en bild av hur den socialdemokratiska regeringen redan tidigt ansträngde sig för att skaffa sig kontroll över inflödet. Ett viktigt skäl till dessa strävanden var att ett allt större antal migranter utan skyddsbehov framgångsrikt tog sig in genom asyldörren och därmed blockerade resurser för verkligt skyddsbehövande. Systemet var avigt och drog med sig astronomiska kostnader – "enorma belopp för statskassan [ . . . ] för närvarande tio gånger hela UNHCRs budget som skall räcka till för 14 miljoner nödlidande flyktingar i Tredje världen" – och ledde ändå till ett oacceptabelt resultat. "Slutresultatet av alla asylprocedurer tycks vara att den stora majoriteten av de sökande i realiteten stannar kvar; en inneboende brist på jämlikhet i systemet, eftersom hälften av dem behöver skydd, den andra hälften inte."

Efter valet kom genombrottet i förhandlingarna med Östtyskland. Olof Palme ledde dem och Widgren var med och kunde följa dem dag för dag.

[F]ör Sverige var det ju oändligt mycket lättare [ . . . ] att hota Honecker, därför att Palme hotade att bryta förbindelserna helt enkelt. [ . . . ] De diplomatiska. Och vi hade inget att förlora. Vi hade några gamla gårdar och sånt där som svenskar hade förlorat. Och några fabriker, kanske. [ I ] vågskålen hade vi inga pengar [men] DDR hade få länder runt Östersjön som de hade någon sorts dialog med. Sverige var ett av dem. [ Det upplägget lyckades ] och då upphörde ju all inströmning [ . . . ] över en natt.

Men trycket utifrån mot Europa fortsatte ändå att öka. Liksom många andra länder hade Sverige lagt till ytterligare skäl utöver Genèvekonventionens. Under andra halvåret 1989 hade emellertid lika många asylsökande presenterat sig som under hela år 1988. Det innebar stora påfrestningar på mottagningssystemet och den socialdemokratiska regeringen beslöt, som redan nämnts, den 13 december 1989 (Luciadagen) att bromsa flödet genom att inskränka asylrätten till att gälla enbart konventionsflyktingar. Utöver dessa skulle endast de facto-flyktingar med synnerligen starka skyddsbehov kunna komma ifråga. I själva verket skulle också krigsvägrare tas emot och i praktiken blev den socialdemokratiska politiken mer tillåtande än vad signalerna till omvärlden annonserade, men signalerna var det viktiga.

"Generös" flyktingpolitik – utgångsläge

Socialdemokraterna slog till bromsarna och "markerade tydligt utåt, att Sverige inte var öppet för vanlig invandring", säger Christina Rogestam och tillägger att "man höjde ribban, så att säga". Alexander Casella, speciell rådgivare vid UNHCR, som hade satt igång en massinformationskampanj i Vietnam 1990 och lyckats förklara, att bara verkliga flyktingar, inte ekonomiska migranter, kunde få asyl i Väst, underströk starkt vikten av tydliga signaler.

Sveriges signaler uppfattades av adressaterna och de asylsökandes antal sjönk, trots att det externa trycket utifrån mot Europa bestod. Den moderata riksdagsledamoten Margit Gennser intygade den socialdemokratiska politikens framgång:

För att exemplifiera kan vi konstatera att 30 335 personer sökte asyl under 1989, 29 420 under 1990. De första sex månaderna 1991 ansökte endast 7 200 personer om asyl.

I december 1991, tämligen exakt två år efter det socialdemokratiska Luciabeslutet, gjorde den nytillträdda regeringen Bildt ett tvärt kast och inledde den generösa flyktingpolitiken, eller "den öppna dörrens politik", som andra har kallat den. Skillnaden mot den politik socialdemokraterna fört var inte så stor i sina principer, menar Christina Rogestam, men enorm i signalerna.

Man signalerade att Sverige var öppet. Och det blev ju då en väldigt tydlig kontrast, eftersom resten av Europa ju snarast gick ned på gult då, för att inte säga rött. Medan Sverige, som hade varit på rött eller röd-gult – rött officiellt och röd-gult i praktiken – plötsligt flaggade upp till grönt. Och det är klart, det styrde omedelbart alla strömmar hit.

Sveriges ekonomiska förutsättningar var inte att missta sig på. Alla negativa tendenser var vid det laget fullt synliga. Arbetslösheten i Sverige befann sig i starkt stigande liksom underskottet i statsbudgeten, statsskulden befann sig i fortsatt kraftig tillväxt, samtidigt som BNP börjat gå baklänges i stället för att växa till. Decennier av nästan konstanta underskott i utrikeshandeln hade gjort Sverige allt mer beroende av utländskt kapital och statsskuldens kraftiga tillväxt hade samtidigt gjort den offentliga sektorn starkt beroende av både inhemska och utländska monetära resurser. Ändå valde man att slå på stort.

Kostnaderna

Det blev en mycket kostsam historia. I en offentlig utredning gjordes uppskattningen av vad som kallades samhällets "nettokostnad" under ett år för invandrarna till "uppemot 20 miljarder kronor", senare uppjusterat till "omkring 30 miljarder kronor 1994."

Ekberg och hans uppdragsgivare ville visa, att invandrarna inte bara kostar utan även bidrar och ville därför inte bara redovisa kostnaderna rätt av. Men nu är det ju så, att alla kostnader på en statsbudget är bruttosiffror och en nettosiffra går inte jämföra med dem. Ett ännu viktigare skäl till att inte räkna på det viset. Den skatt sysselsatta invandrare betalar, används ju inte enbart för att täcka kostnader för invandring och invandrare.

Ett exempel till jämförelse: Vårt försvar kostar 45 miljarder kronor, brutto förstås. Ingen skulle komma på idén att reducera den siffran med den sammanlagda skatt de anställda inom försvaret betalar och kalla resultatet nettokostnaden för det svenska försvaret. Eftersom vi själva inom ramen för denna studie saknar möjlighet att precisera hur stor bruttokostnaden är, får vi nöja oss med att nämna, att olika bedömare uppskattar den till nånstans mellan tre och åtta gånger större än Ekbergs nettosiffra.

Ännu ett problem. Ekberg brukar själv säga, att invandringen från början gav ett nettoöverskott till det svenska folkhushållet men att siffrorna vände från plus till minus vid mitten av 1980-talet och att nettounderskottet sedan dess vuxit med åren. Dock upphörde enligt Ekberg tillväxten 1994. Siffran på 30 miljarder netto, som han räknat fram för det året, har han sedan dess inte låtit växa. År 2002 angav han fortfarande 30 miljarder kronor som aktuell årsnettokostnad, trots alla nya uppehållstillstånd som meddelats under åren och trots att arbetslösheten bland invandrarna stigit. Vi andra gör nog klokt i att räkna med en betydligt högre årskostnad idag för det svenska folkhushållet, både netto på Ekbergs manér och, framför allt, på verklighetens bruttospråk.

Här kommer Ekbergs uppskattning av årskostnaden för det svenska samhället att användas som referens. Detta av pedagogiska skäl. Ekbergs årliga 30 miljarder är en nettosiffra, det tas hänsyn till att flyktingarna inte bara kostar utan även bidrar. Siffran är dessutom den lägsta som står att finna. Vad man än kan säga om den, uppblåst är den inte.

Syftet här är inte att analysera och diskutera kostnaderna i sig utan bara visa att de var mycket stora som extra, frivilliga åtaganden gjorda av ett land, som befann sig i ett mycket besvärligt ekonomiskt läge. Trettio miljarder kronor räcker gott och väl för att visa det.

Det gör de om de sätts in i ett sammanhang, som belyser Sveriges allmänna situation och därmed förmåga att ta emot flyktingar. Statens utgifter år 1994 – Carl Bildts regerings sista år – var totalt 554 miljarder kronor, medan dess inkomster stannade vid 419 miljarder. Det framtvang en upplåning och därmed en ökning av statsskulden med 135 miljarder. Utan kostnader för invandrare skulle alltså det lånebehovet ha varit minst 30 miljarder lägre. Förmodligen betydligt lägre. Detta sagt endast för att göra dimensionerna gripbara.

Regeringen intresserade sig inte för kostnadsaspekten. De direkta kostnaderna för själva flyktingmottagningen var de enda som egentligen diskuterades – men inte heller de särskilt mycket. När sådana budgetposter överskreds, begärde ministern – och fick – tilläggsanslag utan nämnvärd argumentation. Den starka ökningen av arbetslösa och bidragsberoende, som den stora inströmningen medförde, och vad detta kostade, förekom inte i den allmänna debatten förrän mot periodens slut.

Jag skrev till den då ansvariga invandringsministern, Birgit Friggebo, och ställde en rad frågor om flyktingpolitiken under hennes ministertid. Hennes kortfattade svar befäster intrycket att flyktingpolitiken för hennes del fick kosta vad den ville. Så här lyder budskapet i hennes fax:

Tack och lov satt jag i en regering som inte lät humaniteten följa den ekonomiska konjunkturen. Konjunkturer kommer och går men humaniteten består.

Det finns andra vittnesbörd om denna lättsinniga inställning till enorma statliga utgifter i ett läge med stora budgetunderskott, budgetunderskott som tvingade fram svidande nedskärningar i välfärdssystemet. Jonas Widgren menar att Birgit Friggebo "tog det lite legärt på den här delen av sin portfölj men hon lydde ju också [ . . . ] order från partiledaren. Och partiledaren hade valt den här linjen. Generellt. Öppen gräns". Partiledaren hette Bengt Westerberg, vice statsminister och chef för socialdepartementet.

Borgerlig regering

Efter två mandatperioder med borgerliga regeringar hade valen 1982 fört socialdemokraterna till makten. Det var en minoritetsregering, som emellertid normalt kunde räkna med majoritetsstöd i riksdagen. Vänsterpartiet kommunisterna (sedan 1990 enbart "Vänsterpartiet") hade där knappast något alternativ till att rösta med socialdemokraterna. De kunde inte gärna stödja det borgerliga blocket.

Det borgerliga blocket bestod av fyra partier, Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Alldeles lagom till valåret 1991 bildades ett parti – Ny demokrati – som väljarna förde in i riksdagen. Det var utan all tvekan ett borgerligt parti, men ett av dess mest framträdande krav var ett stopp för flyktinginvandringen. Därför ansågs det inte rumsrent och fick inte lov att vara med i den borgerliga regering moderaten Carl Bildt bildade den 4 oktober 1991.

Denna kom således att bestå av Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Nydemokraterna kunde lika litet stödja det socialistiska blocket som vänsterpartisterna det borgerliga. Den borgerliga regeringen kunde alltså räkna med deras röster, avgörande för att uppnå majoritet i voteringarna i riksdagen.

Det var alltså Carl Bildt, ledare för det största borgerliga partiet Moderaterna, som bildade regering hösten 1991.Bland de fyra partier, som ingick i koalitionen, var Folkpartiet det näst största. Dess partiledare, Bengt Westerberg, gjordes till både vice statsminister och chef för socialdepartementet. Intressant här är naturligtvis att partiet också fick kulturdepartementet, under vilket invandrarfrågorna sorterade. Chef där blev Birgit Friggebo.

Folkpartiet formar flyktingprofilen

År 1983 hade Bengt Westerberg valts till ny partiledare i Folkpartiet. Han var en charmerande person och i valen 1985 mer än fördubblades antalet folkpartiväljare – från 5,9 procent 1982 till 14,2 procent 1985. Till och med den svenska nationalencyklopedin kallar denna stora framgång "Westerbergeffekten".

Folkpartiet hade redan ett par år före valet 1985 börjat profilera sig i flykting- och biståndsfrågor och det finns de som menar att detta var en starkt bidragande orsak till "Westerbergeffekten". Det förefaller inte lika självklart, om man tittar i backspegeln. Partiet engagerade sig allt hårdare i dessa frågor, men i val efter val som följde gick det sämre och sämre.

Vad som ledde till det minskande väljarstödet är naturligtvis svårbedömt, eftersom inte bara en utan flera faktorer kan ha spelat in. Något som dock tveklöst bör ha varit en fördel för folkpartisterna var att de fick agera tämligen ostört i flyktingfrågan i 1985 års valrörelse. Olof Palme, statsminister och ordförande i det största partiet, därtill regeringsparti, ville nämligen inte ha den med i valrörelsen, eftersom han ännu inte klarat av problemet med den stora flyktingströmmen genom Östtyskland. Det genombrottet kom ju först efter riksdagsvalet hösten 1985.

Detta betydde i praktiken, att Westerberg och Folkpartiet fick stort svängrum och kunde profilera sig tydligt. Här kan man kanske också finna ursprunget till svårigheten med att få den öppna debatt vi fortfarande saknar i Sverige. Jonas Widgren berättar att i valrörelsen 1985……

......spelade asylfrågorna väldigt stor roll och jag minns, det var nere i arbetarkommuner i Skåne i valrörelsen och det var förfärligt. Det var en chock. Det var, det var fascistliknande argument som kom [bland de egna socialdemokratiska väljarna]. Och då blev jag skrämd där. Och Palme hade gjort ett ... nu i efterhand tror jag att han gjorde ett fatalt misstag för att han la lock på asylfrågorna. Han sa: vi ska inte diskutera sånt. [ . . . ] Och jag tror att det varit bättre i den valrörelsen att diskutera än att inte diskutera.

Under mandatperioderna 1982–85, 1985–88 och 1988–91 befann sig alltså Folkpartiet i opposition och drev bl a motionsvis olika aspekter av flyktingpolitiken. Folkpartisterna kom också snart på idén att sätta "Generös flyktingpolitik" som samlingsrubrik på alla sina motioner i ämnet.

I Folkpartiets valhandbok för 1985 finns ämnet "invandrare" med på några sidor och i 1988 års handbok hör ämnesområdet till tungviktarna. Om vanligt folk påstod, att det kom för många flyktingar till Sverige och att de transporterades hit i "organiserade former", instruerade partiet sina valarbetare att svara, att de inte var så förfärligt många och att sättet att resa till Sverige saknade betydelse och inte fick leda till att landet drev "en restriktiv politik".

För att principen om första asylland skulle gälla, "måste det enligt Folkpartiets mening vara utrett att första asylland verkligen kommer att bevilja asyl". Om inte, skulle Sverige rycka in. Även andra krav hade en skör verklighetsanknytning. "Den som ansöker om politisk asyl måste redan vid gränsen få juridiskt biträde", krävde man i valet 1985.

Generositeten dröjer

Med den borgerliga regeringens tillträde den 4 oktober 1991 kom så möjligheten för Folkpartiet att efter flera års engagemang, agitation och förberedelser omsätta sina uppfattningar i praktisk politik. De första två och en halv månaderna blev en överraskning för de flesta. Christina Rogestam, Invandrarverkets generaldirektör hade liksom många andra också väntat sig nya grepp men säger att under november 1991 "togs betydligt tuffare beslut än vad som var den socialdemokratiska praxisen". Hon pekar på "ett antal debattartiklar från den tiden som handlar om 'novembermassakrerna' från regeringen".

Frågan gick till Bengt Westerberg, varför man under denna första tid inte infört någon generös flyktingpolitik utan fortsatt den socialdemokratiska politiken, kanske t o m några snäpp hårdare. Westerberg svarade:

Det Du kallar "novembermassakrerna" var såvitt jag minns endast en tillämpning av den tidigare socialdemokratiska flyktingpolitiken (vilket Du också antyder). Konsekvenserna av den blev tydliga efter ett antal beslut vilket motiverade omläggningen. I efterhand kan man naturligtvis säga att det borde vi ha insett tidigare men sanningen är att många av oss var fullt upp engagerade i andra saker vid denna tidpunkt och ägnade säkert frågan för liten uppmärksamhet innan konsekvenserna blev uppenbara. Någon medveten politisk avsikt med novemberbesluten fanns inte.

Efter att i nästan ett decennium ha kritiserat den socialdemokratiska flyktingpolitiken borde det inte ha varit nödvändigt för Westerberg att provköra den i ytterligare ett par månader för att komma underfund med dess brister.

Det tyckte inte heller vissa Folkpartiväljare. Den 16 december 1991 publicerade Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter på sin debattsida en förödande kritisk artikel under rubriken "Westerbergs svek i flyktingfrågan", undertecknad av ledningen i Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, FARR. Svekartikeln andades besvikelse och bitterhet. Några smakprov:

Äntligen skulle det börja röjas i köerna. Besvikelsen blev därför oerhörd när plötsligt positiva besked avtog och människor som väntat mycket länge på beslut åter fick avslag från regeringen. [ . . . ] Under valrörelsen ömkade Birgit Friggebo i TV-programmet "Mosaik" för en libanesisk familj med lång vistelsetid i Sverige. Friggebo ansåg att familjen borde ha fått stanna av humanitära skäl. Samma Birgit Friggebo skriver nu under avvisningsbeslut på avvisningsbeslut, gällande libanesiska familjer i samma situation.

Särskilt upprörda var artikelförfattarna över hur flyktingbarnen behandlades. Folkpartiet hade i åratal krävt totalförbud mot inlåsning eller häktning av flyktingbarn. "Men inlåsning av flyktingbarn fortsätter, som om man inte hade bytt invandrarminister. [ . . . ] Var det detta som alla flyktingvänner som i valet röstade på Bengt Westerbergs parti hade väntat sig?"

Situationen var politiskt ohållbar för Westerberg och Folkpartiet. Tre dagar senare, den 19 december 1991, inleddes den generösa flyktingpolitiken.

Oenighet i regeringen

Det är fullt möjligt att förklara det grundläggande skälet till att den "humanare" flyktingpolitiken lät vänta på sig. Det kan ringas in i källmaterialet. De tuffare tagen är däremot inte lika lättförklarliga, eftersom Westerberg uppenbarligen inte minns och Friggebo inte "har tid att nu gå tillbaka och kontrollera alla detaljer om vad som hände 1991 – 94".

Folk i allmänhet tog tydligen ett omedelbart upphävande av socialdemokraternas Luciabeslut för givet. Det visar exempelvis en artikel publicerad redan den 28 oktober 1991 i Sydsvenska Dagbladet. Regeringsdeklarationens förklaring att det skulle "bli en återgång till normala regler" måste vara liktydigt med vad som gällde före den 13 december 1989, menade man. Det finns goda skäl att tro att även Friggebo hade tolkat regeringsdeklarationen på samma sätt, när hon några dagar senare offentligt förklarade, att det socialdemokratiska regeringsbeslutet från 1989 i praktiken var borta och snart även skulle avskaffas formellt.

Men där fanns en hake, som tydligen ministrarna Westerberg och Friggebo hade missat. Regeringsförklaringen deklarerade visserligen en återgång till "prövning enligt normala regler" men preciserade också hur förändringen skulle gå till och att normaltillståndet inte nödvändigtvis var den situation som rått före den socialdemokratiska regeringens beslut 1989. Det var alltså inte så enkelt som att omgående och utan vidare upphäva det beslutet.

Detta måste ha påpekats för Westerberg/Friggebo, som tvingades inse att vägen var längre än de tänkt sig och att den kanske inte ens skulle leda dit de önskade. De fick alltså lov att bromsa. Men vi vet också att de intensivt började förbereda en förändring, så som de ville ha den. Det var för att i sin tur bromsa dessa förberedelser Margit Gennser skrev sin tidigare nämnda artikel.

Den inleder hon med att påpeka att tillströmningen av asylsökande 1988 och 1989 blivit så kraftig, att Invandrarverket inte hann med att förlägga alla ordentligt. "Verket tvingades till slut t o m att sätta upp tält för att kunna hysa de tusentals människor som under hösten [1989] kom till Sverige för att söka asyl i vårt land." Den socialdemokratiska regeringen gjorde det enda möjliga enligt Gennser, dvs fattade Luciabeslutet. Endast konventionsflyktingar skulle tas emot fr o m den 14 december 1989. Hon tillägger, att moderaterna och centerpartisterna stödde regeringsförslaget.

Så påpekar hon att socialdemokraternas beslut bekräftats "vid ett par tillfällen av riksdagen vid behandling av motioner som krävt ett upphävande", och att det lett till en markant minskning av antalet asylsökande. Därefter kommer hon in på de två huvudfrågorna och artikeln landar slutligen på en skarp varning till Friggebo att inte skena iväg på egen hand.

Av regeringsförklaringen framgår: "En ny praxis vad gäller behandlingen av ansökningar om asyl kommer att etableras successivt efter genomgång land för land efter samråd med de nordiska länderna och med EGs medlemsstater. Därmed sker en återgång till prövning enligt normala regler." Det är således väsentligt att regeringen noga följer eventuella förändringar inom EGs medlemsländer. [ . . . ] Tyskland har redan genomfört en betydligt stramare handläggning i flyktingärenden. [ . . . ] Förändringar till det "normala" ska ske efter samråd, står det i regeringsförklaringen. Inte före! Det är som vi ser det en viktig markering. [ . . . ] Det är inte givet att de förhållanden som rådde före december 1989 kan tas som norm. [ . . . ] De signaler som kommit från det departement som handhar flyktingfrågorna [dvs Friggebos] kan i ett avseende uppfattas som alltför optimistiska – analysen och utformningen av politiken går sannolikt inte att genomföra så snabbt som man hoppats. Fram till dess måste det av den förra regeringen fattade beslutet, bekräftat av riksdagen den 13 december 1989, ligga fast. Risken finns annars att fel signaler skickas ut till vår omvärld med oförutsebara resultat som följd.

Gennser står stadigt på regeringsförklaringen – skickligt formulerad av Bildt och uppenbarligen slarvigt läst av Westerberg och Friggebo – när hon försvarar moderaternas betydligt mera återhållsamma flyktingpolitik än den Folkpartiet hade tänkt föra. Till dess att man genom samråd med de övriga nordiska länderna och EG och efter analys land för land kommit fram till något bättre, måste den socialdemokratiska politiken ligga fast, hävdar hon.

På moderat sida hade man enligt Gennser varit oroad av att Westerberg i förhandlingarna ställt en generös flyktingpolitik som ett "absolut krav" för partiets medverkan i Bildts regering. Det kravet hade man alltså måst tillgodose men trodde att man genom skrivningen i regeringsdeklarationen skulle kunna dra ut på tiden och därmed också få en chans att påverka Westerberg och åstadkomma en "betydligt mer nyanserad och bättre anpassad" flyktingpolitik.

Bildt ansåg sig nog med regeringsförklaringen ha lagt tyglar på Folkpartiet. Det hade han, formellt sett, men nu ställde de politiska realiteterna saken på sin spets. Fick inte Folkpartiet föra sin generösa flyktingpolitik, skulle dess trovärdighet gå till botten totalt.

Bildt backar

Den 12 december publicerades Gennsers och Tiedemanns artikel med försvar av moderaternas linje i flyktingfrågan, exakt en vecka senare öppnade Friggebo Sveriges dörrar för flyktingarna. För Margit Gennser kom denna totala vändning, utan förvarning eller rådslag, som en fullständig överraskning.

Den var jag inte medveten om. [ . . . ] Här kan jag väl vara väldigt uppriktig. Det var ju så, att det var mycket toppstyrning. Det var gräsligt mycket toppstyrning och det betydde ju att det var de därborta [Intervjun hölls i riksdagshuset och "därborta" betydde regeringsbyggnaden] som styrde med sina politiska sekreterare och så vidare och riksdagen . . . ja vi från majoritetens sida fick besked väldigt sent. [ . . . ] Det betydde alltså att politiken utformades av Carl Bildt och Westerberg.

Vi vet naturligtvis inte ordagrant vad som sades mellan Bildt och Westerberg, men resultatet kunde inte ha varit tydligare. Folkpartiet fick omgående börja föra sin generösa flyktingpolitik. Westerbergs alternativ för politisk överlevnad hade varit att lämna regeringen och utifrån ställa krav på att den skulle föras.

Inte heller Carl Bildt hade egentligen något val, om han ville fortsätta som statsminister. Hans regering vilade på stödet från de partier som ingick i den plus Ny demokrati. Det gav Folkpartiet en vågmästarställning. Utan folkpartisternas röster – inget majoritetsstöd för regeringen i riksdagen.

Än allvarligare om Bildt och Westerberg skildes som ovänner. Det skulle i sig ha varit en ren katastrof – ett "bevis" inför omvärlden på att de borgerliga inte kunde hålla sams, att de inte var "regeringsdugliga". Under två tidigare mandatperioder (1976–79 och 1979–82) hade de borgerliga haft majoritet i riksdagen men plågats av flera regeringsskiften. Detta hade socialdemokraterna gjort stort nummer av i valrörelserna 1982, 1985, 1988 och 1991. Nu hade det borgerliga blocket åter lyckats vinna majoritet i riksdagen. Att då avgå redan efter två och en halv månad skulle ha varit ett formidabelt Waterloo.

Dessutom höll sig Bildt till skillnad från tidigare borgerliga regeringar inte med blandade ministerier. Varje departement styrdes av endast ett av regeringspartierna, som i stor utsträckning fick sköta verksamheten på egen hand. Vi kunde konstatera att Folkpartiet vid fördelningen hade fått det departement som ansvarade för flyktingfrågorna. Alltså fritt fram för den generösa flyktingpolitiken.

Beträffande hårdheten i flyktingpolitiken under november 1991 kan bara spekulationer erbjudas som förklaring. Den mystifierar, men frågan är inte relevant här, så den överlämnas med varm hand till kommande forskning. Väsentligt för vår framställning har varit att förklara orsaken till dröjsmålet med tillämpningen av den generösa flyktingpolitiken. En stor, olöst meningsskiljaktighet mellan Folkpartiet å ena sidan och övriga regeringspartier å den andra låg bakom. Slutet blev att den nya flyktingpolitikens mycket få tillskyndare fick lov att forma den.

Smal politisk bas

Så här gick det alltså till när Folkpartiets särpräglade flyktingpolitik blev den borgerliga regeringens och därmed hela landets. Ett parti med endast 9,1 procent i väljarstöd fick i praktiken helt fria händer att göra sin ytterlighetsvariant till Sveriges flyktingpolitik. En klar majoritet av det svenska folket var emot generositeten. I en SIFO-undersökning gjord i maj 1990 frågades om Sverige skulle ta emot lika många flyktingar som man redan gjorde, ta emot fler, färre eller inga alls. Det visade sig att 54 procent av svenskarna tyckte att man skulle ta emot färre flyktingar och 13 procent att man inte skulle ta emot några alls, alltså tillsammans 67 procent negativa.

