Kapitel 4 : Invandrarna på arbetsmarknaden

av Jan Elfverson

Introduktionen till det svenska samhället misslyckas

De ansvariga myndigheterna har som mål för nyanlända invandrares introduktion att de så snart som möjligt skall få ett arbete som de kan försörja sig på och att i övrigt invandrarpolitikens jämlikhetsmål om lika rättigheter och likvärdiga möjligheter skall uppfyllas. För att se om dessa mål uppnåtts gjorde man en undersökning av hur det hade gått för de invandrare med skyddsskäl och de anhöriginvandrare som folkbokfördes i kommunerna 1995 under de tre till fyra åren fram till 1998 års slut.

Språket är en viktig förutsättning för att en invandrare skall få fotfäste i det svenska samhället. Därför anordnar kommunerna kurser i svenska för de invandrare som bosätter sig i kommunen. Den studerade gruppens resultat i språkutbildningen var nedslående. Endast mellan 20 och 30 procent avslutade utbildningen med godkänt betyg efter tre till fyra år.

Vad gällde arbete var situationen för den studerade gruppen lika dyster trots att deras utbildningsnivå inte i någon högre grad skilde sig från den övriga befolkningens. I november 1998 var endast 22 procent av de i arbetsför ålder sysselsatta och endast 38 procent av dessa hade någon gång under året haft arbetsinkomst. Motsvarande tal för totalbefolkningen var 74 procent sysselsatta och 84 procent som haft arbetsinkomst. Under de tre till fyra år som denna grupp invandrare bott i Sverige hade alltså majoriteten av dem inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. De som lyckats befann sig i låginkomstyrken inom en begränsad och segmenterad del av arbetsmarknaden.

Nästan hälften av personerna i den studerade gruppen ingick i hushåll som varit långvarigt socialbidragsberoende under 1998 och bara 13 procent klarade sig helt utan bidrag. (Socialbidrag utbetalas av kommunen till personer när inte någon annan möjlighet till försörjning står till buds).

De som hade arbete tjänade dåligt. Genomsnittlig arbetsinkomst för män generellt i Sverige var 100 000 kronor högre och för kvinnor 60 000 kronor högre än för dem som hade arbete i den studerade gruppen.

En liknande undersökning som den beskrivna gjordes beträffande motsvarande kategorier invandrare som fick uppehållstillstånd 1991. Denna grupp uppvisade samma bild. Efter tre till fyra år var bara 15 procent sysselsatta och knappt 10 procent hade en någorlunda fast förankring på arbetsmarknaden. Socialbidrag var den största inkomstkällan och bidragsberoendet var långvarigt.

De två undersökningarna pekar tydligt på att introduktionen av 1990-talets invandrare var ett misslyckande.

Invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden är bestående

De två studerade grupperna av invandrare hade vid undersökningstillfället bara varit i Sverige tre till fyra år. Kanske är det så att det tar tid för en invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Undersökningar visar att vistelsetiden i Sverige spelar en stor roll men även invandrare med lång vistelsetid har en väsentligt sämre anknytning till arbetsmarknaden än de som är födda i Sverige. Om således drygt 75% av de födda i Sverige i åldersgruppen 20 - 64 år var förvärvsarbetande i november 1999 så var motsvarande tal för dem som invandrat 1990 - 1999 under 40%, för 1980 - 1989 års invandrare c:a 55% och för dem som invandrat före 1980 c:a 65%. (Observera att i den sista gruppen ingår arbetskraftsinvandrarna, som har en god anknytning till arbetsmarknaden). Siffrorna visar att inte ens tjugo år i Sverige räcker för att få en med den svenskfödda befolkningen jämbördig ställning på arbetsmarknaden.

En invandrares ursprung påverkar möjligheten att få arbete

Tabell 1. Sysselsatta i procent efter födelselandsområde, 16 – 64 år, 1994 och 1999.
1994 1999
Hela befolkningen 71,4, 72,9
Födda i Sverige 73,3, 75,0
Utlandsfödda 55,5, 56,8 därav födda i:
Östeuropa 56,9, 49,6
Övriga Europa 65,7, 68,5
Asien 37,9 , 47,0
Afrika 38,7, 44,0
Amerika 52,2, 60,9

Källa: SCB, AKU 1994, 1999, intervju med den ansvarige statistikern.

Nittiotalet var ett decennium med arbetslöshetsproblem. Därför har åren 1994 och 1999 valts. Under 1994 var arbetslösheten hög medan situationen normaliserades 1999. Att andelen sysselsatta sjunker 1999 för invandrare från Östeuropa beror troligen på att ett stort antal invandrare från f d Jugoslavien fick uppehållstillstånd under andra hälften av nittiotalet och därmed i ringa utsträckning hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Tabellen visar att chanserna att få arbete är beroende av varifrån en invandrare kommer. Speciellt Invandrare från Asien och Afrika har problem.