Folkpartiets sympatisörer var inte så mycket generösare: 59 procent av dem ville ta emot färre flyktingar i Sverige och 6 procent inga alls. Det betydde alltså att en rejäl majoritet (65 procent) av Folkpartisympatisörerna ett drygt år före valet 1991 var motståndare till den generösa flyktingpolitik partiets ledare på riksplanet förespråkade och så småningom skulle sätta som absolut villkor för sin medverkan i regeringen. Den diskrepansen i åsikter kan möjligen vara en förklaring till att ett betydande antal väljare lämnade Folkpartiet. I valet 1988 fick partiet 12,2 procent av rösterna och 1991 hade siffran alltså sjunkit till 9,1 procent. En smal maktbas.

Det var således ett ytterst begränsat antal personer i toppen av ett parti med stöd av mindre än en tiondedel av väljarna, som, mot viljan hos en majoritet av det svenska folket, de övriga partierna och de egna sympatisörerna, öppnade Sveriges dörrar på vid gavel både för världens verkliga flyktingar och dess ekonomiska migranter.

Folkpartitoppens grundläggande idéer

Kvalitén på deras generösa flyktingpolitik gjorde det hela ännu mer bekymmersamt. Frånvaron av analys av problematik och konsekvenser var total. Perspektivet var oerhört snävt och förenklat. Fler eller färre flyktingar till Sverige, det var frågan. Enkelt och simpelt. Ville man ta emot fler, var man "generös", ville man ta emot färre var man "restriktiv".

Den faktiska mottagningsförmågan fick inte sätta gränser, som socialdemokraterna låtit den göra genom Luciabeslutet 1989. För Folkpartiet var sådant bara en dålig ursäkt för ren restriktivitet.

"Vi som har förmånen att leva i en demokrati, i fred och i välstånd bör vara generösa och ta emot människor som förföljs eller där det finns starka skäl för att de skall få stanna." Sveriges förmåga diskuterades inte heller senare. För Folkpartiet hade Sverige kapacitet och Luciabeslutet skulle rivas upp.

Missbruk av asylrätten bekymrade inte heller Folkpartiet. Visst förekom sådant, menade man, men det fick inte leda till "en restriktiv politik". Ändå borde det problemets vikt och omfattning ha stått klar hösten 1991. Vid det laget var det knappast någon hemlighet att immigranter, som saknade asylskäl, i antal vida distanserade konventionsflyktingarna, som raskt reducerades till en marginell minoritet. Redan 1990 hade Jonas Widgren påpekat, att som systemet fungerade kostade det enorma belopp, samtidigt som resultatet var oacceptabelt. En ökande majoritet saknade skyddsbehov. Det finns inga tecken på att Folkpartiet över huvud taget diskuterade saken.

En regering, som är beredd att acceptera en ökande andel invandrare utan asylskäl, är moraliskt skyldig att ange varför, hur många dessa får lov att bli och att dra gränser. Inte bara säga att vi skall ta emot fler. Det finns alldeles för många människor i världen, som vill ta sig ur arbetslöshet, fattigdom och svält och söka ett människovärdigt liv genom att emigrera, för att Västvärlden skall kunna ta emot dem alla. Än mindre lilla Sverige. Men Folkpartiet vägrade att konstatera det självklara och undgick därmed både att ställa och besvara följdfrågor.

Man diskuterade inte heller om man i stället för att ta emot allt fler i Väst kanske skulle söka finna lösningar i utvandrarländerna. Med olika former av bistånd försöka utveckla dem – göra dem "beboeliga" – så att de inte stötte ut sina medborgare. Inga diskussioner av den arten förmärktes. Liberalernas lösning på alla flyktingproblem var att "ta emot dem i Sverige".

Vid tiden för regeringsbildningen 1991 var tanken sedan länge framkastad, att flyktingfrågan inte borde vara ett ensidigt svenskt projekt utan betraktas och hanteras som ett samverkansprojekt mellan Sverige och utvandrarländerna. Den har sedan dess utvecklats vidare av både UNHCR och enskilda författare. Folkpartiet diskuterade inte heller dessa aspekter, förmodligen därför att de bl a skulle innebära mera regionalt flyktingmottagande och mindre mottagande i Sverige.

I den praktiska tillkämpningen av sina idéer, visade folkpartisterna att de t o m föredrog att ta emot jugoslaver i stort antal i Sverige i stället för att öka stödet till UNCHRs mottagning av internflyktingar i det forna Jugoslavien. Detta trots att kostnaden för varje flyktings uppehälle var hundra gånger högre i Sverige.

Sedan många år protesterade Folkpartiet energiskt mot visumtvång för flyktingar, som man uteslutande såg som ett hinder för dem att komma till Sverige. Händelserna i Jugoslavien aktualiserade frågan om visum för att kunna utöva en rimlig kontroll över tillflödet, men när folkpartisterna fick makten att bestämma, diskuterade de inte ens möjligheten.

Den stora tillströmningen från Jugoslavien gjorde också frågan om tillfälliga uppehållstillstånd i högsta grad aktuell. Många menade att man borde ge människor tillfälliga uppehållstillstånd i förhoppning om att det skulle bli möjligt att återvända. Folkpartiet drev hela tiden det permanenta uppehållstillståndet som sin huvudlösning.

Det var alltså en speciell kombination av omständigheter som gav Folkpartiet fria händer att driva sin extrema form av flyktingpolitik i regeringens och hela landets namn. En politisk vågmästarställning gav partiet den makten, en makt som vilade på en mycket begränsad politisk och opinionsmässig bas. Projektet var illa genomtänkt, om det var genomtänkt alls. Det begränsade antalet ledande aktörer var dåligt orienterade. Värst av allt var att ingen realistisk bedömning av Sveriges mottagningskapacitet gjordes och konsekvensresonemangen lyste med sin totala frånvaro.

Ett år av kaos landar i KU

I december 1991 kom omsvängningen till den generösa flyktingpolitiken och den innebar att den socialdemokratiska begränsningen av asylrätt till enbart konventionsflyktingar omedelbart sopades undan. Det som inträffade på flyktingfronten under 1992, främst under de första tio månaderna, var ett kaos av så uppseendeväckande dimensioner, att socialdemokraterna anmälde "regeringens planering och handläggning av flyktingpolitiken" till konstitutionsutskottet. De ansåg att KU borde "belysa, om kontakterna mellan invandrarministern och Invandrarverket har varit bristfälliga". KU tog upp ärendet våren 1993.

Det finns alltså ett utmärkt källmaterial för händelseförloppet under 1992 i Konstitutionsutskottets akter. Christina Rogestam, Birgit Friggebo och Carl Bildt blev utfrågade och fullständiga utskrifter är publicerade i betänkandet. Bengt Westerberg var utan tvekan högst tongivande i sammanhanget, men han utfrågades inte av formella skäl. I KU var det från regeringen bara den direkt ansvariga ministern och regeringschefen som uppträdde.

Granskning av sittande regering i ett riksdagsutskott som KU brukar bli ganska lama tillställningar, eftersom regeringen normalt har samma majoritet i utskottet som i kammaren. I det här fallet var det annorlunda. Det var otänkbart för Ny demokrati att obstruera i kammaren och fälla regeringen. Men nu gällde det partiets hjärtefråga flyktingpolitiken och spelplanen var inte kammaren utan ett utskott. Där kunde man angripa regeringens flyktingpolitik rejält utan att förorsaka regeringskris. Ny demokratis företrädare agerade också mycket aktivt och kritiskt i utfrågningarna och ville ha ett skarpare uttalande än det utskottsmajoriteten formulerade. Och ändå var detta osedvanligt allvarligt:

Utskottet konstaterar att det förelegat öppna motsättningar mellan regeringen och Invandrarverket om hur den stora tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien skulle hanteras. I flera avseenden har detta varit till skada för handläggningen av invandrar- och flyktingfrågorna och för tilltron till invandrar- och flyktingpolitiken. Regeringen borde ha agerat starkare så att Invandrarverket på ett bättre sätt kunnat hantera den mycket ansträngda situationen. [ . . . ] Det ansvariga statsrådet kan enligt utskottets bedömning inte frånkännas ansvar för den uppkomna situationen. Enligt utskottets mening ligger emellertid huvudansvaret på statsministern som borde ha gett Birgit Friggebo möjlighet att ha flykting- och invandrarfrågorna som det huvudsakliga ansvarsområdet. I stället gavs hon vid regeringsbildningen ansvaret för tre tunga områden. [ . . . ] Mot den angivna bakgrunden kan statsministern enligt utskottets mening inte undgå kritik.

Klart underkänt. Den ansvariga ministern hade alltså inte skött den mycket viktiga flyktingpolitiken på ett tillfredsställande sätt och statsministern hade huvudansvaret för det. Vad handlade det egentligen om?

Tre grundfrågor

Utfrågningarna i KU rörde sig kring tre grundläggande problem. Det första var Christina Rogestams försök att få regeringen att vänta med att upphäva socialdemokraternas Luciabeslut. Det andra gällde planeringen av hur man skulle få fram förläggningsplatser till det ökande antalet asylsökande. Det tredje var frågan om ett införande av visumskyldighet för Kosovoalbaner för att kunna stoppa flodvågen av människor utan asylskäl.

Redan i november hade Invandrarverket sin första genomgång med den nya invandrarministern Birgit Friggebo. Hon var i full färd med förberedelserna för att öppna Sveriges dörrar och bad att få ärenden "som skulle göra det möjligt att genom nytt regeringsbeslut förändra den praxis som tillkommit genom det s k 13 decemberbeslutet". Det var alltså fråga om att skapa de nya prejudikat, som skulle markera den nya politiken och i fortsättningen tjäna som riktmärke för Invandrarverket. "Christina Rogestam framhöll att man inom Verket var angelägen att beslutet dröjde så länge som möjligt tills man kunde överblicka situationen i Jugoslavien.

Den socialdemokratiska regeringen hade, som vi redan haft anledning att nämna, i december 1989 slagit till bromsarna genom sitt Luciabeslut. En enkel sifferserie visar både orsakerna till och resultatet av det. Så här många var de asylsökande i runda tal fram till och med år 1991:

1983: 3000
1984: 12 000
1985: 14 500
1986: 14 600
1987: 18 100
1988: 19 600
1989: 32 000
1990: 29 000
1991: 27 300

Åtstramningen hade haft en klar effekt, som skall ställas i relation till att trycket utifrån samtidigt ökat. Under hösten 1991 fanns nya tendenser till ökning av de asylsökande från Kosovo. Det var därför Rogestam ville att den nya regeringen skulle dröja med att upphäva den föregående regeringens begränsning. Hennes vädjan förklingade ohörd.

Tillströmning och förläggning

Detta var startskottet till Christina Rogestams tappra men ojämna kamp för att få riktlinjer, rimliga planeringsförutsättningar, förenklade rutiner för mottagningen av hjälpsökande och en broms på det ökande tillflödet av Kosovoalbaner, som bara i yttersta undantagsfall hade skyddsbehov, än mindre asylskäl. Varken hennes förslag eller rop på hjälp hörsammades, trots situationens allvar. Och allt allvarligare blev den. Med den politik regeringen förde, blev antalet asylsökande under 1992 rekordartat. Inte mindre än 83 200 asylsökande kom till Sverige det året, huvudsakligen Kosovoalbaner, till 97 procent utan asylskäl.

Christina Rogestam hade tältförläggningarna från 1989 i färskt minne och arbetade på eget initiativ fram vad hon kallade en förstärkningsplanering. Hon förutsåg, att en mycket stor tillströmning av "människor i vår omvärld som vill ha en fristad här", skulle ställa Invandrarverket inför en rad mycket besvärliga problem. Hon reflekterar:

De har lämnat sina hemländer inte därför att de där utsätts för politisk eller annan förföljelse utan därför att de lider brist på mat och andra förnödenheter. Ökningen utgörs alltså av hjälp- och inte asylsökande.

Rogestam föreslog att hjälpsökande av det här slaget inte skulle behandlas individuellt utan som grupp. Möjligheten till det skulle hållas i beredskap i form av en lag, som skulle vara vilande tills "regeringen finner läget sådant att den behöver sättas i funktion". Det är inte svårt att förstå vilken lättnad det skulle ha varit för personalen på Invandrarverket att kunna behandla det stora antalet hjälpsökande i kollektiva former och inte individuellt som asylsökande. Skrivelsen överlämnades till regeringen den 17 december 1991. Ingen reaktion därifrån.

På kvartalsmötet i början av maj månad 1992 konstaterades från Invandrarverkets sida, att antalet asylsökande från Jugoslavien fortsatte att öka och att läget var kritiskt. "Då efterlyste vi igen besked om hur regeringen tänkte agera inför en ökad ström från Jugoslavien." Regeringen hänvisade till en utredning som tillsatts och "att det inte fanns möjlighet eller anledning att göra någonting under tiden tills den utredningen låg framme". Den blev färdig först året därpå.

Det hade nu kommit många fler flyktingar än väntat. Invandrarverket hade nått taket vid 50 000 asylsökande och det var vad man hade planering för. Under de närmaste fyra månaderna räknade man under rådande förutsättningar med ett inflöde av ytterligare 40 000. Och man visste inte om regeringen – som Invandrarverket begärt – under våren skaffat sig befogenheter för att t ex tillåta rekvisition av gymnastiksalar för att hysa asylsökande. Invandrarverket fick inte under sommaren 1992 någon information alls om huruvida regeringen "hade skaffat sig mandat från riksdagen för att agera på egen hand under sommarmånaderna". Ingen redovisning för regeringens planering under denna högst kritiska period. "Vissa morgnar visste man icke i regionerna var man skulle lägga dem som kom den dagen. Det var i en sådan situation vi arbetade."

"I början av maj efterlyste vi också åtgärder från regeringens sida för att minska flyktingströmmen från det forna Jugoslavien och efterlyste stöd för att få fram fler platser för mottagande." I mitten av maj diskuterades läget i Nordiska utlänningsutskottet, "där vi ännu starkare framhöll behovet av insatser för att minska antalet asylsökande." Rogestam överlämnade detta i form av en skrivelse till Birgit Friggebo den 10 juni. Kalkylerna om de ytterligare 40 000 platserna rapporterades till Friggebos statssekreterare i mitten av juni.

Fler förläggningsplatser eller färre asylsökande, helst en god portion av båda dessa mediciner, var vad Christina Rogestam och Invandrarverket behövde för att angripa ett och samma problem från två olika håll samtidigt. Hon fick inget stöd från regeringen varken med att få fram förläggningsplatser eller regler för enklare hantering av hjälpsökande och först fyra månader senare – den 10 oktober – ålade den svenska regeringen Kosovoborna visumskyldighet.

"Invandrarverkets sak att finna bäddplatser"

I förläggningsfrågan försökte regeringen i KU försvara sig med att det inte var regeringens utan Invandrarverkets sak att skaffa fram bäddar. Regeringens uppgift var att betala notan. Planeringen ovanför 50 000 asylsökande då? Christina Rogestam fick under sin sittning i KU den 1 april 1993 flera gånger frågan om regeringen hade haft någon sådan plan. Hon svarade att hon inte visste det men att man inte sett någon plan hos Invandrarverket, den verkställande myndigheten. Där borde den i så fall ha funnits. Och där hade man bett om den. Liksom man under hela sommaren väntat på besked om regeringens eventuella befogenheter att rekvirera lokaler för logi åt asylsökande.

Det visade sig att det inte fanns någon plan. Friggebo fick den 15 april 1993 i KU frågan om planeringen för fortsatt flyktingmottagande var en hemlig plan, eftersom inte ens Invandrarverkets chef kände till den. Hon försäkrade, att hon aldrig talat om någon "skriftlig, konkret plan". Det handlade om en "strategi". Regeringen hade gjort insatser i närområdet genom stöd till UNHCR och verkat på det internationella planet för att försöka åstadkomma ett gemensamt uppträdande i Europa. Den tredje komponenten i strategin var att "ge Invandrarverket de resurser det behövde för att klara av den påfrestning som ett ökat invandringstryck innebär". Inte ett ord sades om regeringens eventuella befogenheter att rekvirera logi, eller information därom till Invandrarverket.

Vad "som sedan fullföljdes under sommaren" av regeringens strategi, förutom insatser i närområdet i Jugoslavien genom UNHCR, var följande: Carl Bildt höll i juli "ett uppmärksammat tal " i den europeiska samarbetskommittén och Friggebo initierade "tillsammans med andra länder en internationell konferens i UNHCRs regi". Det var allt.

Viseringsfrågan

Efter att under utfrågningen ha konstaterat, att regeringens ständiga svar till Invandrarverket på dess upprepade begäran om stöd och ledning var en uppmaning att sköta "sitt jobb", fick Christina Rogestam frågan om det skulle "ha haft någon väsentlig betydelse för flyktingmottagandet, om man hade tillmötesgått önskemålen". Hennes svar är belysande:

Det som hade haft den största effekten hade naturligtvis varit om man hade infört viseringstvång. Då hade 30 000 färre kommit hit. Det var så många som kom från Kosovo mellan början av juli och den 10 oktober.

Viktigast av allt var att stoppa det svällande tillflödet. I början av maj hade man alltså efterlyst åtgärder i den riktningen, med anledning av att "man gjorde vissa justeringar och skärpte gränskontrollen bl a i Tyskland". Behovet underströks ytterligare i Christina Rogestams brev till minister Friggebo den 10 juni. Mot bakgrund av att FN fattat beslut om sanktioner, var det "en rimlig tolkning att man också borde införa viseringstvång", skrev hon.

Så deklarerade UNHCR att läget förbättrats och Christina Rogestam bedömde "att det hade varit rimligt att införa viseringstvång för serber och makedonier i början av juli". Så blev det alltså inte i Sverige men däremot "i ett stort antal länder i Europa", vilket naturligtvis kom att ytterligare öka strömmen av Kosovoalbaner till vårt land.

Regeringen dröjde i ytterligare tre månader med att införa visumtvånget. Under den tiden ökade alltså antalet asylsökande från Kosovo med 30 000. Gång på gång fick Invandrarverket beskedet från regeringen om att det "inte var aktuellt" med något visumtvång. Invandrarverket fick aldrig under Rogestams tid som generaldirektör "någon redovisning för regeringens planering".

Regeringen på defensiven

Dröjsmålet på tre månader med att införa viseringsskyldighet för Kosovoalbanerna var naturligtvis en av de besvärligaste punkterna för Birgit Friggebo och Carl Bildt att försvara i KUs utfrågningar. Regeringens senfärdighet hade lett till att 30 000 Kosovoalbaner under den tiden hann komma till Sverige, människor av vilka bara ett par procent hade asylskäl. Kostnaden för deras mottagande, mat och logi, utredning, överklagande och avvisning ansågs allmänt ha legat någonstans mellan fyra och fem miljarder kronor. En enorm och därtill fullständigt onödig utgift. En utgift som hade kunnat undvikas om regeringen följt Christina Rogestams uppmaningar – och ett stort antal europeiska länders exempel – och infört visumtvång.

Från och med november 1991 tillämpade Invandrarverket verkställighetsstopp, dvs man skickade inte asylsökande, som fått avslag, tillbaka till Kosovo, eftersom man bedömde att det inte vore ansvarsfullt. Detta gjorde Friggebo och Bildt nu till en huvudlinje i sitt försvar. Så länge som Invandrarverket inte ansåg sig kunna sända människor tillbaka till Kosovo, kunde regeringen inte införa viseringsskyldighet, sa de.

Det finns inga spår i tidigare material av någon argumentering efter den linjen. Detta villkor för att införa viseringsskyldighet var något som dök upp först som regeringssidans argument i KUs utfrågningar. Sommaren 1992 argumenterade inte regeringen. Då fick Invandrarverket bara "kontinuerligt besked om att regeringen bedömde att något sådant inte var aktuellt". Bildt påstod sig t o m inte ha "uppfattat" att Invandrarverket skulle ha ställt något "explicit krav" på att regeringen skulle "införa viseringstvång". I så fall skulle han ha sagt, att Invandrarverket först måste häva verkställighetsstoppet.

Friggebo å sin sida hävdade att Invandrarverket tog sitt beslut att börja sända folk till Kosovo "i slutet av juli 1992" och att "merparten av Kosovoalbanerna" då redan kommit till Sverige.

I den officiella sammanfattningen i Granskningsbetänkandet anges rätt upp och ner "att mellan den 10 juli och den 10 oktober 1992 kom 30 000 asylsökande från Kosovo till Sverige". Dessförinnan fanns 10 000 i landet. Och det är ett faktum att Invandrarverket började sända hem Kosovoalbaner den 16 juli, inte "i slutet" av månaden. Hindret var undanröjt. Hade detta varit det verkliga skälet att dröja, borde regeringen ha infört viseringstvång för Kosovo den 17 juli.

Nu fick regeringen i stället förklara nästa dröjsmål på ytterligare nästan tre månader. Det berodde på att det forna Jugoslavien hade åtnjutit viseringsfrihet och att befintliga avtal mellan Sverige och Jugoslavien fortsatte att gälla för det s k Restjugoslavien (till vilket alltså Kosovo hörde), tills FN bestämde, att det inte skulle betraktas som "successorstat" till Jugoslavien. Regeringen ansåg inte att det räckte med FNs beslut om sanktioner.

Den 22 september beslutade FN att Belgradregimen inte var att betrakta som "successorstat". Inte heller detta ledde till någon omedelbar åtgärd i viseringsfrågan. Trots dess enorma betydelse både ekonomiskt och mänskligt prioriterades den inte alls utan betraktades av regeringen som ett avtal bland många andra. Regeringschefen Carl Bildt:

Det var väl den 22 oktober [han menar september] som FN fattade det formella beslutet, att Jugoslavien [sic] icke var att se som successor till Jugoslavien. Det föranledde oss att omedelbart göra en översyn av den ganska stora mängd avtal som Sverige hade ingått med f d Jugoslavien. Sedan fattade vi det formella beslutet den 8 oktober, som trädde i kraft den 10 oktober. Vi suspenderade då de facto en stor mängd avtal, bland dessa viseringsfrihetsavtalet.

Regeringens försvar var idel bortförklaringar. Sanningen var den att departementet hade lämnat Invandrarverket helt utan både stöd och information under rekordåret 1992. Ett år med tre gånger fler asylsökande än året innan, utan hjälp med vägledning för hur de skulle tas emot och utan hjälp med att kontrollera tillflödet. Westerberg/Friggebo tog inte sitt ansvar att styra den enorma verksamhet de satt igång, utan lämnade den med lösa tyglar i full karriär.

Okunnighet, nonchalans och inkompetens

Ingen på kommandobryggan i den hastigheten – hur kunde det få fortgå under så lång tid? Birgit Friggebo hade i själva verket inte klart för sig bakgrunden till att Kosovoalbanerna strömmade in. Jonas Widgren var upprörd:

[J]ag kunde inte åse hur Friggebo i den svenska debatten sa [. . .] "det är krig i Jugoslavien och dom här människorna är därför välkomna". Och "dom här människorna" det var alltså Kosovoalbaner som tog bussar från Skopje genom Polen. 40 000 eller nåt sånt där. [. . .] Och det som hände då det var att Schweiz dragit in på säsongarbetarsystemet, att Slovenien frigjort sig och Kroatien frigjort sig. Därmed ingen arbetsmarknad för Kosovoalbaner. Och smugglarna tog dom för 600 D-mark till Sverige. Och då kunde inte jag ... jag klarade inte bara att [höra] Friggebo säga, att det var krig i Jugoslavien, bomberna föll [och Kosovoalbanerna] var välkomna.

I botten låg alltså att säsongjobben i Slovenien, Kroatien och Schweiz hade tagit slut för Kosovoalbanerna. Praktiskt taget alla hade ekonomiska skäl, nästan inga hade asylskäl, inte ens som skyddsbehövande flyktingar undan krig. I Kosovo rådde fred 1992.

I KU den 15 april 1993 fick Birgit Friggebo frågan när hon blev medveten om de organiserade bussresorna från Kosovo till Sverige. Hon svarade att "det måste ha varit någon gång under våren 1992". Hon tillägger "att om det är fråga om flyktingar som kommer till Sverige för att söka asyl så finns det ingenting i vår utlänningslagstiftning som säger att vi skall bedöma flyktingarna med hänsyn till hur de kommer till Sverige".

Utfrågaren citerar då ett nyhetstelegram från den 5 december 1991, som tillkännager att 80 procent av dem som kommit från Jugoslavien under de tre närmast föregående veckorna inte var "jugoslaver utan albaner från Kosovoprovinsen i södra Jugoslavien, [ . . . ] ett område där det för närvarande inte råder krigstillstånd [ . . . ] De asylsökande kommer som regel i buss från Jugoslavien. Förutom jugoslaviska bussbolag är det även ett norskt bussbolag som ombesörjer transporterna."

Friggebo svarar att hon inte "har anledning att fördjupa [sig] i vilka bussbolag det gäller". Så inser hon att hennes svar kan ha gjort ett nonchalant intryck och vill retuschera. Men då avslöjar hon sig ännu mer:

Vi får löpande ambassadrapportering och ibland tas det också kontakter i andra länder när det sker organiserade transporter, framför allt när det gäller personer som inte har skyddsbehov som skäl för att söka sig till Sverige.

Friggebo säger alltså, att hon haft god, löpande information. Ändå tror hon att bussresorna började "nån gång under våren 1992", fastän fenomenet var nyhetsrapporterat redan ett halvår tidigare. Likaså har hon intrycket beträffande inflödet av Kosovoalbaner att ökningen började i maj 1992. Ändå hade Rogestam fjorton dagar tidigare i samma utskott sagt: "På hösten 1991 började andelen jugoslaver öka och framför allt andelen Kosovoalbaner. Men den kraftiga ökningen började vid årsskiftet 1991/92 och sedan har det blivit fler för varje månad."

Birgit Friggebo menade alltså, att man inte behövde ta hänsyn till på vilket sätt asylsökande tog sig till Sverige för att bara några minuter senare bestämt hävda, att regeringen visst utnyttjade kontakter i andra länder för att få stopp på "organiserade transporter, framför allt när det gäller personer som inte har skyddsbehov". Tiotusentals Kosovoalbaner reste i organiserade transporter till Sverige. Bara ett par procent av dem hade skyddsbehov.

Sent ingripande

Ett viktigt skäl till miljardrullningen var att Birgit Friggebo uppenbarligen inte hade tillräckliga kunskaper om det hon satts att sköta. Hon ägnade inte heller tillräcklig tid och intresse åt flyktingfrågan, hon måste ha saknat överblick och tog inte hänsyn varken till de mänskliga eller ekonomiska resurserna. Hur kunde denna monumentala misshushållning få fortsätta?

En orsak var att regeringschefen, som redan nämnts, lät varje departement styras av ett enda parti och Folkpartiet hade fått flyktingpolitiken på sin lott. Dessutom hade han, som vi sett, tvingats att lossa på regeringsförklaringens bromsar på flyktingpolitiken för att kunna hålla samman regeringen. Efter den omgången ville han säkert inte i första taget blanda sig i hur Folkpartiet skötte sitt revir.

Carl Bildt hade dessutom ett växande tryck på sig från annat håll. Under sommaren 1992 seglade en allvarlig ekonomisk kris upp, vars mest synliga del var spekulationen mot den svenska kronan. Regeringen ville till varje pris försvara den fasta svenska växelkursen. Fortfarande i augusti tycktes regeringen ta lätt på hotet. En månad senare var det allvarligt och när räntan i november nått 500 procent, tvangs man kapitulera. Och devalvera.

Regeringen hade deklarerat att Sverige skulle spara sig ur skuldkrisen. Detta i kombination med den under sensommaren kraftigt ökande valutakrisen gjorde Westerbergs/Friggebos laissez faire-politik politiskt ohållbar. Carl Bildt måste göra slag i saken. "Det var den folkpartistiska linjen som låg fast tills Carl Bildt tog tag i samband med riksdagsöppningen i oktober. Och då kom visumbeslutet på två dagar".

Det "öppna brevet"

Den 27 oktober 1992 skrev Christina Rogestam och Göte Bernhardsson, generaldirektörer för Invandrarverket respektive Arbetsmarknadsstyrelsen, ett gemensamt brev till regeringen. Det kom att kallas "öppet brev" för att det skulle framstå som aggressivt, trots att varje handling svensk myndighet mottar eller utfärdar är offentlig. Med hänvisning till det starkt försämrade läget på den svenska arbetsmarknaden för flyktingar med allt sämre skolunderbyggnad begärde de att asyl- och invandringspolitiken i fortsättningen skulle inriktas på en generösare tillståndsgivning inom ramen för kvoteringar på både flykting- och anhörigområdet.

Så kallade kvotflyktingar kommer från UNHCRs flyktingläger och har naturligtvis skyddsbehov. De kommer med tillstånd givet på förhand och deras antal skulle alltså öka, enligt Rogestams och Bernhardssons förslag. Samtidigt skulle "möjligheterna att få tillstånd för bosättning efter inresa på eget initiativ begränsas, i all rimlig utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt Genèvekonventionen". Sedan följde en mening som blev ödesdiger: "Därutöver bör det bli möjligt att i större utsträckning öppna för en arbetskraftsinvandring i konjunkturlägen då det råder brist på arbetskraft i Sverige".

Vad som förmodligen varit avsett som ett tröstens ord om att det trots dagens nedskärningar skulle kunna bli öppet för mer invandring någon gång i framtiden, såg ännu mer beräknande ut i det gemensamma pressmeddelandets korthuggna form. De båda generaldirektörerna fick det hett om öronen och regeringen kunde undvika en diskussion om den problematik som låg i att under rekordarbetslöshet "importera" arbetslösa till Sverige. Regeringen undvek också att diskutera ett förslag om att bara flyktingar med skyddsbehov skulle tas emot. Flyktingpolitiken får inte bli en arbetsmarknadsregulator, sa man. Folkpartiet såg inga problem med Sveriges arbetsmarknadssituation eller mottagningskapacitet. Ej heller med den minskande andelen verkliga flyktingar.

Kommunicerande kärl

På Invandrarverket pläderade man för tanken att göra utredningssidan och mat&logisidan till kommunicerande kärl. Det var dålig politik att snåla på penningtilldelningen till utredningssidan och samtidigt låta kostnaderna för de asylsökandes uppehälle löpa iväg. Med större satsning på personal skulle utredningstiden kunna förkortas och kostnaderna för mat, logi och dagligt penningbidrag till de sökande minska. Så här sade en informationsansvarig på Invandrarverket vid en intervju den 6 april 1993:

Nej, jag menar tillståndssidan har då haft en [bestämd] summa pengar att jobba med. Och där har det varit trångt. Inte några extra resurser. På förläggningssidan har det varit anslag i princip utan tak. Där har det fått kosta hur mycket som helst. [ . . . ] Det är väntetiderna som kostar pengar och dom kan man minska genom att öka resurserna på den andra sidan.

Detta försök att nå rimlig kostnadseffektivitet inleddes faktiskt och medel överfördes till utredningssidan, men det hela gick i stöpet på grund av det enorma inflöde av asylsökande som tilläts. Ökningen av utredningskapaciteten fick alltså drunkna i en flodvåg, som hade kunnat hållas tillbaka.

Problemet tycks förresten bestå. Vid skiftet hösten 2001 sa den tillträdande invandrarministern, att han såg det som sin viktigaste uppgift att förkorta utredningstiderna/väntetiderna. Väntetiderna är även idag ett viktigt tema.

Bosnierna

Även innan bosniernas visumskyldighet hävdes, hade de kunnat ta sig till Sverige som asylsökande. Det gällde bara för dem att ta rätt väg. De som anlände till Sverige med färjan från Tyskland, sändes tillbaka för att få sin asylansökan prövad där. För dem var Tyskland första asylland och mellan Sverige och Tyskland fanns sedan länge ett avtal om sådant återsändande.

"Någon motsvarande överenskommelse med Polen fanns inte, så Sverige var första asylland för de bosnier som kom den vägen." Den svenska regeringens oförmåga att åstadkomma ett avtal med Polen förlorade sin betydelse den 10 oktober 1992. Då hävde Sverige visumtvånget för bosnierna samtidigt som visumskyldighet lades på Kosovoalbanerna.

Bosniernas visumfrihet visade sig mindre väl genomtänkt. Flyktingarna från Bosnien hade efter tre kvarts år av visumfrihet blivit lika många som Kosovoalbanerna året innan. Redan sommaren 1993 måste regeringen återinföra viseringsskyldighet för dem men utställde samtidigt ett löfte om att de 40 000 bosnier, som redan befann sig som asylsökande i landet, kunde räkna med att få permanent uppehållstillstånd. Därutöver lovade regeringen att Sverige skulle ta emot ytterligare 12 000, som inkluderades i samma löfte.

Det betydde nu inte att samtliga ansökningar omedelbart beviljades utan att ett par positiva precedensfall skapades, efter vilka Invandrarverket sedan hade att styra i de fortsatta utredningarna. Syftet var alltså inte att slippa de oerhörda kostnaderna för individuella asylutredningar genom att ge alla uppehållstillstånd direkt. Utredningsprocessen skulle på traditionsenligt sätt mala igenom samtliga 52 000 fall.

Sakligt sett fanns inget skäl till löftet om permanent uppehållstillstånd, eftersom vid ett normalt fortsatt förfarande bara några få procent av de 40 000 skulle ha fått stanna för gott. Än mer anmärkningsvärt är att ingen uppmärksammade några andra, mycket väsentliga omständigheter i sammanhanget.

Kostnaden angavs till ca 5 miljarder kronor, liksom i fallet Kosovo 1992, en betydande summa för ett land i Sveriges dåvarande ekonomiska läge. I det här fallet rörde det sig dessutom inte om något engångsbelopp. Den som har ett permanent uppehållstillstånd bestämmer själv om, och i så fall när, han eller hon vill lämna landet. Dessutom ingick rätten att ta in anhöriga, vilka i sin tur kunde ta in anhöriga. Tills de valde att lämna landet eller kunde försörja sig hade den svenska staten ett ekonomiskt och socialt ansvar för dem alla.

Regeringen hade ingenting lärt av fallet med Kosovoalbanerna 1992 utan upprepade omedelbart sin visumblunder, nu med bosnierna. Fastän den månghövdade gruppen på förhand lovats att få stanna, behandlades den alltså inte kollektivt utan samtliga utreddes, en efter en. Svidande kostsamt och totalt meningslöst, eftersom de ändå skulle få stanna.

UNHCR

Sommaren 1992 hade ett viktigt inslag i Birgit Friggebos strategi varit att "göra biståndsinsatser i närområdet [med ett åtagande] att i fortsättningen stödja framför allt UNHCR". Ett år senare förbyttes den handlingslinjen i sin motsats. Det här är storyn.

Flyktingkommissariatet var 1993 i full färd med att uppehålla livet på s k internflyktingar i det forna Jugoslavien. För detta hade organisationen avsatt 420 miljoner USA-dollar i sin budget. Det gällde endast den rena överlevnaden och kommissariatet beklagade att man inte klarade kostnader för skola och liknande. Det gällde ju att få pengarna att räcka till så många som möjligt.

UNHCR hade egentligen räknat med att deras 420 miljoner dollar skulle medge att 3 800 000 personer togs om hand, men man hade tvingats konstatera att pengarna endast räckte till 3 605 000. Man behövde alltså ytterligare ca 22,7 miljoner dollar. Man vände sig till sina vanliga bidragsgivare.

Vid ett sammanträde i mitten av juli i Genève med företrädare för bidragsgivande regeringar fick UNHCR en rejäl kalldusch. Sverige hade lagt om sin politik radikalt. Så här yttrade sig Christer Hallerby, Birgit Friggebos statssekreterare:

Det har beslutats i detta forum att lösningen på flyktingsituationen måste vara regional. Baserad på principen att flyktingar ska ges temporärt skydd så nära sina hem som möjligt, för att möjliggöra ett återvändande när konflikten är över. Idag är det uppenbart att denna strategi har misslyckats [ . . . ] genom att vi haft ett stort utflöde av flyktingar till andra länder i Europa, inte minst till Sverige som tagit emot 40 000 bosnier.

Sverige hade alltså öppnat dörrarna för bosnierna och när 40 000 hade kommit till Sverige gjordes det till ett bevis på att det regionala arbetet misslyckats. Och blev ett argument för att det skulle avbrytas. Hallerby nöjde sig inte med att neka fortsatt stöd till UNHCRs regionala arbete utan uppmanade därtill andra att följa exemplet.

UNHCRs årskostnad för att "hålla liv i" en internflykting i Jugoslavien var alltså 116,5 dollar (932 kronor). Årskostnaden för varje asylsökande i Sverige var 11 406 dollar (91 250 kronor), det vill säga nästan 100 gånger mer. För 22,7 miljoner dollar (181,75 miljoner kronor) skulle Sverige ha kunnat sätta UNHCR i stånd att klara överlevnaden för ytterligare 195 000 internflyktingar i Jugoslavien. I Sverige räckte samma summa bara till knappt 2 000.

Om Sverige inte brutit samarbetsöverenskommelsen med UNHCR från 1992 hade mångfaldigt fler bosnier kunnat ges hjälp till en betydligt lägre kostnad. Dessutom var det hjälp de behövde, inte asyl.

Humanitära skäl

Regeringen insåg inte vikten av att kontrollera tillflödet av sökande för att skydda Invandrarverket mot överbelastning. I en situation där tiotusentals jugoslaver tryckte på och de andra västeuropeiska länderna stängde dörren, gav den svenska regeringen i december 1991 grönt ljus och sände ut signaler om en ny, generös flyktingpolitik. Vad som fanns av asylsökande styrdes till Sverige och antalet tredubblades från 1991 till 1992. Först sommaren 1993 försåg regeringen det forna Jugoslavien med ett heltäckande visumtvång för att söka bromsa inflödet.

Invandrarverket orkade inte hålla jämna steg. Utredningstiden per ärende plus överklaganden steg till ett och ett halvt år, köerna växte och ett ökande antal sökande måste vänta allt längre på definitivt besked. Under tiden stod naturligtvis värdlandet för deras försörjning – 250 kronor per dag – och 1992 var de sökande över 80 000. På den tiden kostade försörjningen av de asylsökande i runda tal 2,5 miljarder under utredningstiden och 5 miljarder medan de överklagade.

Det stannade emellertid inte med det. Den längre utredningstiden ledde i sin tur till att avslag på asylansökningar allt oftare förvandlades till uppehållstillstånd av humanitära skäl, just för att väntan blivit lång. Då var det inte längre fråga om försörjning under en trots allt begränsad väntetid. De människor som fick stanna, trots att de saknade asylskäl och skyddsbehov, skulle behöva försörjas längre, somliga hela livet.

Det skall påpekas att ett avslagsbeslut inte får överklagas mer än en gång. Det är fortfarande så.

Men sen finns det en liten brasklapp i lagen då, som säger att om det har tillkommit helt nya omständigheter som inte tidigare är prövade, så kan man göra en s k ny ansökan. [ . . . ] Och [ . . . ] åtminstone en ny ansökan förekommer väldigt ofta, så att i snitt blir det säkert minst två [möjligheter att överklaga].

I själva verket blev det så vanligt med ny ansökan att man redan då på Invandrarverket i stället talade om "två överklaganden". I snitt. Det är ännu mycket vanligare idag. På Migrationsverket har man i mer än ett decennium väntat på att regeringen skulle strama upp lagen på denna punkt och invandrarminister Jan O. Karlsson var inne på saken. Men inte heller då kom något beslut.

Meningen med systemet var att ge asyl och skydd åt dem som hade behov av det. Dessa kategorier blev nu en minoritet, en restpost och den stora andelen uppehållstillstånd gavs till människor som inte uppfyllde de uppsatta villkoren. En obetydlig måluppfyllelse till betydande kostnader för ett land som måste låna upp varje ny utgiftskrona.

Verkliga flyktingar i klart underläge

Låt oss se på siffrorna. Den verkligt stora tillströmningen inleddes 1992 men i statistiken slår den igenom fullt ut som uppehållstillstånd först 1993 och 1994 på grund av utredningstiden. Det totala antalet uppehållstillstånd beviljade till spontant tillresta under dessa tre år var således 9 389, 35 545 och 37 444. Hur fördelades de procentuellt?

Vi slår samman de två kategorier, som enligt reglerna ger rätt till uppehållstillstånd –målgrupperna konventions- och de facto-flyktingar – och finner att deras andel under samma tre år var 32,7, 14,1 och 10,3 procent. De som inte haft asylskäl eller skyddsbehov utan fått uppehållstillstånd av humanitära skäl utgjorde därmed 67,3, 85,9 och 89,7 procent respektive.

Sammantaget hade under treårsperioden 1992 – 94 hela 85,5 procent – eller 70 428 av totalt 82 378 personer – inte kunnat godkännas enligt gällande regler utan fått stanna i Sverige av humanitära skäl. Mer än åtta av tio. Under rekordåret 1994 saknade nio av tio asylskäl eller skyddsbehov. Bara en uppfyllde de uppsatta målen för verksamheten. Kan man ens tala om måluppfyllelse?

Den valhänta hanteringen i tidigare led i processen ledde alltså till att man blev sittande med ett mycket stort antal personer, som egentligen skulle ha fått avslag på sin asylansökan. På grund av den långa väntan bestämde man att de skulle få stanna av humanitära skäl. Regeringen valde att vara "generös", kanske för att skyla över sina misstag tidigare i processen. Att avvisa väsentliga delar av de över 70 000 personer det gällde, skulle dessutom inte ha kunnat undgå en besvärande uppmärksamhet från media. Bättre låta dem få stanna.

Generositeten med humanitära uppehållstillstånd fick två negativa följder. Den förstärkte signalerna till omvärlden. Snart visste alla, att det inte behövdes asylskäl eller skyddsbehov för att komma in i Sverige, det gick bra att "vänta sig in". Att ha pengar till människosmugglarna och resan blev i praktiken viktigare än asylskäl och skyddsbehov. Alltfler oberättigade strömmade till och penningen blev det avgörande urvalsinstrumentet.

Olyckan Friggebo

Birgit Friggebos generösa flyktingpolitik var en katastrof och vi har steg för steg kunnat konstatera att det berott på bristande planering, ledning, kunskaper och kapacitet. Till den verkställande myndigheten hade Birgit Friggebo en enkelriktad relation. Hon diskuterade inte med Christina Rogestam, hon endast informerade om vad regeringen ansåg eller hade beslutat och vad Invandrarverket hade att rätta sig efter. Något som egentligen var ännu värre: Många hänvändelser och förfrågningar besvarade hon under lång tid med tystnad.

Polentrafiken är ett exempel på det förra. Rogestam argumenterade ju för visuminförande "och markerade sen att det var orimligt med att det var resvägen som avgjorde." Hon "fick aldrig några bra förklaringar" av Friggebo, "inget gehör ". Inte ens någon argumentering i sammanhanget? "Ministrar argumenterar inte med sina verkschefer." Kunde man inte resonera om saken? "Njae. Birgit lyssnade på argumenten men hon sa: 'det är inte aktuellt för regeringen'."

Rogestam tillfrågades i KU rakt på sak vilken regering som reagerat snabbast på ett larm från henne och Invandrarverket, den föregående socialdemokratiska eller den sittande regeringen. Hon svarade med ett exempel.

Under hösten 1989 förde vi fram information till den socialdemokratiska regeringen och diskuterade den situation som då inträffade med Bulgarienturkarna. Man reagerade då med beslutet den 13 december. Det gick betydligt snabbare än när vi [1992] förde diskussioner från början av maj tills viseringstvånget infördes den 10 oktober.

För Christina Rogestam och Invandrarverkets personal blev 1992 ett ytterst slitsamt år. Det var också det hon i KU angav som skäl till att hon velat lämna sin tjänst innan förordnandet gick ut. Tio dagar senare gjorde hon ett tillägg till protokollet, som ger en intressant belysning av Birgit Friggebo.

"Förutom den extrema arbetsbelastningen under förra året kunde jag konstatera att regeringen inte var beredd att lyssna på den erfarenhet och kunskap som fanns inom Verket, skrev Christina Rogestam." Hon gav också några exempel. Ett var Invandrarverkets vädjan hösten 1991 om att regeringen skulle vänta med att upphäva socialdemokraternas Luciabeslut, vilket som bekant inte fick något gehör. Och därför konsekvenser.

I ett annat exempel belyste hon ett problem av stor vikt. Redan långt tidigare hade Jonas Widgren påpekat bristen på samordning inom lagstiftningen, vilket gjort ett lapptäcke av det hela och försvårat en sammanhängande och konsekvent flyktingpolitik. Det Christina Rogestam drog fram är ett utmärkt exempel på hur lagstiftning på ett område tar över och omintetgör strävanden på ett annat. Det förtjänar ett ordagrant citat.

Verket avrådde från den utformning propositionen om barn i förvar fick. Enligt vår uppfattning skulle den föreslagna lagregleringen göra det omöjligt att sända barnfamiljer ut ur landet mot deras vilja. Inget gehör.

Självklart var det inte något uppmuntrande perspektiv för Invandrarverket att efter en grundlig utredning av en barnfamilj finna att den saknar skäl för asyl eller uppehållstillstånd, att efter en överklagandeprocess få avvisningsbeslutet bekräftat och därefter tvingas konstatera, att det inte kan verkställas. En lagstiftning till skydd för barn har tagit över. Det kunde rent av förefalla meningslöst för Invandrarverket att ens utreda barnfamiljers asylansökningar. Dessa bestämde ändå själva om de skulle stanna i landet.

Birgit Friggebos allvarligaste problem när det gällde att klara den roll hon hade att spela låg ändå på det rent personliga planet. Snatterier, stölder och trakasserier omkring förläggningar, där man hyste asylsökande från Kosovo, upprörde allmänheten. I Solna krävde kommunstyrelsens ordförande att en grupp på 150 Kosovoalbaner skulle flyttas från förläggningen. I en TV-intervju som följde förklarade Friggebo för tittarna att svensk lag inte tillåter kollektiv bestraffning. Därefter luftade hon sina personliga åsikter om Kosovoalbaner i allmänhet:

Uppenbarligen så finns det någon tradition eller någonting annat som gör att de är mer benägna att snatta, stjäla cyklar och tvätt och vad det är för någonting, än andra flyktinggrupper. [Reportern frågade om hon menade att det gick att bevisa] Bevisa! Man har för många rapporter för att man inte [sic] skall ignorera det, utan det ligger någonting i det och det är på många flyktingförläggningar runt om i landet man har noterat samma sak.

Birgit Friggebo har sedan gång på gång försäkrat, att hon bett dem om ursäkt, som kunde ha känt sig kränkta. Det är nog bra, men det är inte individer som är viktiga här. Det handlar om en folkgrupp, om Kosovoalbaner i allmänhet och ministern tillkännagav en klar uppfattning om vilka egenskaper de har. De snattar och stjäl cyklar och tvätt. Man kan undra om Birgit Friggebo verkligen trodde på sin uppgift att motverka främlingsfientlighet, när hon för egen del hyste den här sortens etniska fördomar.

Världsmästarna

En ledande grupp inom ett parti med mindre än 10 procent av väljarkåren bakom sig och vars väljarmajoritet var motståndare till dess flyktingpolitik, kom ändå av andra omständigheter i läge att föra denna politik för hela landets räkning. Dessa i verksamheten oerfarna folkpartipolitiker, som inte accepterade råd från någon, tilläts under ett par av de ekonomiskt svåraste år landet genomlidit i modern tid göra Sverige till världsmästare i asyl och permanenta uppehållstillstånd, till en kostnad av miljardbelopp ur statskassan. Eller, rättare sagt, lagd på statsskulden.

De som gynnades var i snabbt ökande tempo "flyktingar", som inte var verkliga flyktingar utan personer som hade råd att ta sig till Sverige, till förfång för dem, som hade verkligt skyddsbehov men saknade respengar.

Denna generösa flyktingpolitik blev landets politik. När det blev uppenbart att fögderiet vansköttes, följde utfrågningar i KU, men regeringen prickades endast i dämpade ordalag. Det fanns åtminstone tre skäl till det.

För det första ville Ny demokrati ha en fränare skrivning, men fick inga andra med på den. Partiet var starkt negativt till flyktinginvandring och inget annat parti ville buntas ihop med det, varken i KU eller i något annat sammanhang.

För det andra gällde KU-anmälan frågan "om kontakterna mellan invandrarministern och Invandrarverket [hade] varit bristfälliga" och inte något övergripande ifrågasättande av flyktingpolitiken som sådan. Därför tog man inte upp de totala kostnaderna, bara de 4 – 5 miljarder själva mottagningen av Kosovoalbanerna kostat och det för att påvisa att verksamheten varit illa ledd och brustit i kostnadseffektivitet. Helt logiskt förekom alltså inga frågor om de totala kostnaderna. Ej heller sades ett ord om Sveriges mottagningskapacitet. Man kan för övrigt undra hur pass medvetna politiker i allmänhet var 1993 om vilka enorma totalbelopp det rörde sig om. Den första utredningen kom ju först 1995.

För det tredje var folkpartisterna inte ensamma om att sakna ett genomtänkt invandrarpolitiskt program. Situationen vid 90-talets början hade i grunden inte förändrats nämnvärt sedan följande skrevs 1973:

Lägg de fem riksdagspartiernas invandrarpolitiska program bredvid varandra och du skall se att samstämmigheten är större än skillnaderna. [ . . . ] Det troliga skälet till de slående likheterna är att man inom varje parti inte bemödat sig om att göra en djupgående ideologisk analys av de problem som följer i migrationens spår. [ . . . ] Om en analys av detta slag gjordes inom varje parti skulle skillnaderna mellan de invandrarpolitiska programmen bli lika stor som skillnaden mellan moderaternas och kommunisternas näringspolitiska program.

Även om folkpartisternas flyktingpolitik var extrem åt sitt håll och socialdemokraterna 1989 i praktiken visat att de insett att man måste bromsa, fanns likheter i attityd. Bristande analys och överblick, minimal framtidsplanering och ett stort gemensamt fält av generositetsinstinkt att förklara.

Hur kunde det komma sig att man såg det som självklart att låta oändligt många fler asylsökande stanna i Sverige än i övriga västeuropeiska länder? Det har jag frågat ett antal ledande socialdemokrater och i deras svar finns en sorts samstämmighet, som skulle kunna formuleras så här: Det var för att vi ville visa att vi var bäst. Eller att det fortfarande var en sorts undermedveten självklarhet att Sverige skulle vara bäst. Alla kategorier.

Det var inte undermedvetet, bara bortglömt. Ambitionen hade i själva verket uttalats officiellt ett kvarts sekel tidigare. En proposition, som preciserade de invandrarpolitiska målen, lades fram och dåvarande invandrarminister Anna-Greta Leijon inledde diskussionen i kammaren. Hon konstaterade att det rådde fullständig enighet mellan samtliga partier. "Det borgar för framgång för strävan att steg för steg göra Sverige till något av ett föregångsland på invandrarpolitikens område." Världsbäst.

Friggebos rivstart i korthet

Vågmästarställningen i riksdagen gav alltså Folkpartiet fria händer att trots sin smala politiska bas driva sin extrema form av flyktingpolitik. I hela landets namn. Övriga regeringspartier hade önskat en mera måttfull politik och flyktingpolitikens målsättning är klart uttryckt i lag. Och ganska självklar. Sökande som behöver asyl och skydd skall få stanna i Sverige. De som inte gör det, skall naturligtvis inte få lov att ta platser och resurser från verkligt behövande. Men det fick de på Bildtregeringens tid. Då reducerades de riktiga flyktingarna en liten minoritet. Inte ens två av tio.

De ledande folkpartisterna hade gett sig in i ett företag, om vars verkliga dimensioner de bara hade dimmiga föreställningar, om ens några. De diskuterade inte Sveriges ekonomi eller mottagningförmåga, ej heller verksamhetens konsekvenser. De ville "göra gott" och flyktingpolitiken var en humanitär fråga, som man inte fick sätta prislapp på, sa de. De vägrade att erkänna, att de grovt missade de målgrupper lagen avsåg, dem med asylskäl och skyddsbehov. För Folkpartitoppen var alla som tog sig till Sverige lika goda flyktingar.