Den genomsnittliga invandringstidpunkten för invandrare från de olika ursprungsområdena kan förklara en del av skillnaden men inte hela. Så var t ex sysselsättningen låg för invandrare från Polen, Iran och Turkiet, grupper där många levt i Sverige under lång tid. Den grupp av 1995 års invandrare som beskrevs ovan uppvisade också skillnader som liknade tabellens.

Vad gäller andra generationens invandrare så uppvisar också de en lägre andel sysselsatta än personer med svenskt ursprung. Andra generationens invandrare i åldersgruppen 20 - 64 år med två utlandsfödda föräldrar hade 1999 ungefär 10% lägre förvärvsintensitet än motsvarande grupp med två Sverigefödda föräldrar. En rapport från SNS publicerad i november 2002 visade att en person född i Sverige men med två utlandsfödda föräldrar löpte en fyra gånger högre risk att bli arbetslös än en person med två Sverigefödda föräldrar.

Tabell 1 visar också att en bättre konjunktur har en mycket gynnsam effekt på flertalet invandrargruppers möjligheter att få arbete. Speciellt sysselsättningsökningen för invandrare från Asien och Afrika är anmärkningsvärd. Hur långt dessa förbättringar kommer att gå är en öppen fråga. Tidigare erfarenheter visar sedan 70-talet på fler hinder och sämre förutsättningar för utlandsfödda på arbetsmarknaden också under högkonjunkturer.

En segregerad arbetsmarknad

En undersökning av åren 1997 - 2000 gällande vilka arbeten invandrare i regel har, visade att utlandsfödda hade en betydande och ökande överrepresentation inom kategorin Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning (inom området finns städare, kökspersonal o. dyl.) Här återfanns invandrare från olika länder, men personer födda i Afrika, Sydamerika och Turkiet var överrepresenterade. Inom yrken som kräver akademisk examen var utlandsfödda underrepresenterade trots att andelen utlandsfödda med eftergymnasial utbildning inte var särskilt mycket lägre än bland infödda.

En annan undersökning av utlandsfödda akademiker visade att endast 65% av de utlandsfödda hade jobb jämfört med drygt 90% av de infödda och endast 39% av de utlandsfödda hade ett arbete som motsvarade deras utbildningsnivå jämfört med 85% av de infödda. Sannolikheten för att ha ett kvalificerat arbete var speciellt låg för invandrade födda i länder i Afrika och Asien.

Under senare år har tillfälliga anställningar ökat kraftigt. Utlandsfödda är kraftigt överrepresenterade inom denna anställningsform. År 2000 var nästan 26% av de utlandsfödda kvinnorna och 23% av männen visstidsanställda. För födda i Sverige var genomsnittet för män och kvinnor 14%.

Ursprunget bestämmer arbetsinkomsten

Tabell 2. Medelarbetsinkomst i tusental kronor 1999 för sysselsatta från 16 år efter födelselandsområde och kön.
Män Kvinnor

Sverige 251 180
Övriga Norden och EU 248 187
Övriga Europa 206 169
Asien 166 141Afrika 179 144
Amerika och Oceanien 211 163

Källa: Rapport Integration 2001, sid 101.

Skillnaderna i tabellen beror till en del på att utlandsfödda oftare arbetar inom näringsgrenar med lägre medelinkomst men även inom respektive näringsgren återkommer samma mönster.

En annan undersökning visade att under 50-, 60- och 70-talen dvs under den period när arbetskraftsinvandringen dominerade hade invandrarna ungefär samma inkomstutveckling som infödda svenskar, medan grupper som kom under 80- och 90-talen haft en betydligt sämre inkomstutveckling. I undersökningen konstaterade man vidare att de genomsnittliga löneskillnaderna vid samma utbildning och kompetens mellan å ena sidan infödda svenskar och å andra sidan nord- och västeuropéer var marginella oavsett vistelsetid i Sverige. För invandrare från Öst- och Sydeuropa skedde en minskning av skillnaderna över tiden men de försvann inte. Löneskillnaderna var nästan 14% för individer som bott i Sverige upp till tio år men fortfarande 7% för anställda som varit i Sverige mer än tjugo år. För utomeuropeiska invandrare kvarstod efter tjugo år ett genomsnittligt lönegap på 14%.