Friggebo släppte lös en okontrollerad flodvåg. Bildt ingrep visserligen hösten 1992 och en del skärpningar kom till stånd, men sedan följde en visumblunder med Kosovoalbaner och ännu en med bosnier, så snart fördes flyktingpolitiken lika huvudlöst som tidigare. Mandatperioden ut. Full fart framåt och ingen på bryggan.

Hur gick det sen? Sverige fick 1994 en ny regering och landet var på god väg in i ett nytt sekel. Hur påverkades flyktingpolitiken? Gjorde regeringsskiftet nån skillnad?

Lik i lasten

Det kan förvåna, att socialdemokraterna i valrörelsen 1994 inte gjorde något stort nummer av den borgerliga regeringens ansvarslösa, oplanerade och kopiöst slösaktiga flyktingpolitik. För att efter valsegern kunna tala om, att ett viktigt skäl till den svidande budgetsanering de tvingades genomföra var att den borgerliga regeringen drivit Europas – och därmed världens – dyrbaraste flyktingpolitik under Sveriges ekonomiskt svåraste år efter Andra världskriget.

En anledning var troligen att de inte ville buntas ihop med Ny Demokrati. En annan var säkert, att debattklimatet hade ändrats. Och det mycket snabbt. Fortfarande i slutet av 1980-talet hade socialdemokraterna kunnat tala om landets mottagningskapacitet och praktiskt anpassa politiken efter den (t ex Luciabeslutet). Nu hade varje form av ifrågasättande av eller kritik mot flyktingpolitik och invandring blivit politiskt inkorrekt. Eliten bland mediafolk, intellektuella och politiker bestämde vad som fick sägas. Detta blev omgående en fälla, ett oöverstigligt hinder, för de politiker, som begrep att något borde göras. De etablerade partierna låg lågt, politikerna bevakade varandra och fruktade att bli uthängda i media. Alla höll en låg profil och avgav allmänt hållna uttalanden till stöd för flyktingmottagning och ett mångkulturellt samhälle. Politisk korrekthet, likriktning och feghet.

Kostnader

De första socialdemokratiska regeringsåren ägnades åt en välbehövlig budgetsanering. Därefter har bilden kommit att domineras av nödvändigheten att allmänt minska de offentliga utgifterna. Bådadera har inneburit ett hårdhänt sparande som lett till omfattande nedskärningar i välfärden. Men ett område har hela tiden skonats. Under det socialdemokratiska regeringsinnehavet, som nu hunnit bli tio år, har flyktingpolitiken i sin helhet inte behövt vidkännas några inskränkningar, särskilt inte om man inkluderar kostnaderna för intergering och för den växande flyktingpopulationens ständigt ökande belastning på olika samhällsinrättningar. Dess kostnader har varit både praktiskt oåtkomliga och politiskt sakrosankta. De har inte ens fått lov att diskuteras.

I stället för att göra något åt de onödigaste – och mest kostsamma – formerna av slöseri inom flyktingpolitiken, har dessa förtigits och man har gjort allt för att dölja det samlade resultatet, dvs totalkostnaden. Den enda officiella siffra som cirkulerat är den Jan Ekberg anger som årlig kostnad för invandringen. Den skall vara en sorts "nettokostnad" – vilket gör den omöjlig att jämföra med andra utgifter på statsbudgeten, som är brutto – och han påstår dessutom att den slutade växa år 1995, trots det stora antal nya invandrare som fått uppehållstillstånd sedan dess. Och av vilka långt ifrån samtliga kunnat få arbete.

Totalbelopp har varit bannlysta från debatten. Invandrarminister Pierre Schori visade redan 1998 i en tidningsdebatt, hur ämnet irriterade honom. Han undvek att svara på frågor om belopp, sneddade ut från ämnet och gick in på rena förintelseresonemang: "Låt oss anta att man på samma sätt krävde redovisning av 'totalkostnaden' för pensionärer. Självklart vore det billigare om det inte fanns några pensionärer alls. Om alla som inte längre är produktiva bara försvann." Ett konstant motlut för den som försökt diskutera och kritisera detta omfattande missbruk och slöseri som verkligen är av största intresse för medborgarna.

Måluppfyllelse

Det är inte bara att utgifterna är stora, vi får minimalt för pengarna och den miserabla måluppfyllelsen sopas under mattan. Ovan har vi redogjort för situationen under den borgerliga regeringen. Andelen genuina flyktingar var 14,5 procent under åren 1992 – 94. Resten, eller 85,5 procent, saknade asylskäl eller skyddsbehov och fick stanna av 'humanitära skäl'.

Den socialdemokratiska regering, som tillträdde 1994, förbättrade till att börja med årsresultaten väsentligt, men två sorters missbruk växte till och ledde gradvis åter till en försämring. Den blev tydlig – för att inte säga högst påträngande – efter sekelskiftet. Mera om det nedan.

Man hör inte sällan folk säga, att "ett rikt land som Sverige bör kunna ta emot dessa människor som flytt för sina liv". Två fel. Fyra femtedelar av dem som får uppehållstillstånd är inga riktiga flyktingar, som flytt för livet och Sverige är inte längre så rikt, att landet kan kosta på sig lyxen att ta emot och sörja för fyra oberättigade personer för varje genuin flykting som får skydd.

Dimensioner

Flyktinginvandrarnas anhöriga beräknas vara ungefär lika många som flyktinginvandrarna själva och fördubblar därmed det fysiska antalet personer i den urusla måluppfyllelsen. En femtedel av dessa är rimligen anhöriga till genuina flyktingar, fyra femtedelar anhöriga till personer utan asylskäl eller skyddsbehov. Under 12-årsperioden fr o m 1992 t o m 2003 var i genomsnitt andelen flyktinginvandrare, som saknade asylskäl och skyddsbehov 81,0 procent, alltså drygt fyra femtedelar. Totalt uppgick gruppen och deras anhöriga under perioden till ca 280 000. Av dem hade alltså ca 56 000 konventionsenlig rätt att bli omhändertagna. Målsättning, måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och mottagningskapacitet?

Missbruk

Andelen icke genuina flyktingar har sedan regeringsskiftet 1994 alltså i ett längre perspektiv inte minskat. Skälet är som nämnts att socialdemokraterna låtit två missbruk, som förekom redan under den borgerliga regeringen, få växa till sig och bli helt dominerande. Tillsammans utgör dessa huvudskäl till dagens dåliga måluppfyllelse.

Ökat missbruk 1 – "vänta sig in"

Det är ett kryphål i regelverket, som gjort detta hittills viktigaste missbruk möjligt. Om en sökande får vänta mycket länge på myndighetens beslut, får han/hon vanligtvis uppehållstillstånd av humanitära skäl, även om både flyktingskäl och skyddsbehov saknas. Det komplett vanvettiga i sammanhanget är att de asylsökande själva kan bestämma väntetidens längd.

Om Migrationsverket avslår en asylansökan, har den sökande rätt till ett – säger ett – överklagande. Om även överklagandet leder till avslag, har den sökande rätt att komma in med ett obegränsat antal "nya ansökningar". Det är som att ha rätt till hur många resningar i HD man själv önskar. Denna möjlighet var tänkt för undantagsfall, men de "nya asylansökningarna" har blivit det normala. Sedan mer än tio år kallas de "överklaganden" och har ökat enormt i antal.

Det spelar ingen roll att den ena efter den andra av dessa nya ansökningar resulterar i avslag, det viktiga för den sökande är att tiden går. Värdlandet Sverige står för försörjningen under tiden och den sökande har inget att förlora. Till slut har väntan blivit så lång, att en avvisning skulle anses vara inhuman. Den sökande får då stanna, av "humanitära skäl", trots en total – och vid det laget högst väldokumenterad – brist på flyktingskäl och skyddsbehov. Detta kallas att "vänta sig in" i Sverige.

De senaste åren har två tredjedelar av alla dem, som fått lov att stanna i landet, skaffat sig sitt uppehållstillstånd på det här sättet. I över ett decennium har Verket förgäves krävt, att rätten till nya ansökningar tas bort, i syfte att stänga den hittills viktigaste bakvägen in i landet (och göra arbetet med utredningar på Verket meningsfullt). Migrationsminister Barbro Holmberg har efter tapper kamp mot samtliga övriga partier under 2004 nått en kompromiss, där en av komponenterna är avskaffandet av asylsökandes obegränsade rätt till 'nya ansökningar'. I skrivande stund – maj 2005 – har dock inget av detta ännu gått i verkställighet.

Barbro Holmbergs viktigaste argument för avskaffandet var att de nya ansökningarna leder till utdragna asylprocesser, som drar med sig stort mänskligt lidande, speciellt för barnen. Media håller med om att de långa handläggningstiderna är grymma för barnen men lägger skulden på "hjärtlösa" myndigheter. I själva verket är det föräldrarna, som skapar tidsutdräkten för barnen med sina ändlösa nya ansökningar. De skjuter ständigt det definitiva beslutet framför sig och barnen far illa.

Ökat missbruk 2 – identitetshandlingarna kastas eller göms

Den familj, som godtar ett nej och accepterar att återvända hem, slipper naturligtvis denna långa väntan på besked. Inga fler besked behövs ju. Ett annat missbruk däremot, dokumentlösheten, som på sistone ökat lavinartat – från cirka 35 procent 1997 till cirka 93 procent i dag – drabbar alla, eftersom den sätter in redan i själva utredningsfasen. Därmed förlänger den utredningstiderna för samtliga, både för dem "som inte uppvisar dokument [och för] dem som gör detta". Och alla barn drabbas.

Hans Emanuelsson, som lett den nyligen avslutade utredningen "Tidsbegränsat uppehållstillstånd vid oklar identitet och resväg" skriver i en DN-artikel: "Det pågår ett enormt resursslöseri när svenska myndigheter måste avsätta stora delar av sina tillgängliga resurser till att reda ut något som självklart borde vara en förutsättning för att få sitt asylärende prövat, nämligen att man styrker vem man är."

De som inte har faktiska asylskäl eller skyddsbehov, ökar sin chans att få stanna i Sverige genom att kasta bort, förstöra eller gömma sina rese- och ID-handlingar och mörklägga sin identitet, sitt ursprung och sin färdväg. Dokumentslösa som de är kan man inte fastställa om de passerat ett första asylland, som de skulle kunna återsändas till. Eller om de tagit sig in i Schengenområdet på ett turistvisum utställt av ett annat land, som rätteligen borde ta hand om deras asylansökan.

Utan pass inget visum. Deras fall måste utredas i Sverige. De kan också påstå sig komma från ett land, där förföljelse råder och undvika att uppge sitt verkliga hemland, om förhållandena där inte ger skäl till asyl. Dokumentlösheten kan dessutom dölja en kriminell meritlista bakom en påhittad identitet.

Identitetsproblemet innebär alltså rättsliga och praktiska problem, försvårar integrationen och utgör "ett mycket stort polisiärt problem, framför allt vid brottsbekämpning och lagföring". En "alltför stor andel av samhällets resurser används för att utreda identiteter [orimligt då de sökande] lätt skulle kunna medverka till sakens lösning. Detta resursslöseri är av ondo och måste motverkas. Synen på asylrätten står på spel".

Särskilt allvarligt är det som utredningen säger om dem som utnyttjar asylsystemet för att komma till Sverige i avsikt att begå brott. En dokumentlös, beviljad asyl eller uppehållstillstånd, kan idag dessutom helt på egna uppgifter till folkbokföringen skaffa sig "en ny identitet.[. . .] med ett nytt namn och en ny födelsetid ". Det är uppgifter som sedan läggs till grund för "olika handlingar, t ex ID-kort och körkort [. . .] naturligtvis en stor säkerhetsrisk, inte endast för Sverige utan även för andra länder som godtar de identitetshandlingar som utfärdas i Sverige."

Utredningen siktar på att få de dokumentlösa att medverka till att fastställa sin identitet, men många "asylsökande talar inte sanning om sin resväg, eftersom de vill undvika [. . .] avvisning till ett land som de [redan] har vistats i [och andra vill inte] styrka sin identitet genom att visa pass [som skulle avslöja att de] har uppehållstillstånd i något annat land. I dessa fall är det naturligtvis svårt att få personen ifråga att medverka."

Alltså finns en "risk för att uppehållstillstånd beviljas personer som egentligen inte är skyddsbehövande" Ja, de flesta bör ju ha haft något att dölja med sin självförvållade dokumentlöshet. Enstaka asylsökande kan förvisso ha tvingats ge sig iväg utan att hinna få med sig några handlingar, men knappast 93 procent av alla. Dessa enstaka drabbade kan dessutom säkert ge goda förklaringar till sin situation. Alla övriga medverkar i ett monumentalt missbruk. För att inte säga bedrägeri. Det är inte rent spel gentemot dem av vilka de begär skydd eller uppehållstillstånd. Eller solidaritet.

Men med egenintresset infinner sig samarbetsviljan. Identifikationshandlingar har i ett senare skede lämnats in till Migrationsverket för att "rätta till" främlingspass, som "utfärdats med anteckning om att identiteten inte var styrkt" liksom "i samband med ansökan om svenskt medborgarskap" . "Identitetshandlingar som inte förevisats" för Migrationsverket dyker även upp "t ex i samband med hindersprövning och vid polisens trafikkontroller".

Korrigering nivå 1

Utredningen har tänkt sig att förmå dem som inte styrkt – eller inte ens vill medverka till att styrka – sin identitet att bidra till att få fram relevanta fakta genom att inte längre bevilja dem permanenta uppehållstillstånd utan i stället tvååriga tillfälliga uppehållstillstånd. De skall inte inkluderas i folkbokföringen. Praktiskt innebär det begränsade förmåner, sociala och andra. Det är inte rimligt att dessa personer "skall omfattas av samma sociala förmåner m m som i landet bosatta personer". Av säkerhetsskäl skall de hysas i anläggning och "inte ha rätt till bostadsersättning".

Enligt utredningen kommer "reformen att innebära dels att antalet asylsökande går ned, dels att antalet slutligen beviljade permanenta uppehållstillstånd minskar". Det är mycket troligt, men hit kommer – och kvar blir – alla de som inte kan avvisas, därför att inget land vill ta emot dem. Om man nu ens är säker på varifrån de egentligen kommer. Passlösa som de är. Varför inte mota Olle i grind?

Korrigering nivå 2

Grundförutsättningen för att kunna göra sig dokumentlös är att Sverige inte kräver att en asylansökan måste göras vid ankomsten till landet utan tillåts ske "efter inresa". Vid ankomsten, om någonsin, har den tillresande ID-handlingar och resedokument. Och han har i varje fall svårt att undgå att visa varifrån han närmast kommer och Sverige är omgivet av idel "första asylländer".

Som det nu är kan den tillresande väl inne i landet i lugn och ro göra sig dokumentlös och därefter söka asyl. I det läget behövs inte längre några ID-handlingar eller resedokument, de är tvärtom en belastning för alla sökande som saknar asylskäl.

Rätten att söka asyl "efter inresa" är idag den återstående bakvägen in i landet – när de nya ansökningarnas avskaffande verkställts. Samtidigt är den en mycket svår belastning på Migrationsverket, som får sina handläggningstider starkt utdragna av ett i grunden onödigt detektivarbete för att försöka fastställa motsträviga sökandes identitet. Det finns ingen anledning att inte lägga bevisbördan för att styrka identiteten och färdvägen på den sökande och kräva att asylansökan – beledsagad av person- och resedokument – skall göras vid ankomsten till landet, för att alls tas upp till prövning.

Det är inte seriöst att komma hit, göra sig dokumentlös och sedan söka asyl. Det är inte heller seriöst att tillåta folk att göra så. Inga rimliga skäl finns för att tillåta det. Den som kommer för att söka asyl bör ha sina avsikter klara vid ankomsten och inte behöva ett antal dagar i landet för att känna efter om asylbehov föreligger.

Vägs ände?

Idag kräver Sveriges småpartier att alla asylsökande som vägrar att godta ett avslag på sin ansökan och går under jorden, göms eller hänger sig kvar på andra sätt skall belönas med allmän amnesti. Den sympati denna populistiska kampanj rönt beror på att allmänheten – på grund av ämnesområdets tabu – inte fått allsidig information vare sig om Sveriges mottagningskapacitet eller om vem som gjort Migrationsverkets handläggningstider utdragna. Har vi kommit till vägs ände?

De två stora partierna har allt intresse i världen av att börja tala sanning. Och göra det på högt och tydligt klarspråk. Oavsett vilket av dem som kommer att leda landet efter valen 2006 är det en fördel om arbetet på att sätta stopp för det ytterst kostsamma och djupt stötande missbruket av asylsystemet då redan går på högsta växeln. Mycket pengar sparas, som kan finansiera något betydligt mera positivt.

I vad som redan börjar te sig som en valrörelse har de två ledande partierna – ett i varsitt block – mycket att vinna på att ge allsidig information och få den öppna och sakliga debatt, som så länge varit bannlyst. De två stora skulle sätta nya normer för den. Ingen skulle gärna kunna få för sig att beteckna moderater och socialdemokrater som främlingsfientliga (rasister, fascister eller nazister) om de skulle bemöta avvikande åsikter med fakta och argument i stället för nedtystning och utvisning från banan. Målsättningen att komma åt missbruket borde bli svår att angripa. "Flyktingpolitik ja – men bara för genuina flyktingar".

Emanuelsson har lång erfarenhet och han varnar: " Synen på asylrätten står på spel".

Åke Wedin

Kapitel 3: Den svenska invandrarpolitiken tar form - 1975 års beslut

2007-04-19T00:10:00.000+01:00

Av Jan Elfverson

Den svenska invandrarpolitiken tar form
Under 1970-talets första hälft inträffade en revolutionerande förändring i svensk politik: idén om det ”mångkulturella samhället” sjösattes. ”Kulturpluralism” och ”ökad internationalisering av Sverige” blev ledande begrepp. Detta innebar ett totalt brott med tidigare politik. Trots den ”kulturpluralistiska” politiken assimilerades emellertid arbetskraftsinvandrarna till största delen.

Fram till 1970-talet saknade Sverige i stort sett en invandrarpolitik. Politiken gentemot etniska minoriteter var inte konsekvent, men den syftade dock i sin helhet till assimilering. De inhemska minoriteterna – samer och tornedalsfinnar – var små. Däremot växte de invandrade minoriteterna kraftigt efter andra världskriget. 1950 hade landet 198 000 utrikesfödda, 1960 300 000 och 1970 538 000.

I mitten av sextiotalet startade en flera år lång debatt i medierna om invandrarpolitiken. Diskussionen gällde framför allt frågan om invandrarna skulle assimileras eller om de med statligt stöd skulle få hjälp att förvandlas till nationella minoriteter. Samtidigt bearbetades de politiska partierna av såväl enskilda personer som organisationer som de olika invandrargrupperna bildat. Deras krav gällde bl a rätt till hemspråksundervisning, tillerkännande av minoritetsstatus, stöd till kulturell egenverksamhet och inrättande av olika myndighetsorgan för att tillgodose invandrargruppernas behov.

Politikernas senvakenhet inför konsekvenserna av den stora invandringen avspeglas i ett uttalande av den svenske statsministern Tage Erlander vid ett officiellt besök i Finland 1967: ”Det är sannolikt att vi varit litet valhänta när det gällt att ta vara på det värdefulla arbetstillskott som kommit från Finland och andra länder. […] Vi trodde till en början att det var en rent temporär företeelse. Nu får man försöka behandla immigranterna inte bara som ett arbetskraftstillskott utan också som ett bestående element i det svenska samhället.”

Fackföreningsrörelsen var en drivande aktör i den debatt som fördes om invandrarpolitiken från sextiotalets mitt och den fick stort inflytande på den politik som lagfästes i mitten av sjuttiotalet. Redan från mitten av sextiotalet slöt LO och SAF en rad överenskommelser om de invandrade arbetarnas anpassning och introduktion till det svenska samhället. Statsmakten vidtog också åtgärder med samma syfte. 1972 stiftades en lag som gav nyanställda invandrare rätt till ledighet och lön för deltagande i svenskundervisning. Informationsbyråer öppnades runt om i landet och invandrarverket (SIV) inrättade en särskild kuratorstjänst för invandrare, arrangerade tolkkurser och gav på olika sätt stöd till invandrarorganisationer. 1967 började verket ge ut en särskild invandrartidning på finska, tyska, italienska, grekiska och serbokroatiska.

Redan 1967 krävde LO i ett sjupunktsprogram, att regeringen skulle slå fast målet för den svenska minoritetspolitiken. Den skulle inriktas på att stödja minoritetsgruppernas strävan till ”kulturell egenverksamhet”. LOs invandrarpolitiske expert skrev i en kommenterande artikel i tidningen Fackföreningsrörelsen, att den tidigare assimileringspolitiken inte längre var möjlig eftersom invandrarminoriteterna nu blivit så stora. Samhället måste i stället ge den enskilde invandraren i såväl första som andra generationen möjlighet att välja om han ville assimileras eller behålla sin språkliga, kulturella och religiösa särart.

År 1968 tillsattes den utredning om invandrarpolitiken – Invandrarutredningen (IU) – vars förslag kom att bli den nya invandrarpolitik som fortfarande i princip gäller. IUs utgångspunkt var ett ”kulturpluralistiskt” perspektiv. Förutsättningar skulle skapas för en växelverkan mellan majoritetens och minoriteternas kulturer som skulle verka berikande på samhället som helhet. 1974 kom IUs betänkande (SOU 1974:69) där tre mål slogs fast för invandrarpolitiken: jämlikhet, valfrihet och samverkan.

1975 års beslut

1975 lade regeringen fram sin proposition (1975:26) om invandrarpolitiken. Den anslöt sig till IUs förslag som sammanfattades i de tre målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. IUs utgångspunkter var följande:

• Det första man utgick från var att migrationen mellan länderna skulle fortsätta. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. För dem som ville återvända skulle återanpassningen i hemlandet underlättas om de hade bevarat sitt modersmål och sitt kulturarv.

• IU:s andra utgångspunkt var en av statsmakterna tidigare fastslagen princip att invandrarna skulle behandlas på ett likvärdigt sätt jämfört med majoritetsbefolkningen.

• För det tredje var en ökad internationalisering av det svenska samhället ett övergripande mål i samhällsplaneringen.

Jämlikhetsmålet innebar att invandrarna skulle få möjlighet till samma levnadsstandard som majoritetsbefolkningen och att samma regler skulle gälla för invandrare och svenskar på alla samhällsområden. Ingen grupp skulle behandlas olika. Genom utbildning i svenska språket och även genom andra åtgärder skulle invandrarna ges förutsättningar att på samma sätt som svenskar ta del i samhällslivet. Slutligen skulle de olika invandrargrupperna precis som majoritetsbefolkningen få möjlighet att bevara och utveckla sitt språk och sina kulturella traditioner – märk väl, med förbehållet att det skulle ske ”inom ramen för en intressegemenskap som omfattar hela det svenska samhället”. Invandrargrupperna skulle få statligt stöd för sin kulturella verksamhet.

Valfrihetsmålet innebar att den enskilde invandraren skulle kunna välja i vilken grad han eller hon ville behålla sin ursprungliga språkliga och kulturella identitet eller förvärva en svensk.

Samverkansmålet innebar, att ”en fruktbärande samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Samverkansmålet inbegriper även ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrare och den inhemska befolkningen.” I samverkan inbegreps också samarbete i olika frågor mellan Sverige och utvandringsländerna.

Vad som menas med jämlikhetsmålets ”intressegemenskap” och vilka intressen som avses framgår emellertid inte av betänkandet. Inte heller anges var gränserna för de olika gruppernas valfrihet skall gå.

Hur samverkan, tolerans och solidaritet skulle uppnås framgår av förslagen till åtgärder. Samverkan skulle etableras genom invandrarnas deltagande i det svenska samhällslivet. Framför allt skulle man underlätta för dem att delta i det fackliga och politiska arbetet. Samtidigt skulle utbildnings- och informationsinsatser riktas till majoritetsbefolkningen ”för att öka förståelsen för människor av annat ursprung”.

De åtgärder som propositionen främst inriktade sig på var insatser inom skolväsendet. Det betonades, att eftersom små barns attityder påverkas av föräldrarna och dessas inställning till invandring och invandrare ofta präglas av okunnighet, måste motåtgärder mot föräldrainflytandet sättas in på ett tidigt stadium. På den grund som lagts i förskolan skulle man sedan bygga vidare i grundskolan och gymnasieskolan.

Vidare skulle de kommunala invandrarbyråerna få en opinionsbildande uppgift och påverka lokalbefolkningens attityder i en för invandrarna positiv riktning. Även massmedias betydelse uppmärksammades och det slogs fast, att samhället borde ha ett direkt intresse av att informationen om invandring och invandrare var ”så objektiv, korrekt och positivt attitydskapande som möjligt”. Huruvida objektivitet och sanning alltid gick att förena med positivt attitydskapande gavs dock inget svar på.

Den nya invandrarpolitiken ledde till en rad viktiga förändringar. 1976 blev kommunerna skyldiga att ordna hemspråksundervisning i förskola, grundskola och gymnasium för alla barn vars vårdnadshavare ställde sådana krav. En annan förändring var att man i regeringsformen 1979 slog fast, att ”etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv” skulle främjas. En tredje förändring var att utländska medborgare över 18 år fick rösträtt i kommunala och landstingskommunala val. De blev också valbara till förtroendeuppdrag i dessa politiska församlingar.

Med invandrarpolitiken etablerades ett system för statliga bidrag till rikstäckande invandrarorganisationer, som också tilldelades rollen som rådgivare år regeringsmakten. De blev remissinstanser, kom att representeras i invandrarpolitiska utredningar och deltog i s k invandrarpolitiska råd. Det skapades också andra former av statligt stöd till invandrarnas ”kulturella egenverksamhet”, t ex ökade bidrag till biblioteken för inköp av litteratur på minoriteternas språk, särskilt presstöd och stöd för produktion på andra språk än svenska. Redan 1974 hade man utfärdat riktlinjer för stöd till andra religiösa samfund än svenska statskyrkan, och 1975 uttalade sig riksdagen för sändningar i radio och TV på minoritetsspråk.

Jan Elfverson

Kapitel 4 : Invandrarna på arbetsmarknaden

2007-04-18T00:09:00.000+01:00

av Jan Elfverson

Introduktionen till det svenska samhället misslyckas

De ansvariga myndigheterna har som mål för nyanlända invandrares introduktion att de så snart som möjligt skall få ett arbete som de kan försörja sig på och att i övrigt invandrarpolitikens jämlikhetsmål om lika rättigheter och likvärdiga möjligheter skall uppfyllas. För att se om dessa mål uppnåtts gjorde man en undersökning av hur det hade gått för de invandrare med skyddsskäl och de anhöriginvandrare som folkbokfördes i kommunerna 1995 under de tre till fyra åren fram till 1998 års slut.

Språket är en viktig förutsättning för att en invandrare skall få fotfäste i det svenska samhället. Därför anordnar kommunerna kurser i svenska för de invandrare som bosätter sig i kommunen. Den studerade gruppens resultat i språkutbildningen var nedslående. Endast mellan 20 och 30 procent avslutade utbildningen med godkänt betyg efter tre till fyra år.

Vad gällde arbete var situationen för den studerade gruppen lika dyster trots att deras utbildningsnivå inte i någon högre grad skilde sig från den övriga befolkningens. I november 1998 var endast 22 procent av de i arbetsför ålder sysselsatta och endast 38 procent av dessa hade någon gång under året haft arbetsinkomst. Motsvarande tal för totalbefolkningen var 74 procent sysselsatta och 84 procent som haft arbetsinkomst. Under de tre till fyra år som denna grupp invandrare bott i Sverige hade alltså majoriteten av dem inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. De som lyckats befann sig i låginkomstyrken inom en begränsad och segmenterad del av arbetsmarknaden.

Nästan hälften av personerna i den studerade gruppen ingick i hushåll som varit långvarigt socialbidragsberoende under 1998 och bara 13 procent klarade sig helt utan bidrag. (Socialbidrag utbetalas av kommunen till personer när inte någon annan möjlighet till försörjning står till buds).

De som hade arbete tjänade dåligt. Genomsnittlig arbetsinkomst för män generellt i Sverige var 100 000 kronor högre och för kvinnor 60 000 kronor högre än för dem som hade arbete i den studerade gruppen.

En liknande undersökning som den beskrivna gjordes beträffande motsvarande kategorier invandrare som fick uppehållstillstånd 1991. Denna grupp uppvisade samma bild. Efter tre till fyra år var bara 15 procent sysselsatta och knappt 10 procent hade en någorlunda fast förankring på arbetsmarknaden. Socialbidrag var den största inkomstkällan och bidragsberoendet var långvarigt.

De två undersökningarna pekar tydligt på att introduktionen av 1990-talets invandrare var ett misslyckande.

Invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden är bestående

De två studerade grupperna av invandrare hade vid undersökningstillfället bara varit i Sverige tre till fyra år. Kanske är det så att det tar tid för en invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Undersökningar visar att vistelsetiden i Sverige spelar en stor roll men även invandrare med lång vistelsetid har en väsentligt sämre anknytning till arbetsmarknaden än de som är födda i Sverige. Om således drygt 75% av de födda i Sverige i åldersgruppen 20 - 64 år var förvärvsarbetande i november 1999 så var motsvarande tal för dem som invandrat 1990 - 1999 under 40%, för 1980 - 1989 års invandrare c:a 55% och för dem som invandrat före 1980 c:a 65%. (Observera att i den sista gruppen ingår arbetskraftsinvandrarna, som har en god anknytning till arbetsmarknaden). Siffrorna visar att inte ens tjugo år i Sverige räcker för att få en med den svenskfödda befolkningen jämbördig ställning på arbetsmarknaden.

En invandrares ursprung påverkar möjligheten att få arbete

Tabell 1. Sysselsatta i procent efter födelselandsområde, 16 – 64 år, 1994 och 1999.
1994 1999
Hela befolkningen 71,4, 72,9
Födda i Sverige 73,3, 75,0
Utlandsfödda 55,5, 56,8 därav födda i:
Östeuropa 56,9, 49,6
Övriga Europa 65,7, 68,5
Asien 37,9 , 47,0
Afrika 38,7, 44,0
Amerika 52,2, 60,9

Källa: SCB, AKU 1994, 1999, intervju med den ansvarige statistikern.

Nittiotalet var ett decennium med arbetslöshetsproblem. Därför har åren 1994 och 1999 valts. Under 1994 var arbetslösheten hög medan situationen normaliserades 1999. Att andelen sysselsatta sjunker 1999 för invandrare från Östeuropa beror troligen på att ett stort antal invandrare från f d Jugoslavien fick uppehållstillstånd under andra hälften av nittiotalet och därmed i ringa utsträckning hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Tabellen visar att chanserna att få arbete är beroende av varifrån en invandrare kommer. Speciellt Invandrare från Asien och Afrika har problem.

Den genomsnittliga invandringstidpunkten för invandrare från de olika ursprungsområdena kan förklara en del av skillnaden men inte hela. Så var t ex sysselsättningen låg för invandrare från Polen, Iran och Turkiet, grupper där många levt i Sverige under lång tid. Den grupp av 1995 års invandrare som beskrevs ovan uppvisade också skillnader som liknade tabellens.

Vad gäller andra generationens invandrare så uppvisar också de en lägre andel sysselsatta än personer med svenskt ursprung. Andra generationens invandrare i åldersgruppen 20 - 64 år med två utlandsfödda föräldrar hade 1999 ungefär 10% lägre förvärvsintensitet än motsvarande grupp med två Sverigefödda föräldrar. En rapport från SNS publicerad i november 2002 visade att en person född i Sverige men med två utlandsfödda föräldrar löpte en fyra gånger högre risk att bli arbetslös än en person med två Sverigefödda föräldrar.

Tabell 1 visar också att en bättre konjunktur har en mycket gynnsam effekt på flertalet invandrargruppers möjligheter att få arbete. Speciellt sysselsättningsökningen för invandrare från Asien och Afrika är anmärkningsvärd. Hur långt dessa förbättringar kommer att gå är en öppen fråga. Tidigare erfarenheter visar sedan 70-talet på fler hinder och sämre förutsättningar för utlandsfödda på arbetsmarknaden också under högkonjunkturer.

En segregerad arbetsmarknad

En undersökning av åren 1997 - 2000 gällande vilka arbeten invandrare i regel har, visade att utlandsfödda hade en betydande och ökande överrepresentation inom kategorin Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning (inom området finns städare, kökspersonal o. dyl.) Här återfanns invandrare från olika länder, men personer födda i Afrika, Sydamerika och Turkiet var överrepresenterade. Inom yrken som kräver akademisk examen var utlandsfödda underrepresenterade trots att andelen utlandsfödda med eftergymnasial utbildning inte var särskilt mycket lägre än bland infödda.

En annan undersökning av utlandsfödda akademiker visade att endast 65% av de utlandsfödda hade jobb jämfört med drygt 90% av de infödda och endast 39% av de utlandsfödda hade ett arbete som motsvarade deras utbildningsnivå jämfört med 85% av de infödda. Sannolikheten för att ha ett kvalificerat arbete var speciellt låg för invandrade födda i länder i Afrika och Asien.

Under senare år har tillfälliga anställningar ökat kraftigt. Utlandsfödda är kraftigt överrepresenterade inom denna anställningsform. År 2000 var nästan 26% av de utlandsfödda kvinnorna och 23% av männen visstidsanställda. För födda i Sverige var genomsnittet för män och kvinnor 14%.

Ursprunget bestämmer arbetsinkomsten

Tabell 2. Medelarbetsinkomst i tusental kronor 1999 för sysselsatta från 16 år efter födelselandsområde och kön.
Män Kvinnor

Sverige 251 180
Övriga Norden och EU 248 187
Övriga Europa 206 169
Asien 166 141Afrika 179 144
Amerika och Oceanien 211 163

Källa: Rapport Integration 2001, sid 101.

Skillnaderna i tabellen beror till en del på att utlandsfödda oftare arbetar inom näringsgrenar med lägre medelinkomst men även inom respektive näringsgren återkommer samma mönster.

En annan undersökning visade att under 50-, 60- och 70-talen dvs under den period när arbetskraftsinvandringen dominerade hade invandrarna ungefär samma inkomstutveckling som infödda svenskar, medan grupper som kom under 80- och 90-talen haft en betydligt sämre inkomstutveckling. I undersökningen konstaterade man vidare att de genomsnittliga löneskillnaderna vid samma utbildning och kompetens mellan å ena sidan infödda svenskar och å andra sidan nord- och västeuropéer var marginella oavsett vistelsetid i Sverige. För invandrare från Öst- och Sydeuropa skedde en minskning av skillnaderna över tiden men de försvann inte. Löneskillnaderna var nästan 14% för individer som bott i Sverige upp till tio år men fortfarande 7% för anställda som varit i Sverige mer än tjugo år. För utomeuropeiska invandrare kvarstod efter tjugo år ett genomsnittligt lönegap på 14%.

Många invandrare är egenföretagare

Av de sysselsatta utlandsfödda var år 2000 12% egenföretagare jämfört med 10% av de infödda svenskarna. Invandrarföretagen är koncentrerade till storstadsområdena och sysselsätter i regel en till två personer.

I den mån de har anställda är det oftast fråga familjemedlemmar, släktingar, vänner eller landsmän. I slutet av nittiotalet sysselsatte invandrarföretagen närmare 250 000 personer. Företagen är oftast mindre tjänsteföretag som butiker, restauranger, städfirmor, frisersalonger o. dyl. De flesta egenföretagarna kommer från Turkiet och Iran.

Ett stort antal utlandsfödda är beroende av socialbidrag

Vi sade tidigare att socialbidrag utbetalas till människor när ingen annan form av försörjning står till buds. Ännu år 2000, när konjunkturen hade vänt på allvar, var 21% av de utlandsfödda helt eller delvis beroende av socialbidrag för sin försörjning: Motsvarande tal för födda i Sverige var 3%. En orsak till invandrades socialbidragsberoende var, förutom deras dåliga förankring på arbetsmarknaden, deras svaga ställning i andra typer av försörjningssystem som arbetslöshetsförsäkring och äldrepension. Undersökningar har visat att det främst är invandrare som aldrig fått ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden som blir beroende av socialbidrag. I den mån de har en arbetsinkomst är den ofta så låg att den inte räcker till försörjningen utan måste kompletteras med bidrag.

Integrationspolitiken har misslyckats

Att invandrare får arbete på likvärdiga villkor jämfört med majoritetsbefolkningen är en avgörande förutsättning för att integrationen skall lyckas. Vi har sett att de svenska beslutsfattarna varit medvetna om detta förhållande och också formulerat det som en viktig målsättning för invandrarpolitiken. De fakta vi har redovisat i det här kapitlet pekar på att integrationspolitiken vad gäller arbetsmarknaden är ett allvarligt misslyckande.

Invandringspolitiken under nittiotalet fick allvarliga återverkningar

Lågkonjunkturen under nittiotalet drabbade den svenska arbetsmarknaden hårt. Det gällde hela den arbetsföra befolkningen men invandrarna var en speciellt utsatt grupp. År 1990 hade t ex 65% av de utomnordiskt födda förvärvsarbete. Tre år senare hade andelen sjunkit till 43%. Det var först i slutet av decenniet som en förbättring skedde.

När konjunkturen vek i början av nittiotalet och sysselsättningen dramatiskt försämrades borde beslutsfattarna ha strypt inströmningen av nya invandrare. Av tidigare kapitel har vi sett att den socialdemokratiska regeringen försökte minska invandringen hösten 1989 men portarna öppnades på vid gavel när den borgerliga regeringen tillträdde två år senare och invandringen formligen exploderade under de följande åren samtidigt som sysselsättningsläget drastiskt försämrades. När socialdemokraterna återtog makten 1994 försökte man minska inflödet med bl a en hårdare visumpolitik men man hade behövt föra en betydligt restriktivare politik om invandringen skulle anpassats till arbetsmarknadsläget.

Siffrorna i Tabell 3 sammanfattar väl vad som hände på arbetsmarknaden under nittiotalet: Som vi ser ökade befolkningen i de arbetsföra åldrarna med drygt 180 000 personer. Om ökningen av antalet utlandsfödda tas som ett mått på antalet invandrare i arbetsför ålder under nittiotalet så svarade invandringen för den största delen av befolkningsökningen. Samtidigt försvann nästan 420 000 jobb från arbetsmarknaden. Därmed ökade vad vi skulle kunna kalla arbetslöshetsgapet med över 600 000 personer.

Tabell 3. Befolkningen, antalet sysselsatta och antalet utlandsfödda 16 - 64 år, 1990 och 1999.

1990 1999 differens

befolkningen 5 397 000, 5 580 000, +183 800
antal sysselsatta 4 485 300, 4 067 900, - 417 400
utanför arbetskrafteneller arbetslösa 911 700, 1 512 900, +601 200
antal utlandsfödda 622 800, 756 600 , +133 800

Källa: SCB, AKU 1990 och 1999, SCB Befolkningsstatistik, intervju med den ansvarige statistikern.

Tabellens siffror illustrerar klart hur katastrofalt illa invandrings- och integrationspolitiken förts under nittiotalet i ett arbetsmarknadsperspektiv.

Det svåra arbetsmarknadsläget blev också ytterligt påfrestande för de offentliga finanserna och framtvingade stora besparingar i de offentliga utgifterna. Nedskärningarna i de sociala trygghetssystemen och i statens och kommunernas verksamheter blev under nittiotalet kännbara för hela befolkningen.

Jan Elfverson

Kapitel 5 : Den sena invandringens sociale konsekvenser

2007-04-17T21:53:00.000+01:00

Av Ingrid Björkman

Vi har valt att belysa framställningen med exempel från framför allt Stockholm och Malmö. Det är nämligen till de städerna jämte Göteborg som invandrarna huvudsakligen sökt sig. Det är följaktligen dessa städer som har den största koncentrationen av invandrare, och det är också dessa städer som utsatts för den kraftigaste integrationspolitiken och fått merparten av de ekonomiska bidragen. Begreppet "den sena invandringen" avser den "flyktinginvandring" med tillhörande anhöriginvandring som tog sin början på 1970-talet och på allvar tog fart i mitten av 1980-talet.
Kapitlet behandlar i nämnd ordning ghettoiseringen, situationen i skolan och brottsligheten.

1 Ghettoiseringen

Åtti- och nittitalens invandrare - de s k nya invandrarna - drogs i stor utsträckning till storstäderna, där släkt och landsmän bodde. På 1970-talet bodde drygt 30% av invandrarna i storstadsområdena. 1995 hade andelen ökat till 70%. I Malmö trefaldigades antalet invandrare mellan åren 1991 och 1995.

I storstäderna slog sig invandrarna huvudsakligen ned i områden där det redan bodde invandrare. Å ena sidan är det oftast i dessa områden som invandrarna anvisats bostad. Å andra sidan är närheten till släkt och landsmän en viktig, ofta avgörande, faktor för deras eget val av bosättningsort. Inte minst för att kunna behålla sina egna traditioner och livsstilar söker de sig därför till varandra. Sammanfattningsvis kan slås fast, att invandrare i allmänhet inte har någon större önskan att integreras i den svenska omgivningen. Att de allmänt anser ”det bästa med Sverige” vara ”välfärdssamhället” och ”det sämsta” vara ”svenskarna”, är omvittnat.

Boendesegregationen skärps alltmer. I takt med att andelen utlandsfödda i befolkningen stiger, minskar också den andel av befolkningen som bor i svensktäta områden. För tidigare invandrargrupper har boendesegregationen minskat med vistelsetidens längd i Sverige. Detta stämmer emellertid inte i samma utsträckning för dem som kommit under åtti- och nittitalen, särskilt inte för dem från Afrika och Mellanöstern. Här utgör dock medelklassiranierna ett undantag; bland många av dem märks en strävan att komma in i det svenska samhället.

Den etniska koncentrationen har ökat mest i områden där den redan är hög. Invandrartäta områden blir invandrardominerade (d v s minst 2/3 av invånarna har utländsk härkomst). Belysande exempel i Stockholm är t ex Fittja med drygt 90% invandrare. I Malmö har vi Rosengård med drygt 80% invandrare.

Reportage från bl a Rosengård visar att i dessa områden lever invandrarna som i hemlandet. "Det känns nästan som i Somalia" - så förklarar en somalisk kvinna varför hon trivs så bra i Rosengård. Många invandrare flyttar till Rosengård för att "slippa Sverige". I Rosengård kan de leva utan arbete och utan att kunna svenska. (Tre av tio invandrare i åldern 20 - 64 år förvärvsarbetade år 2001, då reportagen gjordes.) De behöver aldrig ge sig ut i det svenska samhället, ty i Rosengård har de allt: sin kyrka, sin moské, skola, dagis, arbetsförmedling, socialkontor, läkare, frisör, apotek, post, bank, affärer med just den sorts varor de är vana vid hemifrån. "Invandrarna har det faktiskt så bra i Rosengård att de inte vill flytta härifrån. Här slipper de konfronteras med det främmande, svenska sättet att leva."

Även inom sina gränser är Rosengård segregerat: i en del bor araber, i en annan somalier, i en tredje Kosovoalbaner osv. Hyresvärdarna vill ha det så, för att minimera konflikter mellan de olika nationaliteterna.

Ytligt sett lever invandrarna gott i Rosengård. Familjen blir försörjd utan att man behöver yrkesarbeta, och samhället ställer få, om ens några, krav. Men medaljen har en baksida: bostadssegregationen har skapat ett etniskt enklavsystem som på många sätt är destruktivt både för det svenska samhället och för invandrarna själva – inte minst därför att enklaverna i stor utsträckning befolkas av en bidragsberoende underklass. Detta ökar invandrarnas känsla av utanförskap och föder bitterhet mot Sverige.

Samtidigt som andelen invandrare ökar i ett område, förvärras också den negativa utvecklingen i området. Statistiken för riket visar att under åren 1985 - 1993 ökade socialbidragskostnaderna för svenska hushåll med 34%, medan ökningen för utländska hushåll under samma tid var hela 138%. Likaså ökar de sociala spänningarna, otryggheten och kriminaliteten. Den socioekonomiska segregationen fördjupas och områdena förslummas.

I och med denna utveckling har två begrepp dykt upp i den officiella utredningssvenskan som det tidigare inte funnits täckning för i efterkrigstidens Sverige: "getto" och "utsatt område". Begreppet "utsatt område" definieras som ett område med mer än dubbelt så hög andel socialbidragstagare som regionen i stort. Det är svårt att finna något utsatt område som är inne i en positiv utvecklingsspiral, konstaterar Storstadsutredningen i sin rapport.

Drygt 50 utsatta områden har identifierats i Sverige, däribland delar av Stockholm, Göteborg och Malmö. Förutom av en hög andel socialbidragstagare kännetecknas dessa områden av hög andel invandrare, arbetslösa, låginkomsttagare och långtidssjukskrivna. I de utsatta områdena har en högre andel av eleverna dåliga eller ofullständiga betyg. Likaså är kriminalitet och risken för att bli utsatt för våld större än i andra bostadsområden och invånarna känner sig också otryggare.

”Det är bara en tidsfråga innan det blir som i England, med våldsamma upplopp”, säger en ung libanes i Rosengård. ”På Rosengård finns alla tecken: arbetslöshet, dålig ekonomi, inga bra förebilder för barnen. Och det blir bara värre. Det är som en tickande bomb.”

Det område i Sverige som har flest anmälda våldsbrott är Fittja, ett av Stockholmsregionens utsatta områden. Polisen kallar Fittja för "laglöst land" och hävdar att "området domineras av de kriminella ungdomarna. Alla normala människor är förvisade till sina lägenheter, framför allt kvällstid. [ . . . ] När en man slogs ihjäl på Krögarvägen fanns det ingen som sett något bland de tjugotal människor som stod runt offret. De enda som kan fås att prata är barn som inte vet att man ska tiga för att inte bli inblandad, hotad eller misshandlad av de unga män som tyvärr styr Fittja."

1994 var i snitt 17% av befolkningen i Stockholm, Göteborg och Malmö utlandsfödd. Men av invånarna i dessa städers utsatta områden var inte mindre än 53% utlandsfödda. Segregationen förstärks av att svenskar och integrerade invandrare flyttar ut i takt med att invandrartätheten i ett område ökar. Genomströmningen är mycket hög. I Rosengård flyttar till exempel en fjärdedel av invånarna ut under ett år, och de som flyttar in är nyanlända i Sverige. De invandrare som lämnar området har som regel gått från arbetslöshet till jobb. Men medan de utflyttande svenskarna flyttar till mer attraktiva områden, flyttar många utlandsfödda till områden som liknar dem de lämnar.

De utsatta områdenas ökande etnifiering märks på flera sätt. Så var till en början både Konsum och ICA representerade i Rosengård med varsin stor livsmedelsbutik. Med den tilltagande avsvenskningen krympte emellertid kundunderlaget. ICA höll ut längst, men hösten 2001 tvingades också de slå igen. Nu finns bara utländska mataffärer i Rosengård.

Svenskarna som blivit kvar i de utsatta områdena utgör en etnisk minoritet bland andra. De tycker som regel att invandrarna tränger ut dem i deras eget land. De känner sig trängda i sitt eget land av invandrarna. De känner sig också diskriminerade av politiker och media som de anser favoriserar invandrarna på svenskarnas bekostnad. "Vi som är svenskar här är i minoritet. Vi har inget värde", säger en familj i Fittja.

En svensk i den utsatta Göteborgsstadsdelen Hammarkullen beskriver sin tillvaro så här: "Vi sitter i spårvagnen omgivna av främmande språk. Blir det bråk så vet vi inte vad det handlar om eller om det är farligt. När vi väntar på spårvagnen ser vi massor av oläsliga meddelanden på anslagstavlan. Det är krulliga bokstäver där det enda ordet vi kan läsa är Gammelstadstorget. Vi är främmande i vårt eget land. Detta är vår vardag. Vi, den svenska minoriteten i de utsatta områdena, glöms ofta bort. Vi sitter aldrig i TV-studiorna, när det mångkulturella samhället diskuteras. Men också vi bör vara med i debatten om det mångkulturella samhället."

Hösten 2001 gjorde Malmö kommun en enkät för att ta reda på varför utflyttningen till kranskommunerna ökat de senaste åren. Enkäten visade att en avgörande orsak var att man ansåg att Malmö blivit alltför invandrartätt. Detta var första gången en undersökning visade att känslorna mot invandrare är så starka att någon väljer att flytta från orten.

Man ansåg att den stora invandringen hade ökat kriminaliteten och gjort Malmö otryggt. 40% av de tillfrågade skulle ha stannat i Malmö om deras krav på en trygg boendemiljö hade kunnat tillgodoses.

Man ansåg vidare, att barnen drabbades av det mångkulturella Malmö. När deras barn fick en dagisfröken som inte kunde svenska var måttet rågat för en familj. Föräldrasvaren talar för sig själva:

- "Jag är bara 35 år och vågar inte längre gå ut själv på kvällen, än mindre släppa ut min dotter på Malmös gator."
- "Vem vill ha åttio procent invandrare i en klass? Vem vill ha fyra, fem tolkar på ett föräldramöte?"
- "Efter nästan ett år och 4,5 mil från Malmö har våra barn tappat sin utländska brytning och åter börjat tala normal svenska."
- "När barn blir attackerade på stan bara för att de är svenskar, då är det något som är sjukt i samhället."

Och en invandrare svarade: "Vi är en invandrarfamilj som längtade efter svensk miljö. Fyra år bodde vi i Rosengård. Äntligen har vi fått vår plats i Lund."

2 Skolan

Invandrarna ökar snabbt bland barn och ungdomar, och snabbast går det i Malmö. 1999 hade 51% av malmöborna under 19 år utländsk bakgrund. De demografiska förändringarna fick dramatiska konsekvenser för den svenska skolan där man saknade erfarenhet av att hantera "mångkulturalism". Följaktligen blev den mångkulturella skolan ett gigantiskt experiment.

Men även om den praktiska erfarenheten av en mångetnisk verklighet saknades, saknades ingalunda teorier och idéer. Under 1980- och 90-talen publicerades en rik flora av betänkanden och utredningar med mångkulturell aspekt på skolan och undervisningen. Utmärkande för dem är deras starka ideologiska förankring. I Skolkommitténs betänkande ges en tydlig presentation av de föreställningar som den nya mångkulturella skolan bygger på.

Grundtanken är att mångkulturalism ska ses som en resurs. Att värna om och utveckla en egen kulturell identitet, att rota sig på en plats och i ett land är förlegat. Identiteten består av "våra möten med andra, av våra olika rutter genom världen och historien." Tidigare har människor längtat hem, när de varit ute i världen. "Men idag är tiden och världen en annan.[ . . . ] Man kan inte undvika sin kulturella identitet. Men lika litet kan man acceptera den. I stället får man försöka flytta på sig och lära sig något under färden." Stabilitet och tillhörighet ses som något negativt. Det positiva är den ständiga rörelsen, uppbrotten, de nya mötena.

Men samtidigt som den etniska mångfalden prisas, tonas betydelsen av de etniska skillnaderna ned. Att ha främmande etnisk bakgrund jämställs med att tillhöra det andra könet eller en annan socialgrupp. Att tala bruten svenska jämställs med att tala en svensk dialekt.

Mot bakgrund av att Sverige är på väg att bli mångetniskt och kulturellt heterogent ställer betänkandet en viktig fråga: "Bör och kan skolan erbjuda eleverna kunskaper och värderingar som kan fungera som ett gemensamt kitt både i skolan och utanför?" Svaret blir att i det mångkulturella samhället kommer man aldrig att kunna skapa någon överlagrande nationell identitet som täcker över alla andra identiteter, varken genom skolundervisning eller på något annat sätt. Det som förenar människor kan vara vad man gör tillsammans, inte vilka värderingar man har. Som bäst kan man upprätta en "kulturell vapenvila", en "samlevnadsfrid" som innebär att man undviker konflikter och kan fungera tillsammans i skolan och i arbetslivet.