Många invandrare är egenföretagare

Av de sysselsatta utlandsfödda var år 2000 12% egenföretagare jämfört med 10% av de infödda svenskarna. Invandrarföretagen är koncentrerade till storstadsområdena och sysselsätter i regel en till två personer.

I den mån de har anställda är det oftast fråga familjemedlemmar, släktingar, vänner eller landsmän. I slutet av nittiotalet sysselsatte invandrarföretagen närmare 250 000 personer. Företagen är oftast mindre tjänsteföretag som butiker, restauranger, städfirmor, frisersalonger o. dyl. De flesta egenföretagarna kommer från Turkiet och Iran.

Ett stort antal utlandsfödda är beroende av socialbidrag

Vi sade tidigare att socialbidrag utbetalas till människor när ingen annan form av försörjning står till buds. Ännu år 2000, när konjunkturen hade vänt på allvar, var 21% av de utlandsfödda helt eller delvis beroende av socialbidrag för sin försörjning: Motsvarande tal för födda i Sverige var 3%. En orsak till invandrades socialbidragsberoende var, förutom deras dåliga förankring på arbetsmarknaden, deras svaga ställning i andra typer av försörjningssystem som arbetslöshetsförsäkring och äldrepension. Undersökningar har visat att det främst är invandrare som aldrig fått ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden som blir beroende av socialbidrag. I den mån de har en arbetsinkomst är den ofta så låg att den inte räcker till försörjningen utan måste kompletteras med bidrag.

Integrationspolitiken har misslyckats

Att invandrare får arbete på likvärdiga villkor jämfört med majoritetsbefolkningen är en avgörande förutsättning för att integrationen skall lyckas. Vi har sett att de svenska beslutsfattarna varit medvetna om detta förhållande och också formulerat det som en viktig målsättning för invandrarpolitiken. De fakta vi har redovisat i det här kapitlet pekar på att integrationspolitiken vad gäller arbetsmarknaden är ett allvarligt misslyckande.

Invandringspolitiken under nittiotalet fick allvarliga återverkningar

Lågkonjunkturen under nittiotalet drabbade den svenska arbetsmarknaden hårt. Det gällde hela den arbetsföra befolkningen men invandrarna var en speciellt utsatt grupp. År 1990 hade t ex 65% av de utomnordiskt födda förvärvsarbete. Tre år senare hade andelen sjunkit till 43%. Det var först i slutet av decenniet som en förbättring skedde.

När konjunkturen vek i början av nittiotalet och sysselsättningen dramatiskt försämrades borde beslutsfattarna ha strypt inströmningen av nya invandrare. Av tidigare kapitel har vi sett att den socialdemokratiska regeringen försökte minska invandringen hösten 1989 men portarna öppnades på vid gavel när den borgerliga regeringen tillträdde två år senare och invandringen formligen exploderade under de följande åren samtidigt som sysselsättningsläget drastiskt försämrades. När socialdemokraterna återtog makten 1994 försökte man minska inflödet med bl a en hårdare visumpolitik men man hade behövt föra en betydligt restriktivare politik om invandringen skulle anpassats till arbetsmarknadsläget.

Siffrorna i Tabell 3 sammanfattar väl vad som hände på arbetsmarknaden under nittiotalet: Som vi ser ökade befolkningen i de arbetsföra åldrarna med drygt 180 000 personer. Om ökningen av antalet utlandsfödda tas som ett mått på antalet invandrare i arbetsför ålder under nittiotalet så svarade invandringen för den största delen av befolkningsökningen. Samtidigt försvann nästan 420 000 jobb från arbetsmarknaden. Därmed ökade vad vi skulle kunna kalla arbetslöshetsgapet med över 600 000 personer.

Tabell 3. Befolkningen, antalet sysselsatta och antalet utlandsfödda 16 - 64 år, 1990 och 1999.

1990 1999 differens

befolkningen 5 397 000, 5 580 000, +183 800
antal sysselsatta 4 485 300, 4 067 900, - 417 400
utanför arbetskrafteneller arbetslösa 911 700, 1 512 900, +601 200
antal utlandsfödda 622 800, 756 600 , +133 800

Källa: SCB, AKU 1990 och 1999, SCB Befolkningsstatistik, intervju med den ansvarige statistikern.

Tabellens siffror illustrerar klart hur katastrofalt illa invandrings- och integrationspolitiken förts under nittiotalet i ett arbetsmarknadsperspektiv.

Det svåra arbetsmarknadsläget blev också ytterligt påfrestande för de offentliga finanserna och framtvingade stora besparingar i de offentliga utgifterna. Nedskärningarna i de sociala trygghetssystemen och i statens och kommunernas verksamheter blev under nittiotalet kännbara för hela befolkningen.

Jan Elfverson