2.1 Segregationen

Det sammanhållande kittet saknas. Följdenligt ökar också den etniska segregationen - i skolan liksom i samhället i övrigt. Erfarenheten visar, att i och med att andelen elever med utländsk bakgrund ökar i en skola segregeras också eleverna etniskt. Dagens Nyheter hade ett reportage där gymnasister med svensk och utländsk bakgrund diskuterade segregationen i skolan. Svenskarna tvivlade på att den nya generationen invandrare alltid ville integreras. "På min gymnasieskola pratar de svenska bara på lektionerna", sade en svensk flicka.
"Annars sitter alla i sina grupper och pratar sina språk." Och invandrarna erkände att så var det: "Invandrare segregerar sig själva."

Försök att skapa kontakt över de etniska gränserna genom att under en period bussa elever från en invandrartät skola till en svenskdominerad, och vice versa, har som regel misslyckats. Både värdar och gäster håller sig för sig själva.

En undersökning om segregationen i skolan visar, att i skolor där elevernas föräldrar huvudsakligen är födda i Sverige och har hög utbildningsnivå är stabiliteten hög, med en inflyttning till skolan av i snitt 4% och en utflyttning av i snitt 1% per läsår.

I invandrartäta skolor och skolor där föräldrarna har låg utbildningsnivå är bilden en annan. Där är inflyttningen i snitt 8% och utgörs främst av invandrade från utomeuropeiska länder. Även utflyttningen är hög, nästan 7%. Framför allt är det elever med svenska föräldrar och föräldrar med utomnordisk och postgymnasial bakgrund som flyttar ut. Invandrartäta skolor utvecklas till invandrardominerade. Likaså ökar andelen elever med invandrarbakgrund snabbast i områden där andelen invandrare redan är hög.

Ser man till verkligheten ute i skolorna, finner man att den etniska segregationen tilltar och slår igenom på snart sagt alla områden. I den följande granskningen har vi valt att inrikta oss på elevernas skolresultat, på kostnaderna för elever med svensk respektive utländsk bakgrund samt på skolmiljön.

2. 2 Betygen

Betygsstatistik från landets skolor visar att utbildningsnivån i storstäderna ökat kraftigt de två senaste decennierna, både generellt och i de utsatta områdena. Men statistiken visar också, att elever i invandrardominerade områden klarar skolan klart sämre än andra elever och att betygsklyftorna mellan svenska elever och invandrarelever alltmer fördjupas.

1999 fick knappt 10% av landets samtliga elever i grundskolans avslutningsklass underkänt i ett eller flera av de tre kärnämnena (svenska, engelska, matematik). För landets elever med utländsk bakgrund var motsvarande siffra 36%. I de två invandrardominerade områdena Vårby och Alby i Stockholm var motsvarande siffror 46, respektive 50%. I Malmö var betygsförsämringen störst i stadsdelen Rosengård, där 1% av eleverna hade svensk bakgrund. I Rosengårdsskolans avslutningsklass ökade under 1999 andelen elever som inte klarat betygskraven från 40 till 58%. En utredning visar att invandrarungdomar - oavsett när de kommit till Sverige eller om de fötts här - i högre grad än svenska ungdomar får sämre betyg, hoppar av gymnasiet och ärver föräldrarnas arbetslöshet.

2. 3 Kunskap i svenska språket

Vi ska här inte spekulera närmare över varför så många invandrarelever presterar undermåliga skolresultat. Men en avgörande orsak är helt uppenbart att de förstår, talar och skriver svenska så dåligt. Vad som är särskilt alarmerande är att invandrarbarnens kunskaper i svenska vid skolstarten med åren blivit allt sämre.

"En avgrund skiljer i läsförmåga." Det blev omdömet sedan läsförmågan hos samtliga nioåringar och fjortonåringar i Stockholm testats 1999. I den stadsdel där eleverna presterade bäst hade 8% av fjortonåringarna svårigheter med läsning och läsförståelse. I invandrardominerade Rinkeby hade hela 74% så svåra problem att de inte kunde förstå det skrivna material som ingår i skolans undervisning.

En av anledningarna till invandrarelevernas dåliga svenska är föräldrarnas bristfälliga svenska. En utbildningsledare i Fittja berättar att de får barn till skolan som inte talar någon svenska alls, trots att deras föräldrar är födda i Sverige. Anledningen, menar hon, är att man kan leva ett helt liv i Fittja och klara sig bra utan att behöva lära sig svenska. Samhällets krav på att invandrarna ska lära sig svenska sänks alltmer. I Rosengård är språkförbistringen nu så stor att det måste ges kurser i arabiska för områdets närpolis.

Vidare talas det allt mindre svenska i de invandrartäta skolorna. En invandrarkvinna berättar hur hennes barn, som i förskoleåldern talade bra svenska därför att det talades svenska på deras daghem, förlorat sin svenska sedan de börjat skolan. "Nu har de lärare som bryter och kamrater som talar ett blandspråk som jag inte förstår. Hur ska de få en bra svenska?"

Skolmyndigheterna i Stockholm ser det segregerade boendet som boven i dramat. Svenskan reduceras till ett "skolspråk".

I Tensta kan man bo och leva ett rikt socialt liv på sitt eget modersmål.[ . . . ] Svenskan blir därmed enbart ett skolspråk och fortsätter att vara ett främmande språk, även för andra och tredje generationens invandrare. Barnens föräldrar har ofta svaga färdigheter i svenska.

Svenska Dagbladet kommenterar på ledarplats den 30 juni 1999 regeringens förslag att kravet på att lärarna i den svenska skolan skall ”behärska svenska språket” skall tas bort. Det skall räcka om lärarna har "tillräckliga kunskaper i det svenska språket med hänsyn till tjänsten", trots tung dokumentation om vikten av att eleverna behärskar svenska för att klara vidare studier och komma in på arbetsmarkanden. I september 1999 engagerades en författare för att under två veckor ha skrivträning i svenska med en klass 8 i Malmös grundskola. Klassen bestod av 28 fjortonåringar. Efter de två skrivträningsveckorna, under vilka den inbjudna författaren flera gånger höll på att ge upp, skrev hon ett brev till stadens skolmyndigheter och politiker varur nedanstående är saxat:

- Det jag såg av skolans värld är alarmerande, upprörande, skandalöst. En generation håller på att gå åt helvete, rent ut sagt.

- Det är löjligt att tala om undervisning. Eleverna tuggar tuggummi, dricker läsk, pratar i mobiltelefoner, studsar med basketbollar, springer runt och jagar varandra, hänger halvvägs ut genom fönstret, skriker högt åt varandra genom klassrummet, kallar varandra och lärare för "hora" och "bög".

- Av 28 elever har 2 svenska föräldrar. Få av eleverna talar svenska utan brytning. De har sämre ordförråd än mina barn hade i 5-årsåldern. Många kan inte, ur en slumpvis samling av bokstäver, bilda enkla ord på två bokstäver ("ha", "få", "ge").

- Även om det är tyst och alla tycks lyssna, har de svårt att förstå enkla instruktioner. Varje instruktion måste åtföljas av att man går runt och berättar en gång till, för var och en, vad som ska göras.

- Beväpnade elever är redan en realitet. Beväpnade ordningsvakter i skolan är snart en följd. Om detta får fortsätta, kommer vi inom några år att ha skapat oss en polisstat som är indelad i getton och avdelad med taggtråd och kravallstaket.

2.4 Kostnader

Statistiken visar att undervisningskostnaderna för grundskolans elever varierar högst avsevärt. Åren 1992 — 95 var t ex den årliga genomsnittskostnaden per elev på låg- och mellanstadiet i Stockholm generellt 16 700 kronor, men i de utsatta områdena 25 500 kronor. På högstadiet var motsvarande siffror 23 276 respektive 39 200.

Medan kostnaderna under samma period sjönk med 4, 5% för grundskolorna generellt i Stockholm, Göteborg och Malmö, ökade de för skolorna i dessa städers utsatta områden med 2%.

När Stockholm 1999 gjorde en jämförelse av grundskolans undervisningskostnader i olika stadsdelar, toppade invandrardominerade Rinkeby listan med 62 143 kronor per elev. På listans botten, med en kostnad runt 40 000 kronor, fanns stadsdelar med låg andel invandrare. Invandrareleverna var således betydligt mer kostnadskrävande. Hemspråksundervisningen är en del av förklaringen. Men därutöver kräver åtskilliga invandrarelever stödåtgärder av olika slag.

Snedfördelningen av resurser blir särskilt uppenbar, när differenserna uppträder inom samma kommun, som fallet är t ex i Botkyrka. 1999 hade Kassmyraskolan i Södra Botkyrka 442 elever, varav 10% var invandrare. Skolan hade en budget på 21,6 mkr och drygt 6 lärare per hundra elever. Fittjaskolan i Norra Botkyrka hade ungefär lika många elever, varav 98% var invandrare. Den hade 34,1 mkr i budgeten och tolv lärare per hundra elever.

Trots att Fittjaskolan under flera år fått extra resurser hade elevernas resultat dock inte förbättrats. Pengar löste inte alla problem, konstaterade skolchefen och angav som tungt vägande orsaker till problemen i skolan den extrema segregeringen och den ständiga tillströmningen av nya invandrare.

Andra invandrartäta skolor har samma problem. Hösten 1999 slog utbildningsdirektören i Malmö larm: 20% av Malmös elever lämnade grundskolan med ofullständiga betyg och bland dem var invandrareleverna överrepresenterade. 43% av invandrareleverna fullföljde inte sin gymnasieutbildning.

Utbildningsdirektören ansåg att den främsta anledningen till detta var den stora inflyttningen av invandrare från andra kommuner. Den ständiga och stora nytillströmningen gav inte Malmös invandrare en rimlig chans att integreras, menade han, vilket framför allt drabbade barnen och ungdomarna.

I en debattartikel konstaterade han bl a

- att 45% av grundskolans och drygt 30% av gymnasieskolans elever var invandrare

- att invandrarna stod för Malmös hela befolkningsökning under 1990-talet, och att i snitt 2.200 nya invandrare flyttade in varje år - trots att Malmö hade avtalat med Statens invandrarverk om att inte ta emot fler invandrare

- att Malmö hade landets högsta socialbidragskostnader per invånare.

Debattartikeln fördömdes samfällt av stadens politiker. De erkände visserligen att skolorna hade problem, men avvisade utbildningsdirektörens förslag om att begränsa inflyttningen av invandrare. Lösningen var i stället, menade man, mera pengar till skolorna.

2.5 Våldet

I takt med att invandrareleverna blivit flera har våldet i skolorna ökat markant. Idag förekommer till och med väpnat våld i skolorna, något som var otänkbart för ett par decennier sedan. Våldet, som började i storstadsskolorna, har flerdubblats under 1990-talet och snabbt spritt sig ut i landet. Skolor tvingas stänga därför att säkerheten hotas på grund av elevers, i de flesta fall invandrarelevers, våld mot elever, lärare och annan personal — våld som även fått dödlig utgång.

Grundskolan i den lilla skånska kommunen Ödåkra får belysa utvecklingen. Skolan var, enligt rektorn, tidigare en typisk landsortsskola som "nu blivit en invandrarskola". Där härjade hösten 1999 en rånarliga av invandrarelever som genom misshandel, hot och personrån terroriserade de svenska eleverna. Ligamedlemmarna drog sig inte för att gå in på andra klassers lektioner, fjättra lärarna och misshandla eleverna inför lärarnas ögon. Flera av de svenska eleverna vågade till slut inte gå till skolan.

Under 1990-talet har polisanmälningarna för våld mot lärare flerfaldigats. Lärarna har slagits ner av elever som t ex blivit tillsagda att passa tiden, att stänga av mobilen under pågående lektion eller att inte tränga sig före i matkön. Mer än en fjärdedel av fallen är så grova att de lett till sjukskrivningar och skadorna har ibland varit livshotande.

2.6 Vittnesbörd från en svensk elev

I en artikel med rubriken "Mångkulturalism i gymnasiemiljö" skildrar en kvinnlig elev i Tumba gymnasium i Botkyrka de svenska gymnasisternas situationen i en invandrartät gymnasieskola. Hon beskriver hur många invandrarelever, trots generös stödundervisning, inte klarar skolan och hur fördomsfulla de är mot allt svenskt. Hur fientlig stämningen är mellan elever med svensk bakgrund och elever med utländsk. Hur studiemotiverade svenska elever trakasseras av invandrarelever som till och med sprayar tårgas i deras ansikten — och att skolan slutligen tillfälligt måste stängas "för att undvika att någon skadas allvarligt". Hon beskriver också hur skolan bjöd in "stödpersoner" för att föreläsa och diskutera bort konflikterna, och hur de svenska eleverna då anklagades för rasism.

Vi fick ta emot beskyllningar som vi betraktade som helt ogrundade. När vi framförde våra invändningar, fick vi höra att vi var tvungna att inse att vårt samhälle är mångkulturellt och anpassa oss därefter.

Både skolledningen och massmedia tog enligt författarinnan subjektivt ställning för invandrarungdomarna. De svenska eleverna kände sig förbisedda och frustrerade, eftersom de aldrig fick möjlighet att uttrycka sin syn på sakernas tillstånd. Hon slutar med följande reflexion:

Kanske kan detta sägas vara ett mönster som går igen i förortspolitiken i stort; det mångkulturella upphöjs och heligförklaras medan det svenska betraktas som något närmast skamligt som bör förträngas.

3 Brottsligheten

Eftersom misstänkta och lagförda personer registreras med avseende på sitt aktuella medborgarskap och inte med avseende på sitt födelseland är brottsstatistikens definition av begreppet invandrare mycket snäv. Sålunda har hälften av de utlandsfödda som är folkbokförda i Sverige svenskt medborgarskap och räknas därför i brottsstatistiken som svenskar. År 1995 utgjorde de utländska medborgarna 6 procent av befolkningen, medan deras andel i brottsligheten var 2,5 gånger större. För våldsbrott som våldtäkt, övergrepp mot barn och mord/dråp samt för kategorin stöld var deras överrepresentation mellan 4 och 5.

I det följande begränsar vi oss inte till utländska medborgare. Vår framställning gäller kategorin invandrare.

Även om mörkertalet är stort vad gäller brottslighetens omfång, kan vissa fakta slås fast: Dels är invandrarna överrepresenterade inom den grova brottsligheten som blir allt grövre. Dels ökar den grova brottsligheten kraftigt och speciellt bland unga, där det i stor utsträckning är fråga om oprovocerat våld. Gatuvåldet i Stockholm har på fyra år ökat med 30 procent och Södersjukhusets akut få in fler fall av gatuvåld än patienter med astma, diabtetes eller hjärtinfarkt.

Vidare är andra generationens invandrare mindre brottsbenägen än första, men deras brottslighet är dock c:a 50 procent högre än infödda svenskars. Slutligen sjunker brottsbenägenheten med längden på vistelsen i Sverige.

En riksomfattande undersökning om svenskars oro för brott visar att denna oro på ett år ökat med 26%. Vilka slags brott är det då som framför allt väcker människors fruktan? Jo, brott inom kategorierna våld och stöld. Omkring hälften av svenskarna känner idag oro för att drabbas av rån, överfall, misshandel, våldtäkt och stöld. Kvinnors oro är större än mäns, storstadsbors större än landsbygdsbors. I snitt är sex kvinnor av tio rädda för att bli rånade, överfallna och misshandlade. Av kvinnor i åldern 16 - 29 år är inte mindre än sju av tio rädda att bli våldtagna.

Kvinnor inskränker i allt större utsträckning sin frihet för att slippa bli utsatta för våld. Inte mindre än sex av tio undviker att gå ut kvällstid. Om de måste gå ut, undviker de parker och smågator. Med risk för att bli överkörda cyklar de ute i gatan i stället för att använda cykelbanan. Man talar om "rädslans geografi".

Med tanke på att invandrarnas överrepresentation är särskilt stor vid de nämnda brotten är det förståeligt att svenskarnas tilltagande otrygghet i samhället är invandrarrelaterad. Att denna otrygghet är en bidragande orsak till bostadssegregationen har visats ovan.

Vi kommer i det här kapitlet att begränsa oss till tre slag av brott: gängrån, gruppvåldtäkter och hedersrelaterat våld mot invandrarkvinnor. Anledningarna till att vi fokuserar på just dessa brottskategorier är flera. Dels har de tidigare knappast förekommit i Sverige, dels är förövarna som regel invandrare, dels är brottsligheten direkt eller indirekt riktad mot majoritetsbefolkningen. Brottsslagen är dessutom av speciellt intresse för vår undersökning, eftersom de belyser integrationsproblemen mycket tydligt. Uppenbarligen utgör bristande integration i Sverige en grogrund för brotten ifråga.

3.1 Gängrån

Sedan början av 1990-talet är gängrån, där ungdomar rånar andra ungdomar, ett markant inslag i ungdomsbrottsligheten. Från att ha varit en storstadsföreteelse har rånen nu spritt sig ut över landet. Ett flertal rapporter, bl a en omfattande BRÅ-undersökning 1999 i Malmö och Göteborg, liksom intervjuer med poliser ger en samstämmig bild av ungdomsrånen. Ökningen är dramatisk. I Stockholms- och Malmöregionerna fördubblades de polisanmälda rånen under 1999, och polisen talar om en "ungdomsepidemi".

80 - 90 procent av rånarna har invandrarbakgrund. Majoriteten är 15 - 17 år. Men åldern sjunker och allt oftare är rånarna inte straffmyndiga. Offren är svenska barn och ungdomar, företrädesvis "svenska killar från rikemansskolor", som en rånare uttryckt det.

Rånen utförs mestadels på dagtid och trots att det finns vuxna i närheten. Omgivningen ingriper sällan. Våldsinslagen har minskat de senaste åren men hot, framför allt knivhot, förekommer. Ofta känner sig offren så hotade av själva rånscenariot att de ger upp utan att något konkret hot förekommit.

Rånen följer som regel ett visst mönster: En grupp invandrarpojkar går fram till ett utvalt offer och förmedlar med sitt agerande en tydlig hotbild. Ett vanligt scenario är att en av rånarna håller en kniv tryckt mot offret, medan de andra muddrar honom på mobiltelefon, bankkort, pengar. Offret blir, väl medvetet om hotbilden, skrämt och vågar inte annat än lämna ifrån sig det begärda eller låta sig muddras utan motstånd. Ger han inte upp, blir han misshandlad, ofta mycket brutalt.

Förnedring av offret ingår inte sällan i bilden. Är det en pojke gäller det att knäcka hans självkänsla. Han tvingas gråta, lämna ifrån sig skorna, till och med klä av sig naken, på knä be för sitt liv osv. För flickoffren gäller sexuell förnedring. De får kläderna avslitna, rånarna tafsar på dem och kallar dem "horor". Rånen kombineras dock sällan med våldtäkt. När flickorna lyckas komma loss och springa sin väg, gapskrattar rånarna och låter dem löpa. Inte ens småflickor går säkra.

Bara uppskattningsvis hälften av rånen polisanmäls och de allra flesta förblir ouppklarade. Att så få anmäler beror på deras bristande tilltro till polisens förmåga att gripa rånarna, men också på rädsla för rånarnas repressalier. Ett vanligt inslag i scenariot är att gärningsmännen hotar döda den som tjallar. "Jag skulle aldrig våga peka ut dom som rånade mig", säger en fjortonåring som blivit rånad tre gånger på två veckor. "Jag har en kompis som både anmält och vittnat. Nu har han ett kontrakt på sig - de är ute efter honom. Han kan knappt gå ut."

Den allvarligaste effekten av ungdomsrånen ligger sannolikt i den djupa kränkningen av den personliga integriteten och de psykiska konsekvenserna speciellt för den som är i puberteten och i färd med att bygga upp sin identitet och sin bild av omvärlden. Att som femtonåring känna sig så maktlös att man på befallning lämnar ifrån sig sina skor sätter rimligtvis spår i självkänslan. 80 – 90 procent av de rånade ungdomar som intervjuats i BRÅ-rapporten uppgav att de kände hat och hämndlystnad gentemot förövarna. En konsekvens av ungdomsrånen kan bli att invandrarfientligheten i ungdomsgenerationen ökar.

Gängen har satt sig i respekt, som det heter. Det innebär att de tagit över vissa stadsdelar med följden att de svenska ungdomarna inskränker sin rörelsefrihet. ”Rädslans geografi” breder ut sig även här. De tonåriga gärningsmännen beter sig som maffiosi, säger polisen. Rånen blir en maktdemonstration. Om rånarna grips skrattar de åt polisen, eftersom brottens påföljder blir så obetydliga på grund av förövarnas låga ålder.

Att det för gängen är fråga om att visa sin makt bekräftar invandrarungdomarna själva. De som har status i gängvärlden är de som suttit inne flera gången för misshandel. Den som inte accepterar den grymma gängkulturen har all anledning att vara rädd. ”Svenskarna måste bli som oss svartskallar. Annars klarar dom sig inte”, säger en invandrarkille. ”Man rånar inte sina egna. Och då blir det invandrare mot svenskar.” De svenska ungdomarna fattar galoppen: Antingen håller man sig undan eller också anpassar man sig. ”Om man lär känna dom och låtsas se upp till dom, då blir man inte rånad”, förklarar en svensk fjortonåring. Försvarsmekanismen heter medveten identitetsförändring.

En sociologisk undersökning vid Göteborgs universitet av John Järvenpää har ingående behandlat fenomenet invandrarungdomar och personrån. Informanterna, som bestod av sex utlandsfödda ungdomar från olika länder i ålder 17 – 19 år, var intagna i sluten ungdomsvård på grund av personrån. Trots skilda kulturella bakgrunder var de relativt samstämmiga i sin syn på rånandet.

Det helt avgörande motivet för val av offer var etniskt. Ingen kunde tänka sig att råna någon av sin egen nationalitet. Dels ”handlar det om respekt”. Dels skulle de straffas hårt av sina landsmän. ”Jag skulle bli dödad”, säger en. ”Släkten skulle slått ihjäl oss”, säger en annan. Att rånarna koncentrerat sig på svenskar beror framför allt på att svenskar är rädda och därför lätta byten. För en informant hade klassaspekten varit relevant och han hade därför riktat in sig på sådana som verkat välbärgade. ”Svenskar är rika snobbar som får allt av sina föräldrar medan blattar får slita.”

3.2 Gruppvåldtäkter

Tidigare var gruppvåldtäkter så gott som okända i Sverige. Men från och med 1980-talet har de stadigt ökat. Från och med 1995 har de fyrdubblats. Under 1999 registrerades 35 gruppvåldtäkter enbart i Stockholm. Idag rapporterar media var och varannan vecka om sådana våldsbrott.

Det gängse mönstret är detsamma som vid gängrånen. Dels är den etniska relationen densamma: offren är svenska och bland förövarna är invandrarna kraftigt överrepresenterade. Som exempel kan nämnas en utredning om straffmätningspraxis som visar, att av 24 gärningsmän som dömdes för gruppvåldtäkter 1989 – 91 var 21 utländska medborgare. Huruvida de tre svenska medborgarna var etniska svenskar eller invandrare redovisas inte.

Dels blir både förövare och offer allt yngre. I augusti 2001 våldtogs exempelvis två 13-åriga flickor i Malmö av sex invandrarpojkar i åldern 11 – 14 år. Fallet fick stor medial uppmärksamhet, vilket resulterade i att 17 våldtäktsanmälningar mot samma gäng lämnades in till polisen dagarna efteråt.

Att offren skadas svårt psykiskt finns skakande vittnesbörd om. Liksom vid gängrånen hotas många med döden om de polisanmäler gärningsmännen. Under rättegångarna med salen fylld av våldtäktsmännens släktingar och vänner händer det att stämningen blir så hotfull mot den skändade kvinnan, att salen måste utrymmas och polisbevakning sättas in. När gärningsmännen efter avtjänat straff släpps ut, blir situationen för kvinnan inte sällan så farlig, att hon tvingas söka skyddad identitet. Många kvinnor vittnar om personlighetsförändringar – de har blivit misstänksamma, rädda för att gå ut, sover dåligt, förlorat självförtroendet osv.

Beteckningen ”hora” för svensk kvinna lanserades av muslimska invandrarmän från Mellanöstern. Begreppet har sedan anammats av manliga invandrare från andra kulturer och förefaller nu etablerat. Språkbruket säger allt om förövarnas kvinnosyn. En rad tidningsreportage och intervjuer visar att invandrare respekterar och gifter sig med invandrarflickor, medan många anser det OK att våldta svenskor.

Det är intressant att notera, att vad gäller acceptansen för gruppvåldtäkter på svenskor avviker informanterna i Järvenpääs undersökning från den bild som målas upp i massmedia. Samtliga fördömde kraftigt gruppvåldtäkter överhuvudtaget. ”Avrätta dem”, sade en av dem. ”De gör så att invandrarna får dåligt rykte. Inte konstigt att svenskarna blir rasister”.

3.3 Hedersrelaterat våld mot invandrarkvinnor

Det senaste decenniet har en rad kvinnor, framför allt unga flickor från Mellanöstern, misshandlats och mördats av män i sin egen familj därför att de ansetts ha skadat familjens heder. Deras brott består i att de har försökt leva svenskt i Sverige, t ex umgås med svenska vänner, gå på bio, delta i en klassresa, insistera på att skaffa sig utbildning, eller värst av allt – förälskat sig i en svensk man.

Att drygt 60 procent av dem som sökte skydd hos landets kvinnojourer under 1998 var invandrarkvinnor säger något om hur utbrett våldet mot invandrarkvinnor är. Idag lever cirka 700 invandrarkvinnor gömda för sina familjer på grund av grov misshandel och fruktan för sina liv.

Morden på unga flickor som förälskat sig i en svensk ingår i ett intrikat kulturellt/ekonomiskt/politiskt komplex och ställer integrationsproblematiken på sin spets. Morden utförs antingen i Sverige eller i ursprungslandet, dit flickan rest på semester eller rentav kidnappats och där avsikten är att hon ska gifta sig med en man som familjen utsett.

Enligt uråldrig sed handlar det ytterst om kontroll av kvinnans sexualitet och därmed släktens egendom. Den sociala stigmatiseringen verkar oerhört starkt. Den flicka som bryter mot normerna drar en skam över sin familj som innebär att hennes mor döms ut som en misslyckad mor och släktens unga kvinnor blivit omöjliga som äktenskapspartners. Eftersom hela släkten skadas vänder sig som regel alla, även hennes mor, emot henne. Enda möjligheten att återupprätta familjens heder är att utplåna skamfläcken, d v s döda flickan.

Hedersmord kan accepteras även av högutbildade, emanciperade kvinnor. En ”skärpt ung arabisk kvinna, dotter till en universitetsprofessor”, som gör helt klart för intervjuaren att hon tänker leva en modern kvinnas liv, säger om hedersmord: ”Men det är ju klart att en kvinna som dragit skam över sin familj måste betala med sitt liv. Det är enda sättet att rädda familjens heder.”

Mördarna, som regel flickans far eller bröder, ses som hjältar av den egna etniska gruppen. Blir det rättegång, fylls salen av släktingar och landsmän som ger kraftigt stöd åt den åtalade. Övertygad som mördaren är om att han gjort sin plikt, blir rättegången oftast obegriplig för honom. Döms han, blir han martyr i sina landsmäns ögon. Om flickan lyckas undgå släktens hämnd, tvingas hon leva resten av livet under dödshot. Likaså hennes svenske pojkvän.

De arrangerade äktenskapen kan även ha en ekonomisk dimension. Den kurdiska seden att fästmannen betalar hemgift till brudens far har utvecklats till ett medel att få inträdesbiljett till Sverige. Om bröllopet innebär att mannen kan få uppehållstillstånd och så småningom bli svensk medborgare, kan priset för bruden bli så högt som 75.000 kronor.

Migrationsverkets statistik visar, att nära 1000 irakiska och turkiska män i åldern 18-25 år kommit till Sverige de senaste tre åren efter att ha gift sig med en landsmaninna som redan bor här. Under perioden fick också nära 1.700 turkiska och irakiska kvinnor i samma ålder uppehållstillstånd efter att ha gift sig med en man bosatt i Sverige.

4 Sammanfattning och analys

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige har fått en snabbt växande, etniskt betingad brottslighet. De brottskategorier som vi fokuserat på här är nya i Sverige, förövarna är som regel invandrare och brottsligheten är direkt eller indirekt riktad mot den svenska majoritetsbefolkningen. I gängvåldet rånas svenska ungdomar av invandrarungdomar. I gruppvåldtäkterna skändas svenska flickor av invandrare. I hedersvåldet och morden straffar invandrarfamiljerna de egna ungdomar, och ibland även deras svenska partners, som överskrider de etniska gränserna och bejakar integrationen.

Materialet till vår undersökning visar, att det finns föreställningar om invandrarnas relationer till det svenska samhället och svenskarna som är gemensamma för förövarna och dessutom i stor utsträckning omfattas även av andra invandrare. Vilka är dessa föreställningar och hur påverkar de integrationsprocessen?

Regeln tycks vara, att många av de nya invandrarna även efter lång tid i Sverige - även om de är svenska medborgare och till och med födda här - inte känner sig som svenskar och inte ser Sverige som sitt fosterland. De vill heller inte bli svenska och tror heller inte att invandrare kan bli svenska. Uppfattningarna omfattas av män och kvinnor, ungdomar och vuxna, hög- och lågutbildade, kriminella såväl som vanligt folk.

Låt oss först lyssna till tre välanpassade, välutbildade invandrare med lång vistelsetid i Sverige – sådana som man förväntar sig skulle vara integrerade. ”Tekniskt sett är jag inte invandrare eftersom jag är född här och svensk medborgare. Men jag har aldrig känt mig som svensk. Jag är arab och svartskalle. Om jag någonsin försökt göra något svenskt känns det konstigt”, deklarerar en ung universitetsutbildad man, född i Sverige.

En välutbildad turkisk kvinna, som kom till Sverige som femåring och talar felfri svenska, förklarar att hon inte på minsta vis känner sig som svensk och heller inte har någon önskan att göra det. Hon anser inte, att man har någon skyldighet att anstränga sig för att smälta in i kulturen i det land man lever.

En ung invandrare i underhållningsbranschen har, trots svensk mor, svenskt dagis, svensk skola och framgång i yrket, aldrig försökt bli svensk. Han tror inte han skulle kunna bli det, även om han ville. ”Jag känner några som tror att dom blivit svenskar”, säger han. ”Men ändå blir det fel. Problemen finns kvar. När de går på krogen blir det fel även om de heter Karlsson.”

”Hur fan skulle jag kunna vara svensk när mina föräldrar är kurder? Jag känner mig hundra procent kurd och är stolt över mitt land”, säger en informant i Järvenpääs undersökning. För dessa kriminella ungdomar är det blodsbandsprincip och territoriell förankring som gäller: ”En svensk är en person som fötts i Sverige och har svenska föräldrar.” Om en kusin som anpassat sig helt till Sverige säger han att hon aldrig kan bli svensk, eftersom hon har ”jugoslaviskt blod i sig. Hon kan vara svensk på papper, ha medborgarskap men ingenting mer. Hon kan anpassa sig till svenskt samhälle och så, men ingenting mer. Hon är fortfarande jugoslav.”

Att många invandrare uppfattar utvandringslandet, inte Sverige, som sitt fosterland även om de är födda här, finns det gott om vittnesbörd om. ”Chile är mitt hemland, mitt hjärta”, säger en ung man, född i Sverige. En informant i Järvenpääs undersökning definierar sig som ”serbisk patriot”. Om det skulle bli krig mellan Sverige och Serbien, skulle han ställa upp för Serbien, förklarar han.

Varför vill invandrarna inte bli svenska?

Här anger män och kvinnor olika skäl. Männen, framför allt de unga, uttrycker sin distansering i förakt. Svenskar är fega och svenska kvinnor horor. För det jämställda, mångkulturella Sverige har en högutbildad ung palestinier ingenting till övers. I Sverige finns ”ingen stolthet, ingen patriotism”. Hans egen kultur står däremot för moral, disciplin och mod.

De kriminella och maktkänsliga invandrarpojkarnas förakt för såväl sina offer som polisen är bottenlöst. Men deras förakt sträcker sig längre än så: De föraktar också det svenska samhället för dess jämställdhet och kravlöshet. Den makt som tillkommer mannen i deras hemlands patriarkala kultur söker dessa pojkar förgäves i Sverige.

Förakt är relaterat till känslor av överlägsenhet och makt. Som vi såg, gällde detta i hög grad för rånarna i deras förhållande till offren. Mycket talar för att det även gäller våldtäktsmännen. Förakt för den fega majoritetsbefolkningen och dess omoraliska kvinnor, ”hororna”, kombinerat med en drift att med våld demonstrera sin makt så som ockupationssoldater i alla tider gjort.

Kvinnornas distansering tar sig huvudsakligen uttryck i fruktan för den svenska omoralen. De vill skydda familjen och barnen för det farliga som det svenska innebär. Föräldrars förbud för sina barn att umgås med svenska kamrater, förtrycket av döttrarna och i förlängningen acceptansen av hedersmord bör ses även i ljuset av denna fruktan. ”Jag har en son som är arton, och jag vill inte att han umgås med svenskar. Man blir som dem man umgås med”, säger en mor. ”Jag vill inte att mina barn ska bli som ni svenskar. Jag vill skydda dem och ge dem en fin uppfostran”, säger en annan mor som erkänner att hon skulle vara beredd att se sitt barn dödas för att han eller hon blev kär i fel person.

Att hemlandet ofta framstår i nostalgiskt skimmer för emigranter bekräftas av de nya invandrarna i Sverige. Många drömmer om att få ekonomiska möjligheter att återvända. Kontakterna med det gamla hemlandet är täta och man lever här i stort sett efter samma mönster och normer som i hemlandet.

I Sverige kan de kulturella mönstren till och med förstärkas, säger en psykolog bland invandrarna. ”Här håller de ännu hårdare i sina döttrar och det kollektiva trycket att upprätthålla traditionella normer växer". Orsakerna till den stränga traditionalism, för att inte säga kulturella fundamentalism, som utvecklas här är flera. I de segregerade bostadsområdena frodas rykten och vanföreställningar om svenskarna och det svenska. Okunnighet om det svenska samhället, dåliga språkkunskaper och bristande kontakt med svenskar skapar rädsla för det okända och förhindrar de nya invandrarna att rota sig i Sverige. Att klamra sig fast vid den egna kulturen blir en försvarsmekanism.

Vidare har familjen och släkten en mycket stor betydelse, inte minst i Mellanöstern varifrån många utvandrat till Sverige. ”Släkten håller ihop och en stor familj blir en försäkran om en trygg ålderdom. Familjerna som kommer hit är mindre. Många är rädda att bli lämnade ensamma om barnen gifter sig med någon från en annan kultur”, säger en invandrare. ”Därför gör de allt för att hålla barnen kvar.” Familjens sammanhållning är av tradition en fråga om överlevnad. De ungdomar som överskrider de etniska gränserna och bryter sig ur den egna gruppen blir ett hot mot gruppens etniska överlevnad i det nya landet.

I städernas segregerade förorter växer nu upp en rotlös, normlös generation som de vuxna varken kan eller orkar hantera. Dessa ungdomars distansering till det svenska kan närmast beskrivas som ”svenskhat”. Föräldrarna, som inte lärt sig svenska och aldrig fått riktiga arbeten utan lever på bidrag och tillbringar dagarna framför teven, har förlorat sina barns respekt. ”Ungdomarna hatar Sverige och svenskarna för vad vi gjort deras föräldrar”, säger en socialarbetare. Sönerna har ärvt fädernas bitterhet över sin sociala degradering i det nya landet. I mötena med svenska ungdomar söker dessa invandrarungdomar revansch och bekräftelse på sin makt.

Yttersta förklaringen till invandrarungdomarnas svenskhat ligger i att de inte ser någon framtid i Sverige, menar en socialarbetare, själv invandare med kriminellt förflutet. ”De ser att deras föräldrar inte får några jobb, alltså kommer de själva inte att få några. De tycker inte att samhället är till för dom, bara för svenskarna. Många av de här ungdomarna är förlorare som aldrig kommer in i samhället. De blir kriminella.”

Hans bild är nattsvart. I den här verkligheten är invandraridentiteten det viktigaste. Uppdelningen mellan ”svennar” och invandrare är ett faktum och blir bara värre. Invandrartäta förorter är osäkrade granater. Vad som är rätt eller fel blir ointressant, när det är makt eller maktlöshet som är avgörande.

Välintegrerade invandrare vittnar om att integration kräver motivation. ”Inga integrationsprogram i världen kan få dig att bli svensk om du inte själv vill det.” De negativa attityder till svenskar, den svenska livsstilen och det svenska samhället, som redovisats här har emellertid visat sig vara utbredda bland de nya invandrarna. Det torde inte råda något tvivel om att de försvårar och förhindrar deras integrering i Sverige. Hur ska man kunna integreras i ett land som man inte känner solidaritet med? Hur ska någon kunna integreras som inte vill integreras?

Ingrid Björkman

Kapitel 7: Valfrihetens gränser

2007-04-16T21:40:00.000+01:00

Av Jan Elfverson og Ingrid Björkman

Ett av målen för den svenska invandrar- och integrationspolitiken är invandrarnas rätt att själva välja i vilken grad de vill förvärva en svensk språklig och kulturell identitet. Som vi sett ovan (kapitel V) finns ett utbrett motstånd bland de nya invandrarna mot att bli "svenska". Valfrihetsmålet och dess praktiska politiska konsekvenser tillåter, rentav uppmuntrar dem att behålla sin ursprungliga kulturella särart. Litet tillspetsat kan man uttrycka det så att genom valfrihetsmålet ger integrationspolitiken invandrarna rätt att desavouera integrationsarbetet.

Sverige är unikt i sin kravlöshet. En utlänning kan få permanent uppehållstillstånd, till och med svenskt medborgarskap utan att veta något om svensk historia och svenskt samhällsliv, utan att svära trohet mot Sverige, utan att förstå och tala svenska, utan att ens kunna dokumentera sin nationella identitet.

I detta kapitel ger vi först en översikt över hur den politiska synen på valfrihetsmålet förändrats under åtti- och nittitalen. Därefter följer två avsnitt som visar hur många av framförallt de sena invandrarna - med stöd av valfrihetsmålet - systematiskt och organiserat motarbetar integrationspolitiken och driver olika former av självsegregerande politik.

1. Den politiska synen på valfrihetsmålet 1983 - 1997

När man fattade besluten om invandrarpolitiken i mitten av sjuttiotalet angav man aldrig var gränserna för de olika folkgruppernas valfrihet skulle gå. Det visade sig emellertid att gränserna i många fall kommit att uppfattas som mycket vida. 1980 års invandrarpolitiska kommitté, som hade i uppdrag att vid sidan av invandringspolitiken också granska invandrarpolitiken, fick därför i tilläggsdirektiv 1983 regeringens uppdrag att precisera valfrihetsmålets innebörd.

Kommittén fann i sitt betänkande (SOU 1984:58) att en valfrihet, som innebar att "praktiskt taget alla livsyttringar" ingick i kulturen, inte var acceptabel. Sedvänjor och normer som stred mot svensk lag och officiellt accepterade normer t ex vad gäller synen på demokrati kunde inte tolereras. Däri inbegreps "kvinnor och mäns lika värde och barns rättigheter".

Kommittén ansåg att invandrare på sikt inte kunde bevara sitt livsmönster och sin kultur oförändrade i det nya landet. "Efterhand uppkommer en ny identitet, en ny känsla - man har blivit Sverige-finne, Sverige-grek, Sverige-turk etc." Vad det kunde bli fråga om var att utveckla ett kulturliv med utgångspunkt i kulturarvet från det gamla landet, vari låg att i varierande grad behålla och utveckla modersmålet. I denna traditionella och mer avgränsade mening skulle frågan om kulturell valfrihet tolkas.

Kommittén påpekade att det var i sådana frågor som rör familj, barnuppfostran, sexualitet, kvinnans ställning och liknande frågor av "livsåskådningskaraktär" som kulturkollisioner kunde uppstå och där var det nödvändigt att gå varsamt fram.

Kommittén ansåg att vare sig de ville det eller ej skulle invandrarna och deras efterkommande gradvis assimileras. Utifrån studier om familjebildning och språkanvändning drog kommittén slutsatsen att ingen av de då existerande invandrargrupperna skulle kunna behålla sin egenart som en etniskt sammanhållen grupp mer än ett par generationer utan fortsatt invandring. Det gällde även de grupper med den högsta graden av giftermål inom gruppen som turkar, greker och jugoslaver. Kommittén framförde som sin uppfattning att en större grupp på några tiotusental personer kunde bestå som språkligt särpräglad minoritet i ungefär ett sekel. Man underströk att assimilationen var en stegvis process som resulterade i en situation med snarare "interkulturella" människor än ett "mångkulturellt" samhälle med distinkta minoritetsgrupper med olika språk och kulturer.

Kommittén påpekade att man var medveten om att samhällsstödet till invandrargruppernas kulturverksamhet fördröjde assimilationsprocessen men jämlikhets- och valfrihetsmålet motiverades utifrån de enskilda invandrarnas behov och önskemål och inte utifrån samhällets intresse av en viss utveckling.

Man bör komma ihåg att kommitténs förutsägelser om invandrarnas assimilation formulerades innan den utomeuropeiska invandringen hade blivit betydande, innan ghettobildningarna hade blivit ett framträdande problem och innan familjebildningsinvandringen hade antagit nuvarande omfattning.

I den efterföljande propositionen (1985/86:98) anslöt sig ministern för invandrarfrågor, Anita Gradin, till kommitténs uttalanden. Hon fann att invandrarna var väl integrerade i landet. Eftersom 40 procent av de invandrade männen och 47 procent av kvinnorna sammanlevde med en i Sverige född person och eftersom ungefär hälften av alla barn med minst en i utlandet född förälder hade en svensk mor eller far var det inte meningsfullt att generellt tala om "invandrarna" som en från "svenskarna" klart avskild del av befolkningen.

Vad gällde valfriheten uttalade ministern att den skulle tolkas som möjligheten att "utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i vårt samhälle gäller för mänsklig samlevnad samt tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung". Valfriheten fick inte tolkas så att den innebar "ett bortväljande av det svenska språket och den intressegemenskap som omfattar hela det svenska samhället". Ministern exemplifierade de grundläggande normerna med jämställdheten mellan kvinnor och män samt barns rättigheter. Hon nämnde emellertid inte lagstiftningen och förklarade inte heller vad intressegemenskapen skulle bestå av.

Ministern ansåg att man inte kunde utesluta etniska konflikter som en latent risk. Därför var det nödvändigt att föra en jämlikhetspolitik med inriktning på invandrarnas lika möjligheter och vidta åtgärder som underlättade samverkan mellan befolkningsgrupperna. Opinionsbildning och information likaväl som lagstiftning mot etnisk diskriminering var också nödvändiga.

I det efterföljande riksdagsbeslutet försökte man precisera valfrihetsmålet så att det innefattade "respekt för den enskildes identitet och integritet samt möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad."

I en proposition några år senare (1989/90:86) försökte man på nytt precisera de grundläggande normer som valfriheten inte fick inkräkta på. Förutom "synen på barnens och kvinnans ställning" nämndes nu tolerans mot oliktänkande och de demokratiska fri- och rättigheterna. Man undvek emellertid ytterligare preciseringar genom att efterlysa en fördjupad debatt om valfrihetens innebörd.

Samma proposition innehåller ett försök till diskussion om erfarenheterna av etniska motsättningar i andra länder. Efter att kortfattat ha konstaterat att sådana motsättningar förekommer i med Sverige jämförbara länder slår man optimistiskt fast att statsmakterna i invandringländerna bör utveckla en politik för etniska relationer. Propositionen innehåller en lång rad av förslag till en sådan politik. Bland annat skulle undervisningen i barn- och ungdomsskolan genomsyras av ett "interkulturellt synsätt" för att åstadkomma "positiva attitydförändringar". Med hänsyn härtill hade utbildningsplanen för grundskolelärarna redan omarbetats och man hade startat en granskning av läroböckerna i religion, historia och samhällskunskap för att se om de var rasistiska eller främlingsfientliga. Vidare hade kurser för journalister anordnats så att de kunde presentera frågorna om invandring och flyktingar på rätt sätt.

Efter det att frågan om den kulturella valfriheten diskuterats på olika sätt, lades en ny proposition fram (1990/91:195). Den föredragande ministern uttalade nu att vid sidan av de gränser som sattes av lagstiftningen och den politik som fördes av den styrande makten och som hade sin grund i demokratiska beslutsprocesser var det olämpligt att slå fast några gränser för valfriheten. Det kunde förorsaka skärpta motsättningar mellan majoriteten och de andra befolkningsgrupperna. I stället skulle det politiska perspektivet förflyttas från en diskussion om kulturell valfrihet för invandrare till en diskussion om det mångkulturella samhället alla i Sverige skulle leva i. I ett sådant samhälle var det istället fråga om en jämlikhetspolitik som riktade sig till alla och som tog hänsyn till de olika behov, inklusive etniska och kulturella, som människor kunde tänkas ha.

Propositionen dokumenterar makthavarnas föreställningar att det var de olika folkgruppernas kulturyttringar i sig som kan skapa konflikter, men eftersom "kultur är något som ständigt utvecklas och förändras" var problemet hanterbart:

"De ungas kultur skiljer sig från de äldres, och en del traditioner är ganska nya tillskott i den svenska kulturen." "Det är inte heller lätt att ange vad som är specifikt svenskt. Vid närmare betraktelse [sic!] visar sig nämligen det vi tror är svenskt vara grundläggande värden för de flesta människor, oavsett var de bor, och således ingenting som Sverige har monopol på. Det bästa sättet att förmedla den svårfångade svenskheten, i den mån den finns, måste vara i ett vardagligt umgänge, där inte bara svenskarnas synliga och osynliga regler för familjeliv, umgänge etc. kan tydliggöras och förstås utan också invandrarnas."

Det ter sig med andra ord både svårt och olämpligt att göra en beskrivning av "icke förhandlingsbara svenska värden". Det betyder inte att "förhandling" om kulturella värden skulle vara utesluten. Eftersom dessa värden inte är en gång för alla givna "är förhandlingar och förändringar som sker med respekt och ömsesidig vilja till kompromisser möjliga".

Också av Invandrarpolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:55) framgår, att man ansåg att den svenska kulturen och det svenska kulturarvet hela tiden förändrades. I betänkandets sammanfattning heter det t ex att "ett mångkulturellt samhälle består av en mångfald värderingar och förhållningssätt som successivt påverkar varandra och utvecklas till nya livsformer bl a inom ramen för de demokratiska processerna". Det var emellertid inte bara genom invandringen som den svenska kulturen förändrades. Ekonomins globalisering och populärkulturen var också viktiga faktorer.

Att man ansåg att eventuella problem med invandringen var av övergående natur framgår av betänkandets avsnitt om invandringen och samhällsekonomin. Det heter där att "en grunduppfattning måste dock vara att människor lönar sig' och att eventuella kortsiktiga konflikter och förluster som förorsakas av exempelvis befolkningsomflyttningar är övergående problem. All verksamhet som bedrivs i Sverige idag är resultatet av invandring - även om det var för länge sedan. Ungefär hälften av landets befolkning är ättlingar av invandrare om man bara räknar fem generationer bakåt. Människor är och skall ses som resurser".

Kommitténs betänkande innehåller en nyhet i så måtto att där diskuteras det kitt som skall hålla ihop det mångkulturella Sverige: "I det genom invandring etniskt och språkligt blandade Sverige är det förenande i svenskheten inte ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige med dess samhällsordning och grundläggande värderingar om demokrati och människors lika rätt och värde. I Sverige anger ytterst konstitutionen, lagarna och politiken ramarna för samhällslivet."

Hur kommittén föreställde sig att detta kitt skulle åstadkommas framgår av uttalandet att man fann det angeläget att "främja gemensamma mötesplatser och intressegemenskaper över etniska, kulturella och sociala tillhörigheter, så att ett ömsesidigt utbyte av värderingar, kunskaper och erfarenheter kan ske. Det är när synsätt och erfarenheter får brytas mot varandra som det mångkulturella samhällets resurser kan frigöras och ramarna för vad som betraktas som 'normalt svenskt' kan vidgas."

I betänkandets avsnitt om kulturpolitiken fann man att "en vidgad svenskhet" möjliggjorde att en större grupp människor kunde identifiera sig med och "känna nationell tillhörighet till det svenska samhället". Man ansåg därför att samhällets olika svenska, kulturella arenor som teatrar, muséer, TV/radio, bibliotek etc. genom repertoar och programval skulle spegla det svenska samhällets mångfald. För identifikationen var det också viktigt att de som uppträdde på de olika kulturella arenorna, skådespelare, journalister etc. tillsammans speglade befolkningssammansättningen.

Den efterföljande propositionen 1997/98:16 innehåller uttalanden som bekräftar att man nu i praktiken kapitulerade inför problemet med att slå fast vilka gemensamma värderingar som var nödvändiga i det mångetniska samhället och hur det kitt skulle vara beskaffat som skulle hålla ihop detta samhälle.

Om assimilationen sägs t ex att den är "sedan länge en otänkbar politisk strategi i Sverige". Att assimileras kunde bara bli följden av människors egna ställningstaganden. Beträffande integrationen heter det att staten inte borde fastställa övergripande mål för enskilda individers integration. I stället skulle integration betraktas som ett livsprojekt vars innehåll och mål endast skulle bestämmas av den enskilde. Politikens uppgift var att ge individen möjligheter att förverkliga dessa mål. I propositionen gjorde man också ett direkt uttalande om valfrihetens gränser: "De yttersta gränserna i samhället sätts alltid av landets lagar och andra författningar, men inom ramen för dessa bör ett stort utrymme finnas för olika sätt att leva och tänka".

Nödvändigheten av gemensamma värderingar berörs endast flyktigt i propositionens diskussion om den nya nationella gemenskap, som man ansåg behövde skapas. Det heter t ex: "Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia. Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung."

Det bör noteras att det enda grundläggande värde man nämnde i diskussionen var jämställdheten mellan könen.

Under de tjugofem år som gränserna för invandrarnas valfrihet diskuterats kan man iakttaga en tydlig omsvängning i politikernas syn på problemet. 1980 års invandrarpolitiska kommitté talade om "interkulturella" människor och politikerna bejakade en långsiktig assimilation. Tjugo år senare präglas den politiska synen av i det närmaste total kravlöshet - en slags extrem mångkulturalism. Politikernas uppfattning att problemet på sikt ändå löser sig tyder på att de är anhängare av melting pot-teorin - en teori som visat sig felaktig mot bakgrunden av de senaste tjugo årens utveckling i mångetniska samhällen världen över.

En läsare av de kommittébetänkanden och propositioner, som behandlats här, kommer osökt till slutsatsen att de ansvariga politikerna bara i ringa grad förstått innebörden av det fundamentala problemet, nämligen hur ett mångetniskt samhälle skall hållas samman.

2. Politik med segregerande effekter

Nyanlända folkgrupper smälter inte längre samman vare sig med varandra eller invandrarlandets majoritetsbefolkning. Tvärtom visar både forskningen och erfarenheten, att nya grupper idag är inställda på att bevara och stärka sin särart. Som vi sett finns ett motstånd hos många av de nya invandrarna mot att integreras i Sverige. Det är ett passivt och individuellt motstånd som får näring av de nämnda föreställningarna och attityderna. Dessutom bedriver olika invandrarorganisationer ett aktivt, organiserat arbete som motarbetar integrationsprocessen och cementerar segregeringen. Eftersom detta arbete är satt i system och systemet styrs uppifrån är det befogat att tala om en politik.

2.1 De islamiska riksförbunden

De islamiska riksförbundens hemsida visar att organisationen arbetar i tydligt segregerande syfte. De övergripande målen för organisationens verksamhet är att ”skydda muslimerna från att glida ur det islamiska sättet att leva” samt att ”aktivt inbjuda till Islam”, d v s missionera och sprida islam.

En mängd metoder rekommenderas för att uppnå målen, däribland att bygga muslimska daghem och skolor, låta hemspråksundervisningen koncentreras på religionsundervisning, motsätta sig kontakt med jul-, påsk- och luciafirande samt verka för att muslimerna, inte minst de muslimska barnen, i olika avseenden särbehandlas i det svenska samhället. Syftet med dessa strävanden är uppenbar. Låt oss ge några exempel på hur muslimska institutioner förhindrar invandrarnas integration i Sverige.

Den 7 maj sändes ett program i TV om muslimska friskolor som väckte stor bestörtning. Framför kameran försäkrade nämligen samtliga intervjuade rektorer att deras skola följde Skolverkets normer och följaktligen stödde elevernas integrering i det svenska samhället. Men när dessa rektorer trodde att TV-kameran var avstängd, avslöjade de att skolan i själva verket arbetade enligt muslimska normer och samarbetade med elevernas föräldrar. Det visade sig att skolledningen inte ens drog sig för att använda våld i uppfostrande syfte, när de sökte hindra eleverna från att ”försvenskas”.

Varför sätter man sina barn i en muslimsk friskola? Samtal med föräldrar i stadsdelen Rosengård i Malmö visar, att det är för att skydda barnen från det skrämmande samhället utanför och för att stärka deras muslimska identitet. Informationen till föräldrarna är riklig både i tryckta skrifter i och på sajter. Och den är totalt entydig. Här några exempel:

Den muslimska friskolan i Rosengård är nära relaterad till moskén i Malmö. Vid besök i moskén får man en liten introduktionsskrift med titeln "Islams principer". Om integration meddelar skriften, att "den Helige Profeten (frid över honom) uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimers kultur och livsstil".

En av de större islamska sajterna på svenska är www.islamguiden.com. Den säger, att riktiga muslimer skall grunda moskéer och skolor i icke-muslimska länder "för att kunna skydda sig själva såväl som sina barn från faran att assimileras".

2.2 Familjebildningsinvandring

Den politik som kanske effektivast av alla förhindrar invandrarnas integration i Sverige och cementerar det segregerade samhället är anhöriginvandringen.5 Anhöriginvandringen till Västeuropa ökar. Åren 1996-2000 uppgick den i Sverige till i snitt 55 procent av den totala invandringen.6 År 2000 var motsvarande procent i Norge 54, i Holland 44 och i Storbritannien 68 procent. 7

Lagen om anhöriginvandring kom till för att familjemedlemmar skulle kunna återförenas. Idag utnyttjas den emellertid på ett sätt och i en utsträckning som aldrig varit dess mening. Det som var tänkt som familjeåterförening (”family reunification”) har i stor utsträckning utvecklats till familjebildning (”family formation”). Under 1990-talet har familjebildningsinvandringen satts i system av de östeuropeiska och utomeuropeiska invandrargrupperna i hela Västeuropa. Den har blivit en form av kedjemigration som ständigt tillför kolonin i invandringslandet förstärkning från ursprungslandet.

Endogami, d v s giftermål inom den egna gruppen, fungerar som en central politisk strategi för att bygga upp och bevara etniska grupper och traditionella samhällen. I de öst- och utomeuropeiska invandrargrupperna gifter man sig huvudsakligen endogamt. År 1996 var till exempel 93 procent av iranierna, 94 procent av bosnierna och 95 procent av irakierna i Sverige endogamt gifta. Hedersmorden bland kurderna i Sverige vittnar om att priset för avvikelse från normen är högt. Äktenskapen ingås dock inte – vilket man skulle kunna tro – mellan parter som redan finns på plats. Regeln är i stället att den ena parten hämtas från släktens ursprungsland.10

Vilka är då motiven bakom familjebildningsinvandringen? Ett är att hålla samman den egna etniska gruppen. Genom att hålla ihop utåt, dra gränser runt gruppen och skydda den mot det omgivande samhället bevarar man sin ursprungliga kulturella identitet, något som är viktigt i en främmande omgivning. 11 Sammanhållningen blir en strategi för gruppens etniska överlevnad. Familjebildningsinvandringen gör detta möjligt, eftersom den gynnar bildandet av etniska enklaver (etniska samhällen i majoritetssamhället).

Det gäller också att utöka enklaven. Ett viktigt motiv till familjebildningsinvandring är därför att ge landsmän inträdesbiljett till Sverige. 12 Ju större enklaven är, desto starkare är den och desto större blir dess möjligheter att skapa utrymme åt sig, framför allt politiskt. I Storbritannien har den stora indisk-pakistanska invandrargruppen skaffat sig politisk makt genom att organisera och utnyttja rösträtten. I vårt land har den muslimska enklaven vuxit sig så stor, att den genom de islamiska riksförbunden kräver att det muslimska inflytandet ska få genomslag på en rad olika sätt i den offentliga sfären. Skulle svenska staten ge vika för sådana krav, skulle det innebära dråpslaget för dess integrationssträvanden.

Vidare är motsättningen till majoritetskulturen en stark drivkraft i enklavens agerande. Undersökningar bland turkar i Sverige och marockaner i Nederländerna visar, att en vanlig anledning för männen att hämta hustrur från hemlandet är att kvinnorna där är obesmittade av den västerländska kulturen med dess omoral och jämlikhetsidéer.13

Sammanfattningsvis kan konstateras att importen av äkta makar från hemländerna åstadkommer en ständig ”traditionalisering” av den unga generationen som försvårar eller hejdar integrationen. I varje generation föds nu barn, vars ena förälder är nyinvandrad och där det inte talas svenska i hemmet. Den etniska enklavbildningen, som möjliggörs genom familjebildningsinvandringen, är ett klart hot mot ett solidariskt och stabilt samhälle.

Jan Elfverson och Ingrid Björkman

Kapitel 6 : Den nya integrationspolitiken

2007-04-15T13:21:00.000+01:00

Av Ingrid Björkman

Åtti- och nittitalens massinvandring hade i grunden förändrat Sverige. De demografiska förändringarna hade fått genomgripande ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser. Den stora politiska utmaningen blev följaktligen att få den ständigt växande mängden av människor från kulturellt mycket avvikande länder att smälta in i det svenska samhället.

Så sent som 1996 hade regeringen ännu inte ”tagit ställning till hur ett mångkulturellt samhälle idealt borde utvecklas framgent” 1. Man förstod helt enkelt inte innebörden av ett sådant samhälle. Denna brist på långtidsmedvetande bidrog tvivelsutan till att invandrarpolitiken trots alla åtgärder och massiva ekonomiska insatser inte fick avsedd framgång. De problem som följde i massinvandringens spår ökade stadigt. Segregationen i samhället tilltog med väldiga påfrestningar på välfärdssystemen som följd, och invandrarskap kom alltmer att förknippas med "annorlundaskap"2. Situationen i flera invandrartäta kommuner var ohållbar; år efter år sprängde invandringen budgetar och prognoser, och den invandrarrelaterade brottsligheten ökade. Dessutom hade en ny underklass med etniska förtecken börjat växa fram, en underklass som inte kände någon solidaritet med Sverige. Det var uppenbart att det behövdes en ny sorts politik!

Den nya politiken, som avlöste invandrarpolitiken, kallades "integrationspolitik". Namnet förklarades med att man nu övergav "en utpekande invandrarpolitik" och att inte bara invandrarna utan även svenskarna skulle integreras i det nya "mångkulturella" samhället.

Integrationspolitiken utformades inte bara i betänkanden och propositioner utan även i en mängd utredningar, program och beslut på olika nivåer och olika områden i samhället. Den är spretig och svår att överblicka. Dock framstår invandrarnas höga arbetslöshet och bidragsberoende samt boendesegregationen som högprioriterade åtgärdsområden.

1 "Sverige, framtiden och mångfalden"

Den invandrarpolitiska kommitténs betänkande, Sverige, framtiden och mångfalden lades till grund för en regeringsproposition med samma titel.3 Utredningen hade inledningsvis slagit fast, att eftersom många numera hade sitt ursprung i ett annat land "saknar den svenska befolkningen en gemensam historia". Därför behövde "en ny nationell gemenskap skapas". Hur detta skulle gå till gav propositionen dock inget svar på. Den begränsade sig till att deklarera, att politikens övergripande mål skulle vara att åstadkomma en samhällsgemenskap med "samhällets mångfald" som grund och att invandrarnas inflytande och delaktighet i samhället skulle öka.

De samhällsområden som främst berördes var arbetsmarknaden och utbildningen. De sociala välfärdssystemen bågnade under den växande försörjningsbördan och det gällde därför att få ut invandrarna på arbetsmarknaden. Och eftersom så många som 40 % av de vuxna utomnordiska invandrarna hade "kort" eller ingen utbildning gällde det att höja deras kompetens.

Idén att befolkningens etniska sammansättning skulle återspeglas på alla områden och samtliga arbetsplatser i samhället utvecklades. Man slog fast, att det krävdes "en offensiv rekrytering" av invandrare till lediga tjänster, där staten borde föregå med gott exempel och se till att andelen invandrare i statsförvaltningen speglade den arbetsföra befolkningens etniska sammansättning. Dessutom föreslogs bl a att arbetsförmedlingarna skulle prioritera nyanlända utomnordiska invandrare och att utomnordiska invandrare skulle få extra hög andel av såväl de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som de offentliga utbildningssatsningarna.

En uppsjö av utbildningar landet runt skulle skapas som huvudsakligen eller enbart riktade sig till invandrare. Sedan kravet på kunskaper i svenska språket för svenskt medborgarskap hade tagits bort i början av åttitalet, hade undervisningen i svenska för invandrare (SFI) givit allt sämre resultat. Därför anslogs nu stora summor för att förbättra denna undervisning. Vidare skulle invandrarnas kulturaktiviteter få speciellt stöd och kulturinstitutionerna rekrytera personal med invandrarbakgrund.

2 Politiken mot arbetsgivarna och arbetsmarknaden

2.1 Mångfaldsdebatten
Efter det att såväl statsförvaltningen som Stockholms stad år 1998 beslutat, att 15 procent av personalen på handläggarnivå år 2000 skulle bestå av invandrare och liknande besked började komma från offentliga förvaltningar landet runt, startade en debatt i pressen om mångfalden i arbetslivet. Av förklarliga skäl var debatten försiktig, eftersom alla som kritiserade landets invandrings- och integrationspolitik riskerade att stämplas som "främlingsfientliga" eller "rasister". De kritiker som tilläts eller vågade publicera sig var framför allt sådana som själva var invandrare.

Debatten handlade främst om huruvida det var odemokratiskt och kontraproduktivt eller ej att väga in "etnisk kompetens" (utländsk bakgrund) som en plusfaktor vid tjänstetillsättningar. Men den handlade även om hur den etniska mångfalden skulle beräknas.

Kritikerna hävdade, att beslut om kvantitativa mål för etnisk mångfald förutsatte etnisk kvotering och positiv särbehandling av invandrare - metoder som innebar diskriminering av svenskar. De politiskt ansvariga förnekade dock samfällt, att det skulle vara fråga om vare sig särbehandling eller kvotering.

Ett annat kritikerargument var att invandrarna ingalunda utgjorde en homogen grupp. Om den offentliga förvaltningen och de politiska församlingarna skulle spegla befolkningens etniska sammansättning, måste ju i rättvisans namn var och en av de 187 etniska grupper som nu fanns i Sverige ha sin egen representation. En iranier kunde väl knappast representera somalier? Och skulle bosnier och serber vara villiga att låta sig företrädas av varandra - eller av en kosovoalban? Om etnisk representativitet genomfördes i det svenska samhället, skulle detta kräva en ytterst detaljrik kartläggning av befolkningens etniska sammansättning.

2.2 Kampanj riktad till arbetsgivarna

För att snabbare få ut invandrarna på arbetsmarknaden inleddes en massiv indoktrineringskampanj som framför allt riktades till arbetsgivarna. En mängd handböcker, vägledningar, rekommendationer och skrifter av allehanda slag från statliga verk, landsting, kommunförbund, fackliga organisationer, näringslivsorganisationer m fl spreds i stora upplagor över landet, bl a till samtliga arbetsplatser med mer än 50 anställda. Deras budskap var en kraftfull plädering för "etnisk mångfald i arbetslivet". Argumenten gick ut på, att om den svenska arbetskraften blandades upp med invandrad, skulle detta leda till ett mer "harmoniskt samhällsklimat" och främja samhällsutvecklingen.

SAF, LO och TCO gick ut med en gemensam information om att företag som utnyttjade den etniska mångfalden blev "mer konkurrenskraftiga", hade "större möjlighet att till fullo utnyttja sin affärsmässiga och sociala potential" samt bidrog till att "skapa ett stabilt samhälle med stark tillväxtpotential"6.

Den omfattande mångfaldslitteraturens budskap var glasklart: Svenskarna förmådde inte av egen kraft utveckla Sverige. De var "etniskt enfaldiga", som näringsminister Mona Sahlin formulerade det 7. Resurserna - företagsamheten, flexibiliteten, språkkunskaperna, anpassningsförmågan - fanns hos invandrarna.

2.3 Skärpt lagstiftning mot arbetsgivarna

Massinvandringen fortsatte emellertid att späda på den höga faktiska arbetslösheten, och invandrarna förblev kostnadskrävande
välfärdskonsumenter. Det var uppenbart att det behövdes betydligt hårdare tag för att få ut dem i arbetslivet. En ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet antogs därför av en enig riksdag. Med stöd av den nya lagen fråntogs arbetsgivarna nu bl a sin dittills självklara rätt att anställa den som de själva ansåg mest lämpad. Det innebar i praktiken, att ansvaret för att reda upp följderna av invandringspolitiken flyttades över på arbetsgivarna 8.

Lagen ålade arbetsgivarna att vid vite och skadestånd "bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk mångfald i arbetslivet"9. Arbetsgivaren blev skyldig att kalla alla arbetssökande invandrare till intervju. Den som inte anställdes fick rätt att kräva skriftlig motivering av arbetsgivaren. Ansåg han sig orättvist bedömd kunde han anmäla arbetsgivaren för diskrimineringsombudsmannen (DO). Det ålåg då arbetsgivaren att bevisa sin oskuld. Detta innebar omvänd bevisbörda, något som strider mot principerna i svensk lagstiftning. Kunde arbetsgivaren inte bevisa sin oskuld, riskerade han skadestånd i förslagsvis sexsiffriga tal. Skadeståndet skulle nämligen "ha en reellt avskräckande effekt på arbetsgivaren" 10. Från att tidigare ha varit delat, skulle nu fullt skadestånd utgå till samtliga kränkta. Även vid avbruten anställningsprocess - d v s om inte någon anställts - riskerade arbetsgivaren att få betala skadestånd.

1986 hade en ny statlig myndighet, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), inrättats. Den hade till uppgift att se till att lagen mot etnisk diskriminering efterlevdes. DO hade under de gångna 12 åren inte lyckats fälla en enda arbetsgivare för etnisk diskriminering, varför myndigheten nu förstärktes. Dels skärptes DOs uppgifter, dels utökades antalet tjänstemän 11.

Allvarlig kritik mot den nya lagen kom implicit till uttryck i forskningen 12. En rad undersökningar visade, att huvudorsaken till de nya invandrarnas höga arbetslöshet ingalunda var diskriminering från arbetsgivarnas sida. Orsaken var i stället det faktum att den moderna arbetsmarknaden krävde en allt högre språk- och kulturspecifik kompetens, vilket de nya invandrarna från Östeuropa och Tredje världen saknade.

Den nya lagen väckte stor oro i småföretagarkretsar. Att anställa personal, menade man, skulle hädanefter bli ett hasardspel där företagaren i varje läge från platsannons till anställningsbeslut riskerade att bli anmäld för diskriminering. I och med att denna lag trädde i kraft började också, som väntat, anmälningarna för etnisk diskriminering i arbetslivet strömma in, och driftiga personer som f d riksdagsmannen Juan Fonseca, själv invandrare, startade med statligt stöd privata diskrimineringsbyråer för att bistå anmälarna.

2.4 Aggressivare mångfaldspolitik på arbetsmarknaden

Omdaningen av Sverige till ett mångetniskt land gick inte så snabbt som politikerna önskade. Svenskarna var tröga. Tonen i de politiska uttalandena blev därför alltmer irriterad, för att inte säga aggressiv.

Trots att kommuner och landsting anställde allt fler invandrare, anställde de ändock inte tillräckligt många. "Därför kräver socialdemokraterna och miljöpartiet", skrev Dagens Nyheter den 18 oktober 1999, "att landstingen och kommunerna skall öka takten." Och socialdemokraternas partisekreterare förklarade, "att om ingenting annat hjälper kan det bli tal om kvotering av invandrare." 13

I betänkandet Acceptera! föreslogs att samtliga arbetsplatser skulle utse mångfaldsansvariga.14 Vidare rekommenderades regeringen att använda regleringsbreven (regeringskansliets instrument för att styra penninganslagen till de statliga institutionerna) "för att driva på" myndigheternas anpassning till mångfaldspolitiken. Dessutom borde regeringen snarast vidta åtgärder för att ålägga de statliga myndigheterna att införa antidiskrimineringsklausuler i sin offentliga upphandling.15 Detta skulle innebära, att företag som saknade mångfaldsplaner skulle sorteras bort som möjliga leverantörer. Vidare föreslogs att lärarkåren skulle avspegla befolkningens etniska sammansättning, att lärare vid invandrartäta skolor skulle avlönas högre än andra samt att andelen invandrare bland elever och lärare vid kulturinstitutionerna, liksom andelen invandrare i journalistkåren, skulle ökas.

Ansvarig utgivare för Acceptera! var integrationsminister Mona Sahlin. Hon formulerade sig så att folk förstod: "Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. [ . . . ] Det ska räknas som ett plus att ha annan etnisk bakgrund än den svenska."16

Den 7 oktober 1999 tog regeringen ett beslut som ålade de statliga myndigheterna att upprätta skriftliga handlingsplaner för etnisk mångfald bland personalen samt att den 1 mars varje år rapportera till respektive departement vilka mångfaldsåtgärder de vidtagit.17 Sammansättningen av de statligt anställda skulle återspegla samhällets etniska mångfald. Med detta regeringsbeslut blev etnicitet ett kompetenskriterium. Detta strider mot regeringsformen, som föreskriver att vid rekrytering till statlig tjänst skall enbart kompetens och skicklighet avgöra.

Regeringsbeslutet följdes av råd och anvisningar från DO, som bland annat föreslog att de statsanställda skulle sorteras i etniska kategorier på sina arbetsplatser. Arbetsmarknadens reaktion mot DOs förslag till etnisk kartläggning blev hård. "I stället för att se den skicklige fackmannen kommer vi att se den etniska tillhörigheten", skrev en chefstjänsteman i DN Debatt. 18

3 "Utsatta områden" - politiken och kostnaderna

För att motverka den etniska boendesegregationen har en rad utredningar tillsatts och gigantiska belopp anslagits. Rapporterna från Storstadsutredningen, som tillsattes 1988, visade entydigt på behovet av förbättringar i de utsatta områdena och föreslog också åtgärder. Storstadsutredningen följdes av andra utredningar som föreslog ytterligare åtgärder och resulterade i ytterligare projekt.20

Intill dags dato har den ena utredningen efter den andra tillsatts, det ena projektet efter det andra sjösatts och allt större summor anslagits. Vad har resultaten blivit? En rad fiaskon - även enligt involverade politikers och tjänstemäns egna utsagor. En kort presentation av de viktigaste projekten:

1995 sjösattes två projekt som väckte speciell uppmärksamhet.

3.1 Blommanprojektet

Det ena projektet kallades "Blommanprojektet" efter dåvarande integrationsministern Leif Blomberg. Projektet som syftade till att motverka segregationen i åtta invandrartäta storstadskommuner - däribland Stockholm, Göteborg och Malmö - innebar att staten totalt satsade 200 mkr. och att berörda kommuner i sin tur satsade sammanlagt 125 mkr.

Blommanprojektet blev ett misslyckande i förhållande till ambitionerna. Projektet skulle bl a stärka kompetensen hos invandrare och öka deras arbetskraftsdeltagande. Det skulle "bryta segregationen och vända utvecklingen i positiv riktning". Men inga belägg finns för att så blev fallet. Blommansatsningen skulle också öka "de vardagliga kontaktytorna mellan invandrare och svenskar". Enligt utvärderingen lyckades detta inte någonstans.21 Eftersom ingen av de deltagande kommunerna gjort någon ordentlig redovisning, var det omöjligt att utvärdera resultaten och även att veta vad de enskilda delprojekten kostat.

3.2 Ytterstadssatsningen

Det andra projektet, "Ytterstadssatsningen", var på 500 mkr. Det var Stockholms stads eget projekt. Dess syfte var att främja den lokala demokratin och förbättra boendemiljön i 13 av Stockholms utsatta stadsdelar.

I april 2000 meddelades, att en "av landets största satsningar på demokrati och mot segregation, Stockholms stads egen ytterstadssatsning, har gått i stå."22 Politiker och tjänstemän kom inte överens och de boende, som skulle ha inflytande över projektet, hade ingen talan.

3.3 Storstadskommittén

1995 tillsattes också Storstadskommittén. Dess uppgift var att föreslå och initiera åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för boendet i de utsatta stadsdelarna i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 23

I de tre städerna arbetades kommunala integrationsprogram fram. Programmen var ambitiösa, brett upplagda och involverade samtliga förvaltningar. Integrationsprogrammet för Stockholm inleds med följande stolta ord: "Stockholm ska bli den första stad i världen som bryter utvecklingen mot ökad social och etnisk segregation."

Hur lyckades man? I Storstadskommitténs slutbetänkande Tre städer (SOU 1998:25) ges svaret. Där konstateras, att mångmiljardbelopp hade gått till att försöka bryta upp boendesegregationen och minska arbetslösheten i de utsatta områdena. Enligt anslagsdirektiven skulle särskild vikt läggas vid åtgärder som resulterade i "brett folkligt deltagande". Det innebar att de boende själva skulle få bestämma hur deras stadsdelar skulle förändras.

Men de storslagna satsningarna hade varken påverkat segregationens orsaker eller följder. "Detta är upprörande", skriver slutbetänkandets författare. "Först satsar stat och kommun miljardbelopp på tusentals enskilda projekt, sedan visar man ett högst mediokert intresse för resultaten."24

3.4 Storstadsdelegationen

Storstadskommitténs utredningar och betänkanden resulterade i en ny statlig satsning mot den tilltagande segregationen i storstadsregionerna.25 Regeringen tillsatte för detta ändamål en "storstadsdelegation", och det beslutades att staten 1999 - 2002 skulle fördela drygt 2 Mdr kronor till utsatta områden i samma sju kommuner som storstadskommittén tidigare inriktats på.

Utgångspunkten var segregationens kraftiga ökning i framför allt de utsatta storstadsområdena (medan andelen utlandsfödda i riket utgjorde 10,7 % av befolkningen, var snittet för dessa områden 53 %), det faktum att segregationen bevisligen ledde till sociala spänningar, otrygghet och kriminalitet, samt att brottsligheten ökade mest i områden där den redan var hög. Syftet var att bryta segregationen i de aktuella områdena, varvid åtgärder för att stärka det svenska språkets ställning särskilt skulle uppmärksammas.

Men inte heller detta projekt, som kostat gigantiska summor, har gett önskat resultat. Sommaren 2002 erkände Integrationsverkets generaldirektör, att även om enskilda invandrare hade integrerats, hade boendemiljöerna inte förbättrats. I och med att invandrarna hade fått arbete, hade de nämligen flyttat till andra områden med högre status – och de utsatta områdena har förblivit utsatta.

Ingrid Björkman

1) Sverige, framtiden och mångfalden, slutbetänkande av Invandrarpolitiska kommittén, SOU 1996:55, Stockholm 1996.
2) Sverige, framtiden och mångfalden, från invandrarpolitik till integrationspolitik, regeringsproposition 1997/98:16, s 17.
3) Sverige, framtiden och mångfalden, från invandrarpolitik till integrationspolitik, regeringsproposition 1997/98:16.
4) Sverige, framtiden och mångfalden, slutbetänkande av Invandrarpolitiska kommittén, SOU 1996:55.
5) Ulrica Messing bl a i G-P den 7 oktober 1999.
6) Gemensam rekommendation från SAF, LO och TCO, 1995.
7) Mona Sahlin i Dagens Nyheter den 7 mars 1998 och den 15 juni 1998. Betydelsen av "enfaldig" som motsatsen till "mångfaldig" finns inte i svenska språket, vilket Sahlin knappast kan ha varit omedveten om. "Enfaldig" är enligt ordböckerna liktydigt med nedsättande adjektiv som dum, inskränkt, korkad, efterbliven.
8) Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, regeringsproposition
1997/98:177.
9)Ny lag om åtgärder … , sid 4.
10) Ny lag om åtgärder … , sid 50.
11) Ny lag om åtgärder …
12) Se t ex Bromé, Per, Bäcklund, Ann Katrin, Lundh, Christer och Ohlsson, Rolf, Varför sitter brassen på bänken?, SNS, Kristianstad 1996 och Bromé, Per och Bäcklund, Ann Katrin, S-märkt, SNS, Stockholm 1998.
13) Dagens Nyheter den 18 oktober 1999.
14) Acceptera! Betänkande från den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism, SOU 1998:99. (Kommitténs ordförande var Mona Sahlin.) Se t ex s 103.
15) Ibidem.
16) G-P den 22 oktober 2000.17) Regeringsbeslut den 7 oktober 1999 om att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland anställda, KU 1999/2927/IM.
18)Revisionsdirektör Jan-Eric Furubo, Dagens Nyheter den 26 februari 2000.
19)Bl a: Invandrare i storstad, underlagsrapport från Storstadsutredningen, SOU 1989:111, Välfärd och segregation i storstadsregionerna, underlagsrapport från Storstadsutredningen, SOU 1990:20, Att växa bland betong och kojor, delbetänkande från Skolkommittén, SOU 1997:61, Delade städer, betänkande från Storstadskommittén, SOU 1997:118 och Tre städer, Storstadsutredningens slutbetänkande, SOU 1998:25.
20) Bl a Invandrarpolitiska kommitténs och Bostadspolitiska kommitténs utredningar.
21)Svenska Dagbladet den 26 juni 2000.
22) Svenska Dagbladet den 24 april 2000.
23) De sju kommunerna var Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm, Södertälje.
24) Tre städer, s 122.
25) Satsningen presenterades i Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet, regeringsproposition 1997/98:165.